Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sodoma, egentl. Giovanni Antonio Bazzi - Sodomit, person, som tillfredsställer könsdriften på ett onaturligt sätt - Sodomsäpple. Se Solanum - Soennecken (Sönnecken), Friedrich - Soest, stad i preussiska regeringsområdet Arnsberg (Westfalen) - Soetbeer, Georg Adolf - Soeurs de la charité, Fr. Se Barmhertiga systrar - Sofala (Arab., »låglandet»), ett till det portugisiska området hörande kustland i Öst-Afrika - Soffarider, saffarider. Se Persien, sp. 1095 - Sofia, hufvudstad i furstendömet Bulgarien - Sofia, svenska drottningar - Sofia. 1. Sofia, dotter af danske konungen Erik Plogpenning - Sofia. 2. Sofia Magdalena - Sofia. 3. Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vercelli (Piemont) 1477, utvecklade sig i Milano under
inflytande af Lionardo da Vinci, hvarför äfven hans
ungdomsarbeten bära Lionardos prägel: hans Leda och
en Pietà (Kristus som lik i madonnans sköte), bägge
i Palazzo Borghese i Rom, en madonna i galleriet
i Bergamo m. fl. År 1501 flyttade han till Siena,
der en storartad korsnedtagning, Sienas yppersta
altarbild (nu i konstakademien derstädes), likaledes
visar inflytelse från Lionardo och lombardiska
skolan. Detsamma är förhållandet med hans första mera
omfattande arbete i det nya hemmet, fresker i S. Anna
in Creta nära Pienza (1503, nu halft utplånade),
likasom äfven delvis i den vida mera betydande cykel
af 26 fresker ur S. Benedictus’ legend i klostret
Monte Oliveto (1505–1506), hvilken cykel börjats af
Luca Signorelli. I Goternas stormning af Monte Cassino
finnas tydliga påminnelser om Lionardos berömda
kartong till »Rytterifäktningen». År 1507 kom S.
första gången till Rom, der Julius II åt honom uppdrog
dekorerandet af Camera della segnatura i Vatikanen,
hvilket uppdrag dock straxt derefter öfverlemnades
åt Rafael, som af föregångarens verk ej qvarlemnade
mer än några putti i hvalfvet, ehuru han visade
sin aktning för honom genom att i »skolan i Athen»
insätta hans bild vid sidan af sin egen. I Rom tog
han intryck dels af antiken, dels ock af Rafael,
ehuru alltid med bevarande af sin egendomlighet,
som ledde honom främst till en ädel framställning af
den menskliga kroppens skönhet, förnämligast i »putti»
(genier), qvinnor och ynglingagestalter. Han var bäst
i enstaka figurer, hvaremot han i större kompositioner
ej alltid lyckades. S. gifte sig 1510 och utförde kort
derefter ett af sina yppersta verk, Kristus gisslas,
fresk (hufvudfragmentet nu i Sienas akademi),
en af de märkligaste lidande Kristusfigurer, som
finnas. 1513–14 var han åter i Rom för att måla
ett rum i öfre våningen af Villa Farnesina. Han
framställde på den ena väggen Alexanders och Roxanes
bröllop, mot hvilken målning visserligen kan göras
någon anmärkning för dess öfverfullhet af figurer,
men hvars skönhet i både form och färg jämte dess
ädelt kyska anda gör den till en af renaissancens
mest hänförande skapelser. Motbilden, Darius’ familj
inför Alexander, står icke på samma höjd. S. var åter
i Siena 1515, och under de följande åren reste han
på kallelse än hit, än dit i öfre Italien, men hans
förnämsta verksamhet var dock fäst vid Siena. Så
utförde han (1518–32 i S. Bernardino, tillsammans
med del Pacchia och Beccafumi) fresker ur Marias lif
(4 af S.) samt franciskan-ordens förnämsta helgon;
i S. Dominico scener ur S. Catharinas lif (1525),
bland hvilka helgonets vanmakt särskildt är berömd för
sin skönhet; i S. Spirito S. Jacobus till häst samt
helgon (l530); öfver Porta Pispini Kristi födelse
(1531) m. fl. – Sitt största mästerskap utvecklade
S. i freskomåleriet. Hans senare stafflitaflor
gå icke upp emot hans fresker, delvis dock emedan
han gifvande färger, som mörknat med tiden, såsom
Konungarnas tillbedjan i S. Agostino i Siena. Men ju
mera hufvudfigurerna äro isolerade,
så att den genomförda kroppsformens skönhet får
göra sig gällande, dess bättre resultat, såsom i
Uppståndelsen (Neapels museum), Abrahams offer (1541
i dômen i Pisa), S. Sebastian (i Uffizi, Florens),
målad som kyrkofana med madonnan på baksidan, »en
af de mest mogna gestalter inom hela den kristna
konsten» (Woermann); ett präktigt porträtt (i
Uffizi), oriktigt betecknadt som hans sjelfporträtt;
en madonna i öfvernaturlig storlek (1542, nu i Pisas
akademi) m. fl. – S. var en af renaissancens mest
begåfvade och märkligaste konstnärer, om han också ej
kan ställas i främsta ledet. Med sin stora begåfning
skulle han kunnat åstadkomma ännu högre stående verk,
om han med mera flit studerat naturen samt såsom
konstnär och menniska underkastat sig en strängare
sjelftukt. S. dog i Siena 1549. – Af konstnärer,
som slöto sig till honom i Siena, må nämnas
Giacomo Pacchiarotti och Girolamo della Pacchia.
C. R. N.
Sodomit, person, som tillfredsställer könsdriften
på ett onaturligt sätt. Namnet är bildadt efter
staden Sodom, der enligt 1 Moseb. 19 kap. en sådan
last bedrefs. – Sodomiteri l. sodomi, onaturligt
tillfredsställande af könsdriften.
Sodomsäpple. Se Solanum.
Soennecken (Sönnecken), Friedrich, tysk kalligraf,
född 1848 nära Iserlohn, var 1872–76 verktygsfabrikant
i Remscheid och har derefter uteslutande egnat sig
åt att genom föredrag och broschyrer i Tyskland
och annanstädes införa den af honom uppgjorda
rundskriften. Se Rundskrift.
Soest [sost], stad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg (Westfalen), vid S.–Nordhausen-,
Schwelm–S.- och S.–Münsterbanorna. 14,848
innev. (1885). Sädeshandel. Valsverk, garfverier
och sprittillverkning. S. eger gymnasium,
lärareseminarium samt en anstalt för blinda och en för
döfstumma. Staden var fordom starkt befäst. Från dess
glanstid härstamma en katedral i romansk stil och den
1314 grundade Wiesenkirche, ett mästerverk af gotisk
arkitektur. En af de rikaste hansestäderna under
medeltiden, egde S. en stadsrätt (Jus susatense),
hvilken tjenade som mönster för Hamburg, Lybeck
m. fl. städer. Efter att hafva varit hufvudort i
det sachsiska landet Engern eröfrades det 1180 af
ärkebiskopen i Köln, men ställde sig 1444 under skydd
af furstarna af Kleve och Mark, hvarigenom en häftig
strid framkallades, den s. k. Soest-fejden, hvilken
1449 ledde till stadens förening som län med Kleve.
Soetbeer [sotber], Georg Adolf, tysk
nationalekonom, född i Hamburg d. 23 Nov. 1814,
blef 1843 konsul vid kommersedeputationen derstädes
och är sedan 1872 hedersprofessor i statskunskap i
Göttingen. S. har kraftigt arbetat för en reform
af det tyska mynt- och bankväsendet samt dervid
särskildt ifrat för införande af guldmyntfot. Af hans
skrifter må nämnas: Kommentar zum deutschen münz-
und bankgesetz (1874–76), Edelmetallproduktion und
wertverhältniss zwischen gold und silber seit der
entdeckung Amerikas bis zur gegenwart (1879) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
