Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Solenoid, fys., är en i många, tätt intill hvarandra hopskjutna, men dock från hvarandra isolerade, cirkelformiga vindningar böjd ledningstråd
- Soleure. Se Solothurn
- Solf (F. Sulva), socken i Vasa län, Nerpes domsaga, Korsholms härad
- Solfacklor. Se Solen, sp. 45
- Solfa-metoden, en af den engelske presten J. Curwen uppfunnen metod för notering och sångundervisning
- Solfatar, geol., det slags gasvulkaner, ur hvilka hufvudsakligen svafvelväte och svafvelsyrlighet utströmma. Se Gas-vulkan
- Solfeggio, Ital., musikt., sångöfning
- Solferino, by uti italienska provinsen Mantua
- Solfisken, zool. Se Klumpfisken och Sillkungen 1
- Solfjäder kallas en af växtblad, papper, fjädrar eller lätt tyg tillverkad artikel
- Solfjädershvalf. Se Hvalf
- Solfjädersorden, hoforden, stiftad af dåv. kronprinsessan Lovisa Ulrika
- Solfjäderspalm, bot., gemensamt namn på en mängd palmer
- Solfläckar. Se Solen, sp. 45
- Solförmörkelse. Se Förmörkelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda fria ändar på liknande sätt blifvit återförda
till spiralens midt och derstädes utträda (se
fig.). När solenoiden genomlöpes af en
elektrisk ström, verkar dess ena ände såsom en
magnetisk nordpol, dess andra såsom en magnetisk
sydpol. Omkastas strömmens riktning, vexla
äfven polerna, i öfverensstämmelse med Amperes
regel. Upphänges solenoiden, så att dess axel
fritt kan röra sig i horisontalplanet, visar den
samma egenskaper som en magnetnål under liknande
förhållanden: dess axel inställer sig i magnetiska
meridianen, dess nordpol attraheras, men dess
sydpol repelleras af en magnets sydpol eller af
motsvarande pol på en annan solenoid. Ampere uppfann
solenoiden, då han undersökte den elektriska strömmens
attraherande och repellerande verkningar (se
Elektrodynamik), samt använde de fenomen solenoiden
visar, när den genomgås af en ström, till utgångspunkt
för sin teori om magnetismen (se Elektromjignetism).
R. R.
Soleure [sålör]. Se Solothurn.
Solf (F. Sulva), socken i Vasa län, Nerpes
domsaga, Korsholms härad, vid kusten, utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift,
Vasa nedre kontrakt. Areal 148 qvkm. Befolkningen,
svensktalande, 3,310 personer (1887).
A. G. F.
Solfacklor. Se Solen, sp. 45.
Solfa-metoden, en af den engelske presten J. Curwen
(f. 1816. d. 1880) uppfunnen metod för notering och
sångundervisning. Denna metod, som liknar den gamla
»solmisationen», använder stafvelserna Do re mi fa so
la ti (med variationer vid kromatiska förändringar)
såsom namn på skaltonerna i alla tonarter. Vid
öfvergången från en tonart till en annan får
öfvergångstonen dubbelt namn (t. ex. lami) efter
sin ställning i både den gamla och den nya tonarten,
alldeles som vid den forna »mutationen». Ehuru metoden
upptagit septiman, hvilken saknades i solmisationens
hexakordsystem, är den dock lika otillräcklig som
denna i fråga om en mera utvecklad musik, ehuru den –
i likhet med sifferskriften, som hvilar på enahanda
princip – kan hafva sitt pedagogiska värde i och
för ett snabbt inlärande af lättare sångstycken,
särdeles bland de obildade klasserna. Ett särskildt
musikaliskt intresse eger emellertid den engelska,
ofantligt utbredda »Tonic Solfa association»,
derutinnan att dess sång sker efter gehör och i
akustiskt ren stämning, utan »temperatur». Den
förste, som gjorde metoden bekant i Sverige,
var organisten B. V. Hallberg i Landskrona.
A. L.
Solfatar, geol., det slags gasvulkaner, ur hvilka
hufvudsakligen svafvelväte och svafvelsyrlighet
utströmma. Se Gas-vulkan. E. E.
Solfeggio [-fä’ddjå], Ital., musikt., sångöfning
till utbildande af gehör och tonträffning, utföres
vanligen på de romanska tonbenämningarna ut (do)
re mi etc. A.. L.
Solferino, by uti italienska provinsen Mantua, på en
höjd 37 km. s. ö. om Brescia. Der utkämpades d. 24
Juni 1859 en strid emellan de allierade fransmännen
och sardinarna å ena sidan samt österrikarna å den
andra. Härarna, af hvilka den franska anfördes af
kejsar Napoleon III, den sardinska af konung Viktor
Emanuel och den österrikiska af kejsar Frans Josef,
stötte oförmodadt på hvarandra vid S. Österrikarna
försvarade på det kraftigaste byn, som angreps af
fransmännen. Ungefär kl. 1 skedde det afgörande
angreppet, hvarvid den 1:sta österrikiska kåren
under Clam-Gallas gaf vika, och efter ett hårdnackadt
motstånd måste äfven de öfriga österrikiska trupperna
draga sig tillbaka från den ena ställningen efter den
andra, tills ett fruktansvärdt oväder omkr. kl. 5
bröt ut och gjorde slut på striden. Den 11 Juli
afträdde kejsar Frans Josef genom preliminärfreden
i Villafranca Lombardiet åt Napoleon.
Solfisken, zool. Se Klumpfisk en och Silkungen 1.
Solfjäder kallas en af växtblad, papper,
fjädrar eller lätt tyg tillverkad artikel, med
hvilken man tillviftar sig eller tillviftas svalka.
Sådana voro redan tidigt i bruk i Orienten
samt började i 5:te årh. f. Kr. användas i
Grekland, der de först bestodo af påfogelfjädrar.
Äfven i Rom var solfjädern af
damerna högt värderad, men först i 10:de årh. kom den
att användas i Frankrike och Tyskland. Den utgjordes
då vanligen af en målad pappskifva, fäst vid en staf,
eller af fjädrar, kretsformigt ställda kring denna
staf. I 17:de årh. förfärdigade man solfjädrar med
flere vid en axel nitade skifvor, till större delen
öfverdragna med papper, siden m. m. Under Ludvig XIV
blef solfjädern en verklig lyxartikel. Skifvorna
förfärdigades af elfenben, perlemor, sköldpadd,
guld e. d., och öfverdraget smyckades med målningar
af blommor, landskap eller herdescener. Nästan ur
bruk under franska revolutionen, är solfjädern
nu åter en väsentlig beståndsdel af en elegant
fruntimmerstoalett, och dess tillverkning bildar en
hufvudgren inom galanterivaruindustrien.
Solfjädershvalf. Se Hvalf.
Solfjädersorden, hoforden, stiftad af
dåv. kronprinsessan Lovisa Ulrika vid hennes
förmälning 1744. Den utdelades blott en enda gång,
till ett sällskap damer och herrar, som deltagit i
en seglats, hvarunder kronprinsessan tappade sin
solfjäder, som gick i flere bitar, af hvilka de
närvarande tillegnade sig hvar sitt stycke.
Solfjäderspalm, bot., gemensamt namn på en mängd
palmer, som hafva bladen delade i solfjäderlikt
ställda, jämnbreda, spetsade flikar; företrädesvis
namn på palmarten Borassus flabelliformis L. (se
Borassus). O. T. S.
Solfläckar. Se Solen, sp. 45.
Solförmörkelse. Se Förmörkelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfao/0032.html