- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
387-388

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stat. 1. Politiskt samhälle - Stat. 2. Admin. Sammanfattningen af de civila och militära ämbets- och tjenstemän, som tillhöra ett rikes förvaltning och krigsmakt - Stat. 3. Stat i ekonomisk mening har en tvåfaldig betydelse - Stat. 4. Årsaflöning in natura

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Höghetsrättigheter), som innebär otillåtlighet för hvarje
annan stat att intervenera i dess yttre och
inre angelägenheter, der ej sådant under gifna
förhållanden är enligt gällande internationella
rättsgrundsatser berättigadt, vidare rätt till
internationel samfärdsel, så vidt denna ej griper in
uti en annan stats territorialhöghet och sker med den
aktning för sin personlighet, hvartill hvarje stat
är berättigad. I sina inbördes förhållanden kunna
staterna förpligta sig till hvarandra genom fördrag
(statsfördrag, traktater). De förpligtelser staterna
sålunda ålägga sig skola af staterna iakttagas
och må ej af den ena staten med åberopande af
dess suveränitetsrätt ensidigt uraktlåtas. Dessa
förpligtelser utgöra ej någon inskränkning i
statssuveräniteten, blott i sättet för dess utöfning,
och kunna derför ganska väl stå tillsammans med
statens sjelfständighet, så länge icke förpligtelsen
gäller en minskning af suveräniteten sjelf till
förstorande af en annan stats makt, såsom förhållandet
är med inkorporerade eller halfsuveräna stater.

2. Admin. Sammanfattningen af de civila och
militära ämbets- och tjenstemän, som tillhöra ett
rikes förvaltning och krigsmakt eller en viss
afdelning deraf (t. ex. ecklesiastikstaten,
fångvårdsstaten).

3. Stat i ekonomisk mening har en tvåfaldig
betydelse. Dels betecknar det någons ekonomiska
ställning hvad tillgångar och skulder
beträffar i ett visst tidsmoment (status
osconomicus), i hvilken betydelse ordet förekommer
i uttrycken uppgifva och beediga sin stat i konkurs,
dels utmärker detta ord sammanfattningen af någon
persons, något bolags, ämbetsverks, samfunds
för viss tidsperiod tillgodokommande inkomster
för bestridande af samma periods utgifter och
dertill hörande hushållningsplan. På de ställen
i våra grundlagar, som afhandla hushållningen
med statsmedlen, förekommer ordet stat i den
senare bemärkelsen. Statsreglering betyder
derför reglering af inkomster och utgifter för en
viss tid, stats upprättande, fastställande af
en hushållningsplan för en viss tid. Uttrycket
statsreglering har efter hand alltmer
inskränkts till begagnande i fråga om regleringen af
statens inkomster och utgifter.

4. Årsaflöning in natura. Sådan aflöning
var i Sverige förr vanlig, antingen
tillsammans med eller utan penningelön, för en stor
del offentliga tjenstemän och enskildas tjenare.
Staten utgick hufvudsakligen i spanmål, men äfven i
andra slag af födoämnen och varor (»persedlar»),
hörande till ett hushålls förnödenheter,
t. ex. lin, ull, skinn och väfnadsstycken. Numera
återfinnes namnet i här använd mening, liksom
saken, egentligast blott inom det medelstora och
större jordbruket. – Arbetstagare vid en landtegendom,
hvilkas hufvudsakliga eller ock hela aflöning utgår
i form af årslön och stat, s. k. statare l. statfolk,
äro verkligt lagstadda tjenare, men med egna
hushåll och vanligen gifta. Husbonden råder –
liksom för tjeriarna i hans eget hushåll – öfver
statarnas hela arbetstid. Dessa utbekomma ej sin
ersättning för något af det verkställda arbetet
vid gården genom innehafvande af jord under
eget bruk, åtminstone ej så stor jordareal att de
skulle der kunna försörja egen boskap, i likhet med
jordtorpare eller med en del småarrendatorer under
de gamla godsen (»godsare» l. »skattebönder»), utan få
i stället årlig städja, årlig lön, bostad, bränsle,
läkarevård, betalning af personalutskylder och,
för öfrigt, sin »stat» i visst belopp af spanmål,
rotfrukter, sofvel och mjölk (eller mångenstädes en
öfverenskommen penningsumma, motsvarande en eller
flere af dessa hushållsförnödenheter, vanligast
då »soflet», d. v. s. sillen samt fläsket eller
köttet med åtföljande salt till dess bevarande). Å
somliga orter ingå ännu i staten vissa råämnen
till kläder eller skodon m. m. äfvensom vissa
köksträdgårdsalster. Detta aflöningssätt med årslön
och stat har tidtals varit föremål för ganska strängt
och summariskt klander dels på allmänna psykologiska
grunder, såsom hindersamt för sjelfverksamheten
eller åtminstone föga egnadt till framkallande af
något slags ihärdig omtanke för egen och anhörigas
framtid, dels ock med stöd af en mängd äldre
landthushållares oförbehållsamma och i det hela
samstämmiga meddelanden af egen erfarenhet. Också
har literaturen i arbetarefrågan vanligen skyndat
att utdöma hela aflöningssättet. Till vinnande af
en i möjligaste mån objektivt rigtig föreställning
om hur mycket, som kan hafva varit förhastadt vid
en sådan summarisk dom, är till en början lämpligt
att indela statareklassen i två, sins emellan noga
skilda grupper.

a) Statare med särskildt utbildad yrkesskicklighet
i någon underafdelning af landtmannafacket. Vissa
vigtiga tjensteplatser vid ett något större landtbruk,
såsom rättarens, kreatursskötarens, slöjdarens,
gårdssmedens, gårdsträdgårdsmästarens, kuskens, å
hvilka platser husbönder i sjelfva verket behöfver
kunna disponera innehafvarens hela arbetsdag, lära
ej lätteligen komma att – till ömsesidig belåtenhet
– aflönas på annat sätt än genom årslön och stat,
när nämligen innehafvaren är gift. Disponenten
och förvaltaren eller inspektören å ett stort gods
äro vanligen för sin del aflönade på liknande
sätt, mångenstädes redan som ogifta. Det sista är
ofta nog förhållandet äfven med mejerskan. Också
är klagomålet öfver bristande sjelfverksamhet
icke tillämpligt på innehafvarna af de nämnda
yrkesbefattningarna. Innehafvarnas anseende, framgång
och inkomster stå tvärtom i ganska noga afpassadt
förhållande till deras resp. mått af
sjelfverksamhet inom hvar sin särskilda yrkesgren. Deras göranden
och låtanden falla snart – genom sina följder –
i ögonen. De hafva ett drygt ansvar. Sysslornas
natur egnar sig enkom att hålla dem vaksamma och
iakttagande. De och deras familjer komma oftare
i beröring med husbondefolket än den öfriga
arbetspersonalen vid egendomen. Ökad färdighet och
omtanke belönas dels genom höjande af årslönen eller
af staten, dels genom tillfälliga flitpenningar
eller sportler eller vissa procent på särskild
öfverproduktion vid gården, i fall denna med skäl
anses hafva berott af en eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:45 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free