Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda i opposition till Bengt Oxenstierna. Karl XII
hyste för S. lika stor ynnest som hans fader. 1702
intog S. främsta platsen inom den afdelning af rådet,
som utgjorde konungens högsta domstol. Han dog d. 15
Aug. 1705. S. var utmärkt för ett klart förstånd,
godt minne och behagligt umgängessätt, hvilket jämte
en ståtlig gestalt och mycken skicklighet i ridderliga
idrotter gjorde honom omtyckt af alla. Sina åsigter
uttalade har oförskräckt i rådkammaren, äfven när de
stredo mot konungens. A. B. B.
9. Stenbock, Magnus
Gustafsson, grefve, fältmarskalk, den föregåendes
son, föddes d. 12 Maj 1664. Han studerade 1678–82
vid Upsala universitet, der han utvecklade sina
naturliga anlag för vältaligheten och matematiken
samt förvärfvade mästerskap i svarfning. 1683 reste
han öfver Holland, der han utnämndes till fänrik
vid grefve Gustaf Carlsons regemente, till Paris,
der han studerade i 14 månader. 1685 återkom han
till Holland, men tog 1687 afsked ur holländsk tjenst
och utnämndes s. å. till kapten vid Maur. Vellingks
regemente i Stade. 1688 blef han major vid Nils
Bielkes regemente. S. hemkom 1689, men drog snart åter
med de svenska hjelptrupperna ut i holländsk tjenst,
utmärkte sig i slaget vid Fleurus 1690 och inlade stor
berömmelse genom att 1692, trots fiendens häftiga eld,
föra en flotta uppför Rhen in i Neckar. 1693 blef han
generaladjutant hos markgrefve Ludvig af Baden och
s. å. kejserlig öfverste samt erhöll 1694 en pension
af 2,000 riksdaler af kejsaren, som dels använde
honom i kriget, dels i beskickningar till andra
furstar. 1697 utnämndes S. af förmyndareregeringen
till öfverste vid ett tyskt regemente och kommendant
i Wismar samt blef 1699 öfverste vid Kalmar regemente
och 1700 vid Dalregementet. Med detta deltog han i
landstigningen på Själland 1700 och i slaget vid
Narva s. å., hvarunder han kommenderade venstra
flygelns andra angrepp och tvang 11,000 man att
sträcka gevär, men sjelf blef sårad. S. å. utnämndes
S. till generalmajor. Under polska fälttåget
muntrade han emellanåt konungen med sitt sprittande
snille och sina roliga infall. Vid öfvergången af
Düna d. 9 Juli 1701, i slaget vid Klissov d. 9
Juli 1702, vid öfverrumplingen af Krakov d. 31
Juli s. å. inlade han stor förtjenst. 1702 fick
S. ledningen af krigskommissariatet och afgick på
hösten s. å. med en mindre kår till Galizien för
att indrifva penningar och förråd till krigshärens
underhåll samt hade dervid konungens befallning att
»på allt sätt bry, ravagera och förderfva August II:s
anhängare». Han kämpade med utmärkelse i drabbningen
vid Pultusk d. 21 April 1703 och intog d. 3
Okt. s. å. Thorn, der han blef guvernör; 1704 blef
han, jämte det han bibehöll Dalregementet, öfverste
för ett af honom upprättadt dragonregemente. 1706
utnämndes han till general af infanteriet och
generalguvernör i Skåne. I denna senare egenskap
egde han rikt tillfälle att afskafta missbruk, hämma
oordningar, afhjelpa klagomål och lindra betryck. Vid
underrättelsen om de danska krigsrustningarna
satte S. fästningarna i försvarstillstånd. Efter
danskarnas landstigning i Skåne i Nov. 1709 skyndade
S., för svag att möta fienden, upp till Vexiö, som han
bestämt till mötesplats för de nyuppsatta regementena;
i Febr. 1710 inryckte han med en litet öfvad och illa
utrustad här i Skåne, men slog det oaktadt den danska
hären i grund vid Helsingborg d. 28 Febr., hvarpå
Skåne utrymdes af fienden. 1710 blef S. kungligt råd,
och från 1709 förrättade han sysslan som kansler för
Lunds universitet, dock utan att bära namnet. 1712
blef han fältmarskalk. Hufvudsakligen genom hans
brinnande nit och stora personliga inflytande var
det, som man lyckades att i Sept. 1712 utrusta och
öfverföra en här af 9,000 man till Tyskland. För
att icke instängas af fienden i Stralsund och bättre
kunna proviantera hären inryckte S. i Mecklenburg,
slog danskarna d. 9 Dec. 1712 vid Gadebusch, drog sig
derpå in i Holstein, brände vid årets slut Altona och
tvangs slutligen, hårdt ansatt af fiendens öfvermakt,
att innesluta sig i Tönning, der han, öfverväldigad
af hunger och brist, nödgades dagtinga d. 6 Maj
1713. Sina följande år fick S. tillbringa i ett
snart tämligen hårdt fängelse, hvars svårigheter han
sökte lindra genom målning och handarbeten. S. dog
d. 23 Febr. 1717. Krigare, statsman, vältalare,
skald och konstnär, har han djupt hugfäst sitt
minne i svenska folkets hjertan, och som en redlig
fosterlandsvän och en hängifven undersåte har han
inskrifvit sitt namn i häfderna. Hans mod bestod alla
prof, och hans trohet öfvervann alla hinder. Hans
skaldestycken utgåfvos i Hansellis samling 1878.
A. B. B.
Stenbocken, Capra ibex, zool., art tillhörande
getslägtet (se d. o.). Hornen äro svagt
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
