- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
797-798

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Examen skulle sträcka sig öfver alla de ämnen och
kurser, som enligt skolstadgan skulle i gymnasiet
läsas, men examen kunde undergås antingen med eller
utan klassiska språk, hvarvid dock de, som aflagt
endast realistexamen, ej egde rätt att aflägga ämbets-
eller fakultetsexamina vid akademien och ej häller
att söka andra stipendier eller publika understöd
än sådana, som enligt särskilda stadganden kunde
innehafvas äfven af dem, som ej egde fullständiga
studentkunskaper. Den åter, som undergått examen i
latin, men icke i grekiska eller hebreiska, borde
åtnjuta alla en akademisk medborgares rättigheter,
med undantag deraf att han icke finge undergå sådan
examen, i hvilken kännedomen om grekiska och hebreiska
förutsattes (studentexamen kunde likväl kompletteras i
dessa ämnen). För fullständig studentexamen skulle
fordras betyg om godkända kunskaper i minst sex
af nio examensämnen, nämligen latin, grekiska,
hebreiska, moderna språk, teologi, filosofi,
matematik, historia i förening med geografi samt
naturalhistoria, äfvensom att minst admittitur i de
öfriga erhållits. Några skrifprof omnämnas icke,
och med afseende på förnyande af ofullständig eller
misslyckad examen föreslogs, att ny examen finge
genomgås såväl i ämnen, hvarifrån examinanden förut
varit befriad, som i ämnen, hvari eftersträfvadt betyg
ej erhållits, utan att dervid ny pröfning behöfde
undergås i de ämnen, hvari förut erforderliga
kunskaper ådagalagts. Kommissionen ansåg sig
emellertid icke böra förorda, att endast sådana,
som aflagt studentexamen, skulle få inskrifvas vid
akademien. Dock föreslog kommissionen, att blott
de, hvilka med vederbörligt afgångsbetyg kommo
från skolorna, och de, som stodo under en godkänd
informators ledning, borde få såsom studenter
preliminariter inskrifvas, utan rättigheter vare
sig att aflägga akademiska examina eller söka
stipendier, innan godkänd studentexamen blifvit
aflagd. Hvad uppfostringskommissionen sålunda
föreslagit, blef genom ett kungligt bref af d. 23
Sept. 1831 gjordt till lag. Snart nog uppstod dock
missnöje med denna anordning, derför att den lade
lika mycken vigt på alla ämnena, icke medgaf att
grundligare studier i några ämnen finge ersätta
svagare i ett annat samt slutligen ej stadgade någon
pröfning i modersmålet. För att afhjelpa den första
och sista af de anmärkta olägenheterna, började man
att anställa skriftliga prof i latin och svenska,
utan att dock särskilda betyg deröfver afgåfvos,
utan inräknades betyget öfver det latinska skriptum
i betyget för latinska språket och betyget öfver det
svenska i betyget för moderna språk. För att afhjelpa
den andra af de nämnda olägenheterna stadgades,
att den, som erhölle 6 betygsenheter, i hvilka och
huru få ämnen som hälst, skulle anses godkänd i sin
examen. Genom kanslersförordnandet af d. 23 Okt. 1855
gafs emellertid åt de ofvannämnda skrifprofven en
sjelfständig ställning, så att hvar och en, som ville
taga studentexamen på klassiska linien, först skulle
vara approberad såväl för det latinska skrifprofvet
som för det svenska, hvaremot godkändt svenskt
skrifprof gaf tillträde till den muntliga examen på
reallinien. Äfven stadgades, att endast den,
som utan att vara underkänd i något ämne erhållit
minst betyget godkänd i sex ämnen, skulle anses
hafva bestått examen. Fullständig examen i alla
ämnen skulle undergås af dem, som vid en föregående
pröfning blifvit underkända. Denna form bibehöll
studentexamen till 1864, då den nu gällande stadgan
började tillämpas. Se härom Mogenhetsexamen.

Studer, Bernhard, schweizisk geolog och fysiker, född
i Büren i Bern d. 21 Aug. 1794, var 1825–73 professor
i geologi i Bern. Död d. 2 Maj 1887. S. gjorde sig
särskildt mycket förtjent om studiet af Alpernas
geologi. Han skref bl. a. Anfangsgründe der
mathematischen geographie
(2:dra uppl. 1842),
Lehrbuch der physikalischen geographie (2 bd,
1844–47), Geologie der Schweiz (2 bd, 1851–53),
Geschichte der physischen geographie der Schweiz
(1863) och Gneis und granit der Alpen (1873). Han
utgaf äfven tillsammans med Escher von der Linth
»Carte géologique de la Suisse» (4 blad, 1853; 2:dra
uppl. 1867).

Studera (Lat. studere, vinnlägga sig om), genom
läsning inhemta kunskaper i vetenskapliga ämnen;
arbeta som lärjunge vid en högskola; utforska. –
Studium, Lat., bemödande; vetenskaplig sysselsättning;
föremålet för sådan sysselsättning. Plur. studier. En
försvenskad singularform, studie, har inom det
skönliterära och konstnärliga området betydelsen af
öfningsarbete eller utkast. Jfr Student.

Studie. Se Studera.

Studier, kritiker och notiser, en literär tidskrift
eller tidning, som 1841–45 utgafs i Lund af
några akademiska lärare derstädes. Den utkom
med 40 nummer om året. Bland medarbetarna märkas
särskildt P. Genberg, K. A. Hagberg, H. Reuterdahl
och Abr. Cronholm.

Studiosus, Lat., student, studerande.

Studium, Lat. Se Studera.

Studzianka (Studjanka), by i ryska guvernementet
Minsk, straxt n. om staden Borissov. Vid S. gjorde
Napoleon I den bekanta öfvergången af Beresina
d. 26–29 Nov. 1812.

Stuff, geol., min., profstycke af ett mineral
eller en bergart, medelst hammare tuktadt till
lämplig form och storlek, men icke slipadt
eller på annat sätt bearbetadt. »Handstuffer» af
bergarter hafva vanligen rektangulär form af 10–15
cm. längd, 7-10 cm. bredd och 2–4 cm. tjocklek.
E. E.

Stuflask, skeppsb. Se Lask.

Stufva, sjöv., att placera och fördela lasten så,
att han upptager minsta möjliga utrymme (för så
vidt full last deraf kan intagas), att fartyget får
sin rätta styrlastighet och lämpligaste stabilitet,
att ena lastsorten genom läckning, lukt e. d. icke
skadar en annan närliggande, att lasten (spanmål
o. d.) icke »förskjuter sig», utan att »slingerskott»
(långskeppsvägen) byggas, o. s. v. Ehuru uti vissa
hamnar finnas anställda s. k. stufvare, personer med
erfarenhet och vana att stufva olika slag af gods i
ett fartyg, befrias befälhafvaren dock ej från ansvar
för godsets behöriga stufning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free