Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styfkjortel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minst 4 veckor den utbildade flugan
framkommer. Gruppen omfattar slägtena Gastrophilus,
Oestrus, Pharyngomyia, Cephenomyia och Hypoderma. Det
mest bekanta stynget är häststynget (se
d. o.). Mindre ofta iakttaget, oaktadt dess utbredning
är rätt stor, är tunntarmsstynget, Gastrophilus
nasalis L. (G. veterinus Clark), som har medelstor
kropp med finare, brokig hårighet och gulaktiga
antenner. Dess hvita ägg läggas på läpparna och vid
näsöppningarna hos hästen och åsnan samt äfven hos
nötboskap och getter. De nykläckta larverna begifva
sig till värdens mun (undantagsvis till näshålan)
och nedkomma i magsäcken, der de icke qvardröja,
utan fästa sig vid tolftumstarmens väggar, der
de tillbringa vintern och utveckla sig på samma
sätt som det vanliga häststynget. Ett tredje styng,
ändtarmsstynget, G. haemorrhoidalis L., fäster sig
i hästens ändtarm, men har för öfrigt ett likartadt
lefnadssätt som de förutnämnda arterna. –
Nötstynget, Hypoderma bovis Fabr. (Oestrus L.), lefver
icke i tarmkanalen, utan under huden hos våra oxar
och kor, hvilka hysa den yttersta förskräckelse
för denna fluga, som röjer sin ankomst genom sitt
starka surrande hväsljud. Nötstynget lägger sina
hvitaktiga ägg mellan håren å sidorna nära ryggen,
der de icke lätt kunna bortslickas. De små larverna
äta sig in under huden och orsaka bulnader af
ett dufäggs storlek. Der tillbringa de vintern
och följande vår, tills kreaturen släppas i vall,
samt krypa då fullvuxna ut och förpuppas i jorden,
hvarefter om 4 veckor den fullbildade flugan
framkommer, gulraggig, med ett bredt svart band
baktill å mellankroppen och ett dylikt på midten af
bakkroppen, hvars spets är gulluden. – Renstynget,
Hypoderma tarandi L. (lapparnas spetha och kurbma),
den största arten, har fullkomligt cylindriska, icke
förtjockade lår. Kroppen är tätt betäckt med långa,
gröngula, svarta och rödgula hår; hufvudet baktill
sammetssvart. Detta styng förföljer under Juli och
Augusti renhjordarna, som af dess angrepp blifva
såsom om de voro besatta, i det hela hjorden skakar
hufvudena och slår med framfötterna i luften och mot
marken. Larven lefver under renens hud på samma sätt
som nötstynget. Om fårstynget se d. o. O. T. S.
Styptisk (af Grek. styfein, sammandraga),
sammandragande. – Styptiska medel, Lat. styptica,
sammandragande medel. Se Adstringerande
l. sammandragande medel.
Styr. Gå öfver styr (öfver styret, d. v. s. emot
rodret), sjöv., säges om ett fartyg, då
rorgängaren ej kan förhindra det att »gå öfver
stag» (vända). Kallas äfven »fånga uggla».
R. N.
Styra, sjöv., med rodrets tillhjelp få ett fartyg
att framgå i den riktning man önskar. – Styra upp,
lofva upp närmare vinden. – Styrfart säges ett
fartyg hafva, då det lyder rodret. Jfr Roder.
R. N.
Styra, f. d. egen kyrkosocken i Östergötlands län, är
förenadt med Hvarf i kyrkligt, men ej kommunalt
hänseende.
Styrax. Se Storax.
Styrbjörn, svensk konungason, med tillnamnet Starke,
var son till Erik Segersälls broder och samregent
Olof. Efter sin faders plötsliga död yrkade han, ehuru
blott tolf år gammal, att erhålla i arf faderns del
af riket och gaf efter tidens sed uttryck åt denna
fordran genom att sätta sig på faderns grafhög. Erik
ansåg honom emellertid ännu för ung, särskildt
som hans lynne var häftigt och otämdt, hvarför han
uppmanade honom att vänta, tills han fyllt sexton
år, för att då blifva medregent. Härmed lät S. sig
dock ej nöja, och då han dertill på hvarjehanda
sätt retade folket mot sig, hvilket äfven valde
Erik en annan medregent, så gaf Erik sin brorson
en flotta af 60 skepp, för att han skulle draga ut
på vikingatåg. Under denna färd, som S. inledde
med att nedgöra den nyvalde medregenten, hvars
namn man ej känner, förvärfvade S. sig ett rykte
för mod och stridbarhet, som ställer honom såsom
en typ för den fornnordiska obändiga kämpakraft,
hvilken länge fyllde Vesterlandet med häpnad och
fruktan. Gången af dessa hans härfärder kring landen
vid Östersjön känner man ej med visshet, men säkert
torde vara, att han i Danmark besegrat konung Harald
Blåtand och tagit hans dotter Tyra till äkta samt
äfven bemäktigat sig vikingaborgen Jomsborg på ön
Wollin, hvilken innehades af den sagolike hjelten
Palnatoke. Efter dessa bedrifter rustade han ett
väldigt härtåg till Sverige, i hvilket tåg äfven
Harald Blåtand lär hafva deltagit. Anländ till sitt
fädernesland omkr. år 988, tågade han, efter att
hafva bränt sina skepp, hvarvid Harald Blåtand dock
seglat hem, upp mot Upsala och mötte der på fälten
kring Gamla Upsala sin farbroder, hvilken, biträdd
af Thorgny lagman i Upland, ordnade sveahären till
motstånd. I trenne dagar varade den stora drabbningen
på Fyrisvall, och trots S:s öfverlägsna hjeltekraft
slutade den med fullständigt nederlag för denne,
som sjelf stupade. Hans egentliga namn var blott
Björn. Namnet S. (af styr = orolighet, strid) fick
han af sin farbroder vid afresan från Sverige. Med sin
gemål Tyra hade han en son vid namn Torgil Sprakalägg.
K. G. L.
Styrbord, sjöv., högra sidan af fartyget, då man
står vänd mot främre änden (fören). Ordet lär hafva
uppkommit deraf att styråran gick igenom ett hål i ett
af de högra borden (bräda l. planka) akterut. Det
manskap, som tillhör styrbords vakt, kallas
styrbölingar. Ett fartyg säges ligga (eller segla)
för styrbords halsar, då vinden kommer in om styrbord
(från högra sidan). Jfr Babord. R. N.
Styre, sjöv., detsamma som roder, synnerligast
båtroder. Detta ord användes icke af sjömän.
R. N.
Styrelsesystem l. Byråsystem, den förvaltningsform,
hvarunder mål handläggas och beslut fattas af en enda
person. Motsatsen är kollegialsystem. Jfr Kollegium.
Styresholm, fordom slott vid Ångermanelfven, nära
Styrnäs kyrka. Det innehades 1398 af Sven Sture
och lemnades 1406 af Bengt Stensson till Algot
Magnusson. Tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
