Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensksund (F. Ruotsinsalmi), ett sund i finska skärgården, vid utloppet af Kymmene elf - Svensksundsmedaljen, medalj, som präglades med anledning af svenska skärgårdsflottans seger öfver den ryska vid Svensksund d. 9 och d. 10 Juli 1790 - Svensk tidskrift. Se Svensk litteratur-tidskrift - Svensköarna (Eng. Swede islands, T. Schweden-inseln), en liten till Karolinerna hörande ögrupp i Stilla hafvet - Svensköp, socken i Malmöhus län - Svensson, Broder - Svensson, Erik - Svensson, Karl Axel Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid middagstiden vek ryssarnas af Törning hårdt
ansatta venstra flygel; förstärkt, gjorde den åter
ett angrepp, men måste omkr. kl. 4 e. m. på allvar
retirera. Som ryssarnas högra flygel i början ej fick
rum att breda ut sig, led deras center svårt afbräck,
och då nämnda flygel kom upp i striden, mötte den
ett kraftigt anfall af svenskarnas venstra flygel,
som förstärktes af två tredjedelar af de fartyg,
som lagts på utkik vid norra sunden. Omkr. kl. 10
e. m. måste hela ryska linien retirera, men flere
fartyg voro redan då redlösa och en mängd andra
stötte under den häftiga motvinden och mörkret
dels på grund, dels på hvarandra. Följande morgon
sökte visserligen åtskilliga ryska skepp att göra
motstånd eller undkomma under den rådande dimman,
men de flesta blefvo tagna eller satta i brand. Kl. 10
f. m. var striden slut. Svenska flottan miste i detta
slag 1 udenma och 3 kanonslupar samt enligt uppgift
omkr. 300 man döda och sårade. Ryssarna förlorade en
tredjedel af sin flotta, deraf 5 fregatter, 1 hämenma,
2 batterier, 3 chebecker, 1 brigg, 16 galérer,
9 gallioter, 1 kaik, 2 kuttrar, 6 mörsarefartyg,
3 kanonslupar, 1 halfgalér och chefsjakter samt
omkr. 6,500 man i fångar och 3,000 man i döda och
sårade. På grund af segern vid S. kunde Sverige
bibehålla Finland och afsluta den hedrande freden
i Värälä (1790). Åt de officerare, som deltagit i
slaget vid S., gaf Gustaf III den till minne af detta
tillfälle af honom instiftade Svensksundsmedaljen
(se d. o.); Cronstedt blef riddare af svärdsordens
stora kors. Den 9 Juli 1890, hundraårsdagen af den
ärofulla segern vid S., aftäcktes en minnessten å
Skeppsholmen i Stockholm. L. H.
Svensksundsmedaljen, medalj, som präglades med
anledning af svenska skärgårdsflottans seger
öfver den ryska vid Svensksund d. 9 och d. 10 Juli
1790. Medaljen, af 18:de och af 12:te storleken,
utdelades som en orden till alla de officerare
vid sjö- och landstaten, hvilka varit närvarande
vid detta tillfälle, samt bars af Gustaf III
sjelf. Åtsidan visar Gustaf III:s bröstbild. Frånsidan
af den större medaljen har datum med romerska
bokstäfver, IX. X. IULII. MDCCXC, samt en lagerkrans
med derpå fästa skeppsstäfvar (corona navalis),
deromkring en perlring mellan två släta linier och
närmare kanten, utanför omskriften, ytterligare en
perlring. Frånsidan af den mindre medaljen saknar
lagerkrans. – Svensksundsmedaljen kallas ock en
liknande medalj, som präglades i anledning af segern
vid Fredrikshamn d. 15 Maj 1790.
Svensk tidskrift. Se Svensk litteraturtidskrift.
Svensköarna (Eng. Swede islands,
T. Schweden-inseln), en liten till Karolinerna
hörande ögrupp i Stilla hafvet, belägen på 147°
ö. l. och 7° 30’ n. br. Anledningen till namnet lär
vara den, att en svensk matros, som 1797 vid Tahiti
blifvit tagen ombord på ett engelskt fartyg, på egen
begäran landsattes på en af öarna.
Svensköp, socken i Malmöhus län, Frosta härad. Areal
3,623 har. 833 innev. (1889). Annex till Hufvaröd,
Lunds stift, Gärds kontrakt.
Svensson, Broder, en halländsk riddare, helt säkert
af samma ätt som den bekante riddaren Abraham
Brodersson, med hvars styfdotter hans fader,
väpnaren Sven Toresson, var gift. I början af
1430-talet utrustade han några kapare och deltog
med tapperhet i sjökriget mot hansestäderna, men vid
ett tillfälle lemnad i sticket af den holsteinske
riddaren Erik Krummedike, blef han tillfångatagen
och lär sedan länge suttit fängslad i Lybeck. År
1434 var han dock fri, ty då finnes han som medlem
af svenska rådet hafva deltagit i utfärdandet af
uppsägelsebrefven till konung Erik. Han slöt sig
derefter närmast till Engelbrekt och användes af honom
bl. a. vid belägringen af Varberg. Efter Engelbrekts
död råkade han i oenighet med Karl Knutsson, i det
han vid mötet i Söderköping 1436 klandrade denne
för veld i utdelningen af förläningarna. Förbittrad
öfver detta lät Karl Knutsson då afrätta honom.
K. H. K.
Svensson, Erik, electus i Åbo. Efter Arvid Kurcks
död, i Maj 1522, stod den finska biskopsstolen ledig
till hösten 1523, då domkapitlet skred till nytt
biskopsval, hvarvid rösterna tillföllo dekanen
i Linköping, Erik Svensson. Valet godkändes af
Gustaf Vasa, men S. vann icke påfvens konfirmation,
förmodligen emedan konungen begärt, att de afgifter,
som förut vid biskopsämbetens besättande tillfallit
påfvestolen, skulle efterskänkas. Då S. icke
häller enligt den kanoniska lagens föreskrifter
blef vigd till sitt ämbete, ansågs han endast såsom
valbiskop l. electus, hvarför han icke kunde förrätta
prestvigningar eller andra vigtigare kyrkliga
handlingar. Hans ställning, som redan derigenom var
half, försvårades ytterligare genom förhållandet
till konungen. Visserligen visade denne honom till
en början förtroende genom att uppdraga åt honom
hvarjehanda värf af politisk och ekonomisk art,
men sedermera fick S. emottaga skarpa förebråelser,
framkallade af att konungen misstänkte honom för
ljumhet i fråga om kyrkoreformationen. Särskildt
var konungen missnöjd med att Johannes Fleming,
utan hans tillstånd, blifvit vald till domprost i
Åbo. År 1526 erhöll S. till biträde titulärbiskopen
af Gades, Vincentius, hvilken såsom vigd biskop
kunde fullgöra alla kyrkliga förrättningar, men
likväl var han fortfarande föga till freds med
sin ställning. Han anhöll 1526 att få återgå till
sin förra plats, hvartill konungen denna gång icke
biföll. Men 1527 ändrade konungen, som å nyo fått
anledning till missnöje, mening och motsatte sig
icke vidare hans begäran, hvilket framgår deraf att
S. på sommaren 1527 åter befann sig i Sverige såsom
dekanus i Linköping. Hans senare öden äro okända.
M. G. S.
Svensson, Karl Axel Ivar, kirurg, född d. 23
Nov. 1839 i Höreda i Jönköpings län, aflade 1857
studentexamen i Upsala samt blef 1863 med. kandidat
och 1867 med. licentiat vid Karolinska institutet
i Stockholm. År 1864, under dansk-tyska kriget,
tjenstgjorde han en kortare tid såsom underläkare
vid danska fältlasarettet i Assens. Efter att
1867–68 hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
