Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och af klippor vid inloppet skyddade viken delar sig
i tvänne grenar, af hvilka den ena löper åt n. v.,
den andra åt v. Den senare är i sin tur delad i
öfver 50 smärre vikar, af hvilka mer än 20 kunna
rymma de största fartyg. Vid södra sidan af denna
del af bukten ligger den egentliga staden, på en
halfö mellan Paramatta-och S:t George-floderna. Genom
Woolloomooloo-viken, den uteslutande för krigsfartyg
afsedda Farm Cove och Darling harbour, den
egentliga handelshamnen, är denna halfö delad i
tre uddar, bakom hvilka utbreder sig en numera af
staden äfvenledes inkräktad sandstensplatå. Öster
om det egentliga S. ligger den fashionabla förstaden
Paddington, v. om detsamma affärsförstäderna Pyrmont,
the Glebe och Balmain. Staden försvaras af fyra fort
och flere batterier. Folkmängden, som 1800 endast
var 2,600 pers., uppgick 1881 till 224,211 pers.,
deraf 120,832 pers. i förstäderna, och beräknades
1889 till 381,730 pers. S. erbjuder på en mängd
punkter den mest storartade utsigt öfver hamnen
med dess bukter och uddar samt öfver de närbelägna
höjderna. Till sin äldre del är det trångt och
oregelbundet bygdt; den moderna delen deremot har
breda, raka gator och flere ståtliga byggnader,
i allmänhet uppförda af sandsten. Med undantag
af guvernementshuset och universitetet äro de
flesta större offentliga byggnader i klassisk
stil. Bland dessa märkas: museet, post- och
tullhusen, stadshuset samt kolonialsekretariatets
och arbetsministeriets palats. Af kyrkorna äro
den anglikanska och den romersk-katolska mest
betydande. Ehuru ej i tillräcklig grad försedt med
promenader och öppna platser, eger S. dock några
af ganska stor utsträckning, nämligen Moore park,
s. ö. om staden, Inner och Outer Domains nära hamnen,
Hyde park i stadens centrum och den utomordentligt
vackra botaniska trädgården vid hafsstranden. För
stadens vattentillgång är på sista tiden sörjdt genom
storartade vattenverk. – S. är medelpunkten i ett
stort koldistrikt och eger på grund deraf en liflig
industri. Särskildt betydande är tillverkningen
af jern, maskiner, vagnar, linne, kläde, läder,
cigarrer och konserveradt kött. Dessutom firmas
flere bryggerier och brännerier samt stora dockor
och skeppsvarf. Såsom stapelplats för Nya Syd-Wales’
produkter är S. de australiska ångbåts-bolagens
hufvudstation. År 1887 inlöpte i dess hamn 1,665
fartyg om 2,109,830 tons. Förnämsta exportartiklar
äro guld, ull, kol, kött, smör, säd, trä, läder
och fiskeriprodukter. Engelska fabrikat samt
socker, kaffe, tobak och andra kolonialvaror äro
i synnerhet föremål för import. – S. är säte för
koloniens guvernör och öfverbefälhafvare, för dess
ministerier och parlament samt för en anglikansk
biskop och en romersk-katolsk ärkebiskop. Det eger
ett universitet, grundadt 1850, med ett anglikanskt,
ett romersk-katolskt och ett presbyterianskt
kollegium samt en handelsskola, en konstskola, ett
museum med intressanta etnologiska och zoologiska
samlingar, tvänne offentliga bibliotek, flere
vetenskapliga sällskap och ett observatorium. Äfven
välgörenhetsinrättningarnas antal
är stort. – Anlagdt 1788 af kapten Phillip, är
S. Australiens äldsta stad. Från att vara bestämdt
till en förbrytarekoloni blef det snart en vigtig
handelsplats, i synnerhet sedan guld omkr. 1851
blifvit funnet inom kolonien. 1879–80 hölls i S. en
verldsutställning.
Sydostbrotten, vidsträckt grund i Bottniska viken,
omkr. 33 km. sydvart om inloppet till Umeå. Sydvart
om grundet är sedan 1862 utlagdt ett fyrskepp med
fast, hvit fyr.
Sydow, Axel Erik von, väg- och vattenbyggare, född
d. 25 Jan. 1791 i Häsleby socken, Jönköpings län,
blef student i Upsala 1809, tog kameralexamen och
genomgick prestseminariet 1812, men ingick 1813
på den militära banan och blef fänrik, deltog som
sådan i tyska och norska fälttågen samt promoverades
till filos. magister 1818. Från 1819 till 1828
ledde han med kraft de omfattande arbetena för
ström- och forsrensningar i Norrland. Sistnämnda år
befordrad till chef för södra kanaldistriktet och
1831 utnämnd till kapten, utförde han flere vigtiga
hamnbyggnader, såsom i Helsingborg, Jönköping,
Halmstad m. fl. städer. 1836–37 företog han med
offentligt understöd en utländsk studieresa. År
1840 utgaf S. en skrift om Publika arbetens nytta
och nödvändighet, i hvilken han framhöll behofvet
af ett särskildt ämbetsverk till ledning vid
allmänna byggnadsverk och af bildningstillfälle
vid Marieberg för verkets blifvande tjenstemän. På
grund af de skäl han der framlade, ombildades
enligt riksdagsbeslut 1840–41 storamiralsämbetets
tredje afdelning till en »styrelse för allmänna väg-
och vattenbyggnader», hvars öfverdirektör blef S.,
och vid nästföljande riksdag anslogos medel till
stipendier åt de ynglingar, som för inträde i nämnda
styrelse genomgingo en särskild civil-ingeniörskurs
vid Marieberg. Då styrelsen 1851 ombildades
till en på militäriskt vis ordnad »Kgl. väg- och
vattenbyggnadskår», blef S. dess öfverste. Efter att
äfven hafva varit en verksam medlem i den af 1853–54
års riksdag tillsatta jernvägskomitén, fick S. 1856
på begäran afsked från sin befattning. Han var från
1839 ledamot af Vetenskapsakademien samt från 1851
af Landtbruksakademien. Sedan 1851 tillhörde han
Teknologiska institutets styrelse. Död d. 4 Okt. 1857.
Sydow, Theodor Emil von, tysk kartograf, född i
Freiburg d. 15 Juli 1812, ingick 1829 i det preussiska
infanteriet, blef 1867 chef för den nybildade
gcografisk-statistiska afdelningen i generalstaben
och utnämndes 1870 till öfverste. Död i Berlin
d. 13 Okt. 1873. S. utgaf flere kartor, som utmärka
sig i synnerhet genom den förträffligt genomförda
begränsningen af detaljerna och framhäfvandet af
det fysisk-geografiska elementet. Bland dem må
nämnas väggkartor öfver de olika verldsdelarna och
öfver Tyskland, Methodischer handatlas (30 kartor,
4:de uppl. 1870) och Schulatlas (42 kartor, 32:dra
uppl. 1880; omarb. af Wagner 1888).
Sydpol. Se Pol 2.
Sydpolsexpeditioner. Se Polarexpeditioner, sp. 1457.
Sydraviken. Se Syrten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
