Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankstreck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädesmalens och lefver likt denne, men bygger
icke alltid en säck omkring sig, utan fräter,
om han angriper pelsverk, gångar vid hårrötterna
och spinner långa rör, i hvilka han förflyttar
sig ungefär på samma sätt som vaxmalen i
bikupornas kakor. Tapetmalens flygtid infaller
i Juni och Juli. Han är långt mindre allmän än
klädesmalen. Flitig piskning af pelsverk och möbler
är det bästa skyddsmedlet. O. T. S.
Tapetserare. Se Tapisseri.
Tapheden benämnes en hedsträcka ö. om Viborg,
Danmark, der danske prinsen Otto, son till Kristofer
II, blef slagen och tagen till fånga af holsteinske
grefven Gert d. 7 Okt. 1334. E. Ebg.
Tapia, Eugenio de, spansk historiker och skald,
f. 1776, vardt advokat i Madrid och redigerade flere
fosterländska tidningar under befrielsestriden
mot Frankrike. Under Ferdinand VII förföljdes
T. för sina liberala tänkesätt och hölls en tid
i inqvisitionens fängelser. Den konstitutionella
regeringen af 1820 satte honom till direktör för
statstryckeriet, hvarjämte han blef ledamot af
cortes, men efter reaktionen 1823 landsförvisades
han och tillbragte 7 år i Paris. Sedermera
blef han medlem af lagstiftningskommissionen,
generaldirektör för undervisningen, föreståndare
för nationalbiblioteket och medlem af
kungl. akademien. Död 1860. T. författade
bl. a. Historia de la civilisation española (4 bd,
1840), ett genom rikt innehåll och mönstergill stil
utmärkt arbete, och Poesias liricas, satiricas y
dramaticas (1821; 2:dra uppl. 1832), medelmåttiga
dikter i den klassiska skolans smak, samt, på ett
annat område, Elementos de jurisprudencia mercantil
(15 bd, 1828; ny uppl. i 10 bd 1845–46).
Tapiau, stad i preussiska regeringsomr. Königsberg
(Ostpreussen), vid Pregel, som der utsänder Deime
till Kurisches haff. 3,057 innev. (1885). Liflig
industri och handel. Tyska ordens 1351 uppförda slott,
der ordens siste högmästare och den förste hertigen
af Preussen, Albrekt af Brandenburg, dog (1568),
är nu korrektionsinrättning.
Tapio, Finsk mytol., skogens mäktige herskare,
skildras i runorna bärande gråbrunt skägg, en hög
barrhatt och en pels af trädmossa. Hans vanligaste
epitet är Kuippana, den långhalsade eller i allmänhet
den till växten reslige. Äfven benämnes han Hippa,
hvilket namn enligt Castrén hänvisar på hans höga
hatt, men enligt Lönnrot betecknar »den qvicke,
lättrörlige gubben». Andra ofta använda epitet för
T. äro skogens eller ödemarkens konung, kullens gubbe
med guldprydt bröst, t. o. m. jordens husbonde eller
upprätthållare. Dessa och många andra benämningar
angifva alla den utomordentligt stora dyrkan, hvarmed
T. af finnarna hedrades såsom herskare öfver deras
förnämsta inkomstkälla, skogen. Äfven såsom beskyddare
af den om somrarna i skogen betande boskapen
anropades T. och hans folk ifrigt af dem. T. hade
såväl en mäktig gemål, Mielikki (se denna), som ock
en oändlig skara barn och tjenare. Bland detta hans
folk äro särskildt att märka metsän immet, »skogens
jungfrur», metsän tyttö, »skogens dotter», vanligen kallad Tellervo,
samt metsän piika, »skogens tjensteflicka», hvilken
ofta omtalas särskildt för sig och då vanligen saknar
personnamn. Hon skildras såsom liten till växten
och erhåller ofta binamnet simasuu, »honingsmunnen»,
emedan hon i likhet med skogens öfriga gudomligheter
troddes förtära honing. I egenskap af herdinna
var hon försedd med en flöjt, simapilli,
»honingsflöjten». Man anropade henne att med flöjten
väcka den sofvande Mielikki, för att denna måtte
höra jägarens böner och sända honom byte. För öfrigt
ansågs det höra till såväl »skogstjensteflickans»
som till flere andra skogsgudomligheters göromål att
utsätta stakar och hugga märken i träden till ledning
för jägaren under hans färder i skogen. Till T:s
folk hörde vidare hans son Nyyrikki, som hade samma
uppgifter som hans qvinliga betjening, Tuulikki
(egentl. »vindens dotter»), som särskildt ledde
vildbrådet till den sökande jägaren, samt slutligen
alla träds skyddsgudinnor, såsom Tuometar, häggens
beskyddarinna, Hongatar, furans »goda värdinna»,
Katajatar, enens »sköna jungfru» och Pihlajatar,
rönnens »lilla flicka». Med ett allmänt epitet
kallas dessa metsän luonnottaret, skogens qvinliga
naturandar. Dessa gudomligheters lif var dock ej
bundet vid något individuelt naturföremål, utan de
voro fria naturväsenden, som fortlefde i hela slägtet
af de föremål, hvilkas skyddsväsende (haltia) de
voro. Om T:s boning se Tapiola. O. G.
Tapiocca. Se Manihot.
Tapiola, Finsk mytol., skogsguden Tapios boning,
äfven kallad Metsola, Metsän linna (skogsboningen,
skogsborgen), Havulinna (barrborgen), Lumilinna
(snöborgen), Sarvilinna (hornborgen) o. s. v. T. var
beläget på södra sluttningen af ett berg, benämndt
Tapiomäki (Tapiobacken), Tuomivaara (häggberget)
m. m. På främre sidan var T. omgifvet af kärr
och rundtomkring af småskog. En runa omtalar
t. o. m. tre gårdar i T., en af trä, en annan af ben,
den tredje af sten. Denna sistnämnda beskrifves
såsom synnerligen härlig, med sex gyllene fönster på
hvarje vägg. I dessa boningar sitta Tapio och hela
hans talrika följe i sköna högtidskläder, om de äro
mildt stämda mot jägaren; i motsatt fall visa de
sig i ful och mörk drägt samt motbjudande uppsyn. I
T:s rymliga visthus funnos stora skatter. Der fanns
bl. a. honingen, skogens ljufva öl, på en skogstufva
midt på en gyllene kulle. Den förnämsta rikedomen i
T. utgjordes dock af de många vilda djuren, hvilka
med största omsorg bevarades af Tapiofolket och
särskildt af dess omtänksamma värdinna, Mielikki.
O. G.
Tapiomäki. Se Tapiola.
Tapir, Tapirus, zool., ett till ordn. Perissodactyla
(se Hofdjuren) hörande däggdjursslägte, hvilket
skiljer sig från öfriga till denna ordning hörande
djur genom förekomsten af fyra med hofvar försedda
tår å fram- och tre å bakfötterna, genom sin till
en kort, rörlig snabel förlängda nos samt genom
tandsystemets beskaffenhet: sex framtänder ofvan och
nedan, hörntänder samt sju kindtänder i öfver- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
