Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefon, en apparat, som möjliggör samtal på långa afstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnetisering), som omsluter en ståltråd, hastigt
och omvexlande öppnas och slutes, i tråden
uppstår en ton, hvars höjd öfverensstämmer
med strömafbrytningsapparatens. Till
strömafbrytningsapparat använde han en spänd
membran. Då toner sjöngos mot en ljudafsändare, kunde
man på omkr. 100 m. afstånd i magnetiseringsspiralen
l. ljudmottagaren visserligen höra toner af samma
höjd, men ej deras klangfärg. Något egentligt
samtal kunde derför ej förmedlas genom Reis’
instrument. Först år 1875 konstruerade den i Edinburgh
födde, i Boston bosatte Alexander Graham Bell den nu
brukliga telefonen. Fig. 1
visar en genomskärning af denna märkliga,
epokgörande apparat. I en ihålig träcylinder A
sitter en magnetstång NS, och nära intill N en tunn,
cirkelrund skifva C af mjukt jern. Skifvan är med
sin kant p fäst vid träcylindern. Magnetens nordände
är omgifven af en rulle D med mycket fin, isolerad
tråd, hvars ändar a och b gå igenom träcylindern till
klämskrufvarna c och d, vid hvilka ledningstrådarna
till den andra stationens telefon fästas. E är en
skruf, medelst hvilken instrumentets känslighet kan
regleras. Bell använder sin telefon
såväl till ljudafsändare som till
ljudemottagare. Om en person talar på den ena
stationen mot ljuduppsamlaren M i telefonens lock
B, förnimmer en person, som på den andra stationen
håller telefonen, hörtelefonen, till sitt öra, ett
ganska tydligt upprepande af det sagda. Detta beror
derpå att talets ljudvågor försätta jernskifvan
C i vibrationer, hvilka omvexlande förstärka och
försvaga magnetens styrka (se Magnetisk induktion),
hvarvid elektriska strömmar induceras i trådrullen
D och gå genom den ena linieledningen till den andra
stationen. När induktionsströmmarna framkomma
till hörtelefonen och ingå i induktionsrullen D,
undergår dess magnet förändringar i sin styrka,
till följd hvaraf jernskifvan och luften försättas
i vibrationer, motsvarande dem å första stationen,
om ock väsentligt svagare; strömmarna återgå derpå
genom den andra ledningen till sitt ursprung. Insättas
på hvarje station två telefoner i ledningen, en hör-
och en taltelefon, kunna följaktligen samtal hållas
mellan stationerna, såvida dessa ej äro för långt
aflägsna från hvarandra. Tonernas såväl höjd som
klangfärg öfverföras tydligt, men styrkan
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
