Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Testamente - Testator - Teste de Buch, La - Testi, Fulvio - Testifiera - Testikel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, hvilken tillagts förmån i testamente, skall
dels inom viss tid från testators dödsfall och
erhållen kännedom om testamentet bevaka detsamma,
d. v. s. ingifva det till den domstol, under hvars
värjo den aflidne lydt, dels derefter delgifva
det åt dem, som enligt arfsordningen äro närmast
att ärfva. Desse ega derefter att inom viss tid
klandra testamentet medelst stämning till förenämnda
domstol. Underlåtenhet att bevaka testamentet
beröfvar det dess kraft; underlåtenhet att klandra det
bevakade och delgifna testamentet bereder det full
giltighet. Bevakning och klander gälla blott för den,
som anställer dem, delgifning och klander blott mot
den, i förhållande till hvilken de verkställas.
För testamentes återkallande behöfver ej viss form
iakttagas. Dertill hör ej mera, än att testator
gifver ett bestämdt uttryck åt denna sin vilja. Har
skriftligt testamente upprättats, är det tillräckligt,
att han förstör detsamma. Ett annat sätt är att
upprätta ett nytt testamente. Till den del, som
det nya testamentet ej innefattar bestämmelser,
stridiga mot det äldres innehåll, kommer detta senare
dock att bestå. I förhållande till intestatarf (se
d. o.) ställer sig rätt på grund af testamente så,
att i den mån, som testamentet ej innebär förfogande
öfver förmögenheten, tillfaller denna
intestatarfvingarna till fördelning enligt lag. Detta gäller
äfven för den händelse att testamentet i allo eller
till någon del blifver ogiltigt eller eljest ej kan
bringas i verkställighet, så framt icke testator
med afseende å ett sådant fall träffat särskilda
testamentariska dispositioner. Härvid kommer
framförallt i betraktande, att testamentstagare dör
före testator. Testamentet förfaller nämligen då i
hvad det rör sådan testamentstagare. Har en person
bröstarfvingar, d. v. s. barn eller annan afkomma,
eger han ej att genom testamente förfoga öfver
mera än en viss del, enligt regeln hälften, af sin
qvarlåtenskap. Men då efter honom finnes omyndigt
eller till arbete vanfört barn i behof af särskildt
understöd, kan denna del blifva större eller mindre,
alltefter som testamentet göres till förmån för sådant
barn eller icke. Ett testamente, som står i strid
med här skildrade bestämmelser, rättas vid klander af
behörig intestatarfvinge till öfverensstämmelse med
lag. Särskilda arter af testamente äro fideikommiss
(se d. o.) och inbördes testamente (se d. o.).
Testamentet är ett rent romerskt
institut. Ursprungligen var det en vilkorlig adoption,
nämligen med afseende å det fall att testator skulle
dö utan att efterlemna bröstarfvinge. Det var således
ej i främsta rummet ett förordnande om förmögenhet,
utan ett utnämnande af någon, som kunde inträda i
testators alla rättigheter och förpligtelser och
såmedelst i sig upptaga och fortsätta testators
personlighet. Deraf berodde vissa, ännu i den senare
romerska rätten qvarstående föreskrifter. Ingen
kunde ärfvas dels af intestatarfvinge och dels
enligt testamente. Genom testamente kunde ej
träffas anordningar rörande allenast en del af
förmögenheten. En sådan anordning skedde på det sätt,
att det ålades den genom testamentet insatte arfvingen
att till annan eller andra utgifva vare sig
viss andel af qvarlåtenskapen eller särskilda
förmögenhetsobjekt. Från den romerska rätten har
testamentet öfvergått till samtliga de moderna
folkens rättssystem. Men i anslutning till en redan
i den senromerska rätten framträdande omgestaltning
af institutet har man i det stora hela upphört att
vidhålla nyssnämnda, af dess historiska ursprung
föranledda rättssatser och dermed tillegnat sig den
för den svenska rättens del angifna uppfattningen
af dess karakter. Men i öfrigt äro rättsnormerna
hemtade från den romerska rätten. Bearbetningar och
afvikelser hafva dock egt rum. Och till följd häraf
förete rättssystemen jämväl olikheter i förhållande
till hvarandra. Sålunda äro formerna för testamentes
upprättande annanstädes olika med dem hos oss, samt
bestå här och hvar dels alldeles icke några förbehåll
om laglott för intestatarfvingar (England), dels ock
bestämmelser derom till förmån ej blott för bröst-
utan äfven för bakarfvingar (Frankrike).
I svensk rätt omtalas testamente redan
i landskapslagarna. Det var till en början
hufvudsakligen kyrkan, som i eget intresse arbetade
på dess införande. Motstånd mötte från slägten. Och
till dess förmån voro i början inskränkningarna i
testamentsfriheten gjorda, enligt landsrätt så,
att arfvejord var undantagen. Nu gällande, för
lands- och stadsrätt gemensamma föreskrifter om
laglott för bröstarfvingar hafva efter mönster af
den romerska rätten införts genom k. förordn. d. 21
Dec. 1857. A. W.
Testator, Lat., kallas den, som upprättat
testamente (se d. o.). Enligt svensk rätt hör
till giltigheten af ett testamente, att vid dess
upprättande testatorn fyllt tjuguett år eller ock
är eller varit gift. Dock eger man redan vid femton
års ålder att borttestamentera sådan egendom, som
man genom eget arbete förvärfvat. I öfrigt bestå i
rent personligt afseende samma rättsnormer i fråga
om förmågan att göra testamente som beträffande
förmågan att rättsligen förpligta sig medelst aftal.
A. W.
Teste de Buch, La [täst dö byck], stad i
franska depart. Gironde, nära södra kusten af
Arcachonviken. 5,235 innev. (1886). Fiske och hafsbad
samt handel med harts och terpentinolja, hvilka
erhållas från de stora barrträdsplanteringarna
på dynerna.
Testi, Fulvio, grefve, italiensk skald, f. 1593
i Ferrara, var statssekreterare hos hertigarna af
Modena, men föll i onåd och dog i fängelse, 1646. Han
var en af de bättre lyrikerna på sin tid. Genom att
hålla sig till en så god förebild som Horatius gick
han fri för marinismens formprål. Ett urval af T:s
arbeten utgafs i 2 bd 1817.
Testifiera (Lat. testificari), vittna, genom vittnen
styrka, intyga. Subst. Testifikation.
Testikel, sädeskörtel, pungsten (Lat. didymis,
orchis, testis, testiculus), anat., hvardera af de
för hannen (mannen) utmärkande båda körtlar, i hvilka
säden (semen virile) beredes. De bildas ursprungligen
i sammanhang med njurarna i bukhålan, till hvilken de
tidigt nedstiga i en utstjelpning af dess vägg, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
