Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Testikel - Testimonium - Testis (Lat.; plur. testes). 1. Vittne; examensvittne - Testis. 2. Anat., pungsten. Se Testikel - Teston - Testry, nu Tertry - Testudinata. Se Sköldpaddor - Testudo - Tet - Tetani - Tetanin. Se Ptomain - Tetanus - Tête
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»pungen» (scrotum), der de ligga skilda från hvarandra
i hvar sin »poche». I regeln slutes ock den port,
genom hvilken hvardera testikeln på sin sida nedgått;
sker det icke, kunna inelfvor der framtränga
(se Bråck). Testiklarna stå dock genom denna port
fortfarande i samband med bukhålan, i det att genom
densamma blod- och lymfkärl samt nerver gå till
och från testiklarna, framförallt sädessträngen och
sädesledaren (vas deferens, testikelns utförsgång),
hvilken sålunda återinträder i bukhålan, följer
bäckenets vägg, når undre ytan af urinblåsan,
hvarest den får ett divertikel, sädesblåsan
(vesicula seminalis) och mynnar slutligen in i
urinröret. Testiklarna hafva platt äggform samt äro
4–5 cm. långa och närmast omslutna af en fast, hvit,
sidenglänsande hinna. De bestå – utom af tillhörande
bindväf, blod- och lymfkärl samt nerver – af en
mängd fina, runda rör (0,1–0,2 mm. i genomskärning),
hvilkas inre, epiteloida beläggning frambringar
de den manliga säden utmärkande spermatozoiderna
(se d. o.). Dessa kanaler mynna i hvarandra mot
testikelns centrum eller, rättare, bakre kant (hvarje
rörs område får följaktligen formen af en kon, med
basen mot framytan). De sålunda uppkomna hufvudrören
förgrena sig bak i körtelns centrum i nätformiga
kanaler af annan byggnad än rören. Ur detta nät
utgå de åter i ett mindre antal kanaler, hvilka
i sin ordning mynna i sädesledaren. Dennes nedre,
slingrade del och de nämnda, deri mynnande kanalerna
(coni vasculosi) ligga i ett knippe, starkt fäst
vid testikelns bakkant och kalladt bitestikel
(epididymis). Jfr Befruktning och Säd, anat. – Om
inflammation i testiklarna (»sanklo») se Orchitis.
G. v. D.
Testimonium, Lat., vittnesmål; vittnesbörd,
vitsord, intyg. – T. academicum vitae kallas vid de
svenska universiteten ett af rektor och det större
akadem. konsistoriet utfärdadt intyg om en students
uppförande och flit under den tid han för studiers
skull vistats vid universitetet. – T. paupertatis,
fattigdomsbevis. – T. Spiritus sancti. Se Helige Ande,
sp. 963.
Testis (Lat.; plur. testes). 1. Vittne;
examensvittne. – 2. Anat., pungsten. Se Testikel.
Teston (Fr. teston, Ital. testone, af testa,
hufvud, näml. myntherrens präglade bild), italienskt
silfvermynt under 1400-talet; franskt silfvermynt,
som först slogs 1513 (af Ludvig XII), gällde 10 sous
under Frans I och steg till 19 1/2 sous under Ludvig
XIII, då det aflystes.
Testry [-tri], nu Tertry, by i dep. Somme
(Picardie), Frankrike, 12 km. s. ö. om Péronne,
der den austrasiske hertigen Pipin af Héristal
687 besegrade Neustriens och Burgunds major domus
Berther. Genom denna vigtiga seger samlade Pipin hela
det frankiska riket under sitt välde.
Testudinata. Se Sköldpaddor.
Testudo, Lat., sköldpadda; ett musikaliskt instrument
med resonansbotten i form af ett sköldpaddskal;
ett med hudar täckt och på hjul hvilande brädskjul,
hvilket vid belägringar nyttjades till att skydda
det manskap, som
arbetade med belägringsverken eller hade att framföra
murbräckan: ett af sammanslutna sköldar bildadt
skyddstak för soldater; pyramidtak; »skepp»
(midtskeppet) i en basilika. R. Tdh.
Tet, Fr. tête (se d. o.), krigsv., främsta delen
af en i kolonn uppställd trupp. Den förändring
af riktningen, som uppkommer genom afbrytning
på samma ställe undan för undan af kolonnens
olika afdelningar, kallas tet-afbrytning. Äfven
det fartyg (division, eskader), som går främst
i ordningen l. formeringen, benämnes tet.
C. O. N.
Tetani (Fr. tétanie), med., en egendomlig, i Sverige
ytterst sällsynt nevros, yttrande sig hufvudsakligen
i kramp inom vissa muskelområden. Sjukdomens orsak
är ännu okänd. Den angriper mest barn och qvinnor (i
synnerhet under digifningen). Krampen, som påkommer i
korta anfall, angriper först och företrädesvis händer
och armar, lika å båda sidor, mera sällan, fötter och
ben. Under anfallet är den sjukes ställning ganska
karakteristisk: händerna intaga en ställning ungefär
som vid skrifning, armarna böjas lätt i armbågsleden
och hållas starkt tryckta intill kroppen. Af öfriga
symtom bör framhållas en äfven mellan anfallen
förefintlig ökad känslighet hos nerverna för mekanisk
och elektrisk retning. Sjukdomen är jämförelsevis
ofarlig; den varar högst 4–5 veckor och leder aldrig
till döden. J- E. J-n.
Tetanin. Se Ptomain.
Tetanus, med., stelkramp, en ihållande kramp
företrädesvis i sträckmusklerna, uppträder dels vid
förgiftning med vissa alkaloider (t. ex. stryknin
och brucin), dels såsom en infektionssjukdom,
åtföljande yttre skador. I det senare fallet anses
sjukdomen förorsakas af en bacill (först funnen
i trädgårdsjord), som vid sin lifsprocess alstrar
vissa alkaloidliknande ämnen, hvilkas verkan på
organismen liknar den af stryknin. Sjukdomen,
hvars utbrott dröjer dagar eller veckor efter
skadan, börjar med en känsla af styfhet i ansigts-,
underkäks- (se Munläsa) och nackmusklerna. Ansigtet
får härigenom ett egendomligt uttryck (risus
sardonicus). Styfheten tilltager och utbreder sig
till bålmusklerna. Extremiteterna, särskildt armarna,
blifva merendels oberörda af krampen, i motsats till
förhållandet vid strykninförgiftning. Hufvud och bål
bilda en spänd båge, med konvexiteten framåt. Krampen
ökas anfallsvis, i synnerhet vid buller och
skakning. Den förorsakar svåra smärtor i musklerna
och besvärar högeligen respirationen. Medvetandet
är vanligen fullt klart. Under sjukdomen stiger
temperaturen stundom till så höga värden som 42°–44°
C. I svåra fall inträder död under första veckan,
närmast föranledd af hjertförlamning eller hinder
för respirationen. Lindrigare fall, der krampen ej
angriper bålens muskler, hafva god prognos. Man gifver
den sjuke narcotica, söker skydda honom för buller
o. s. v., men behandlingen uträttar föga. – Om tetanus
i fysiologisk mening se Muskler, sp. 533. J. E. J-n.
Tête [tät], Fr. (egentl. hufvud), spets; främsta
delen af en i kolonn uppställd trupp (se Tet). –
À la tête, i teten, i spetsen för (en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
