Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timokrati ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från denna tid upptogs hela hans lif af ständiga,
framgångsrika krigståg åt alla håll. Så eröfrades
Kovaresmien (Kiva) under fem särskilda fälttåg
(1372–88), Korasan och Herat (1381–82), Persien
(1384–85), Armenien och Georgien (1386–87) samt
Kasjgar (1375 och 1389). Det stora kanatet Kiptjak
gjordes till lydrike genom tvänne fälttåg 1376 och
1389–91, och då kanen Toktainisj gjorde uppror
(1395), eröfrade T. hela hans rike och framträngde
ända till Moskva. 1398–99 intog han de angränsande
delarna af Indien ända till Dehli; och sedan han
följande år kufvat det upproriska Georgien, vände
han sina vapen mot s. v., eröfrade Bagdad, Damaskus
och Aleppo jämte en stor del af Syrien och inträngde
slutligen i Mindre Asien, der han slog turkarna
vid Angora (Juli 1402) och tillfångatog sultanen
Bajasid I. Efter ett nytt fälttåg i Georgien (1403)
beslöt han att vända sig mot Kina, men redan vid
öfvergången af Sir-Darja angreps han af feber och dog
i den lilla staden Atrar vid samma flod (Febr. 1405),
hvarefter det sista mongoliska verldsväldet inom kort
förföll (se Mongolerna, sp. 243). T:s hela
lif och i synnerhet hans krigståg utmärktes af en
otrolig våldsamhet och grymhet. Stora, blomstrande
städer, såsom Ispahan, Dehli, Bagdad och Damaskus,
uppbrändes, hela deras manliga befolkning nedhöggs,
och stora fruktbara landsträckor förhärjades så,
att de alltsedan dess förblifvit ödemarker. Och dock
måste T. från sin tids och sitt folks ståndpunkt
betraktas som en stor och upplyst regent. Under de
korta mellantiderna af lugn höll han ett glänsande
hof i sin hufvudstad, Samarkand, som han prydde med
många praktfulla byggnader, och omgaf sig gerna med
lärda män, i synnerhet historieskrifvare, läkare
och astronomer, liksom han ock med opartisk tolerans
skyddade alla sina undersåtars religiösa frihet. –
De förnämsta källorna för T:s historia äro persern
el-Jesdis mer panegyriska Sáfar-námé (»segerboken»,
öfvers. af Pétis de la Croix, 1722) och araben Ibn
Arabsjahs mer nedsättande Adjâib el-maqdûr (utg. af
Golius, »Historia Tamerlanis», Leiden 1636). H. A.
Timurtasch. Se Adrianopel.
Timvinkel för en himmelskropp kallas den vinkel, som
dess deklinationscirkel bildar med meridianen. Den
räknas från meridianens södra del åt vester
(samma led som den dagliga rörelsens), från 0° till
360°. Man talar stundom om negativa tiinvinklar, som
då räknas i motsatt led. Emedan stjerntiden, enligt
sin definition, växer proportionelt mot stjernornas
(egentligen vårdagjämningspunktens) timvinklar,
nämligen med 1 timme för hvarje 15-tal grader,
brukar man vanligen uttrycka timvinkeln i timmar,
minuter och sekunder, dermed menande, att timvinkeln
svarar mot detta antal timmar o. s. v. stjerntid. Om
t är en stjernas timvinkel, T stjerntiden och α
stjernans rektascension, alla tre uttryckta i tid
(eller alla tre i båge), så gäller formeln t = T - α,
med hvilken timvinkeln kan beräknas. – Vill man
uppmäta timvinkeln för en stjerna, sker detta medelst
eqvatorealet (se d. o.), genom afläsning på dess
timcirkel. En annan metod består i mätning af
stjernans höjd, h, hvarefter timvinkeln beräknas ur
den vigtiga formeln
sin h = sin φ sin δ + cos φ cos δ cos t
hvarest φ är polhöjden och δ stjernans deklination (se
Tidsbestämning). K. B.
Tinamidae. Se Stubbstjertar.
Tin and temper, Eng. Se Pewter.
Tinca. Se Sutare.
Tinctoris, Johannes, belgisk musiker, f. omkr. 1446,
d. 1511, var omkr. 1475 kapellmästare vid Ferdinands
af Aragonien hof i Neapel, senare kanonikus i
Nivelles. Han ansågs som en af de lärdaste musiker
på sin tid och skref bl. a. det första musikaliska
lexikonet, Terminorum musicae diffinitorium
(omkr. 1475). Hans öfriga verk hafva förblifvit
manuskript, utom det berömdaste, Liber de arte
contrapuncti, som Coussemaker aftryckt i sin samling
»Scriptores». T. skref äfven mässor, chansons m. m.
A. L.
Tinctura. Se Tinktur.
Tindal [ti’ndel], Matthew, engelsk
religionsfilosofisk författare, f. 1657, d. 1733,
studerade först juridik, tog sedan teol. doktorsgrad
samt öfvergick till katolicismen och erhöll af
Jakob II en årspension. Efter statshvälfningen 1688
återgick han till protestantismen samt utgaf 1694
ett försvar för nämnda statshvälfning och 1697 ett
försvar för samvetsfriheten och toleransen, som han
dock ej ville hafva utsträckt till ateister. T:s
första större arbete, The rights of the Christian
church associated against the romish and all other
priests, who claim an independent power over it
(1706), betraktades såsom ett kraftigt försvar
för läran om statens supremati öfver kyrkan och
möttes med en storm af ovilja från presterskapet,
som anklagade honom för att vilja undergräfva
religionen. T. svarade med ett upprop till Londons
innevånare till förmån för förnuftets bruk i
religiösa frågor. Men först genom sitt hufvudarbete,
The christianity as old as the creation (1730), blef
han deismens egentlige apostel. Han betonar der, att
deri »naturliga religionen» är fullkomlig, och att
kristendomen ingenting annat är än ett återställande
af denna ursprungliga, genom vidskepelsen urartade
religion. Såsom sedlighetens motiv betraktar
han dygdens skönhet och nytta. Menniskans mål
är lycksalighet, och hon blir lycklig genom ett
handlande enligt tingens förnuft. Betraktas detta
tingens förnuft såsom Guds vilja, då blir handlandet
enligt detsamma religiöst. Endast i och genom detta
förnuftiga handlande träder menniskan i förhållande
till verldsalltets upphofsinan. Redan T:s samtida
motståndare framhöllo, att hans antagande af en
en gång för alla färdig och absolut fullkomlig
naturlig religion var alldeles godtyckligt. Men
hans deistiska grundåskådning kunde de ej
vederlägga från sin teologiska ståndpunkt,
enligt hvilken tron var försanthållande af
genom en yttre uppenbarelse erhållna läror.
A. F. Å.
Tinea. Se Malfjärilar.
Ting (Fornsv. þing, D. och N. thing),
jur. Ursprungligen betecknades härmed hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
