Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 777-778 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollsländor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

horisontala, vertikala och diagonala rader alltid
är densamma, så kallas en sådan qvadrat en magisk
qvadrat l. trollqvadrat. Någon magisk qvadrat med 4
rutor finnes icke; den enklaste är den, som består
af 9 rutor och har följande utseende

4	9	3
3	5	7
8	1	6

I denna qvadrat är nämligen summan af hvarje vertikal,
horisontal eller diagonal rad lika med 15. – Den
magiska qvadraten med 9 rutor var känd redan af
inderna och araberna. Den första allmänna metoden
för konstruktion af magiska qvadrater framställdes
af den bysantinske matematikern Manuel Moskopulos
vid midten af 1400-talet. Sedermera har ämnet
blifvit behandladt af en stor mängd författare,
bl. a. Bachet de Meziriac, La Hire, Frenicle och
Euler. Lösningen skedde till en början medelst
särskilda konstgrepp; först i 19:de årh. har
teorien för de magiska qvadraterna blifvit
satt i närmare förbindelse med talteorien och
kombinationsläran. Bland de nyaste arbetena häröfver
må nämnas Frolow: »Les carrés magiques» (1886),
och Scheffler: »Die magischen figuren» (1882),
hvarest problemet blifvit generaliseradt till att
omfatta äfven magiska månghörningar och kuber.
G. E.

Trollsländor, Libellulidae, zool., bilda en egen
familj inom gruppen Amphibiotica i ordningen
Pseudo-neuroptera af de rätvingade insekterna,
Orthoptera (jfr Neuroptera). Trollsländorna hafva
hufvudet vanligen ganska stort, hos somliga slägten
bildande en på tvären ställd cylinder med ett öga i
hvardera änden. Hos andra slägten äro ögonen starkt
kullriga, mycket stora, ibland sammanstötande å
hjessan. Oceller finnas, vanligen tre. Antennerna
äro korta, sylformiga, med 6–7 leder. Mundelarna äro
bitande, med starkt utvecklade käkar, täckta af den
stora öfverläppen. Hufvudet är i hög grad rörligt
mot det smala, ringformiga framstycket (prothorax)
af mellankroppen. De fyra, stora, nästan lika långa
vingarna äro hinnaktiga, vanligen genomskinliga
(åtminstone till större delen) och genomdragna af ett
tätt nät af ribbor. Den långsträckta, ibland mycket
smala bakkroppen består af tio leder och har på den
sista två oledade analklaffar, med hvilka hannen
vid parningen omfattar honans nacke. Trollsländorna
lefva alltid nära vatten, i hvilket de lägga sina
ägg å der befintliga växter. Dessa sländor äro
rofdjur, hvilka i flygten gripa andra insekter,
t. o. m. fjärilar. Larverna äro likaledes rofdjur och
försedda med en af underläppen bildad fångstapparat,
som kan plötsligt framsträckas och fånga ett
förbiilande mindre vattendjur. En af de största
svenska arterna är den under sommaren allmänt
kringflygande Aeschna grandis L. En af de vackraste
arterna är »vatten jungfrun», äfven ibland
kallad »flicksländan», Calopteryx virgo, hvilken,
liksom systerarten C. splendens, har vingarna
metallglänsande i blått och grönt. De flyga hälst
öfver rinnande vatten. Jfr Agrion. Se vidare
Libellula. O. T. S.

Trollsmör. Se Aethalium septicum.

Trollsång. Se Galder.

Trolltratt, fys., en leksakstratt med dubbla
väggar, hvilkas mellanrum står i förbindelse med
det ihåliga handtaget, som upptill har ett litet
lufthål. Tilltäpper man trattröret och fyller tratten
med en vätska, fylles äfven mellanrummet genom hål
i bottnen på tratten. Öppnas derefter trattröret,
utrinner visserligen den vätska, som är inuti tratten,
men ej den, som är i mellanrummet, för såvidt man med
ett finger tilltäpper lufthålet å handtaget. Genom
hålets öppnande och tillslutande kan man efter behag
låta vätskan rinna ut, ty mellanrummet förhåller
sig härvid såsom en stickhäfvert. Jfr Trollkanna.
A. Bi-n.

Trolltrumma. Se Lappsk mytologi, sp. 792.

Trolofning. Se Fästning.

Trolöshet emot hufvudman. Se Underslef.

Troman (konungens troman), titel på innehafvare
af en viss rangklass i Sverige. Någon
officiel rangordning ega vi icke, men för
närvarande räknas 4 rangklasser. 1) Konungens
högstbetrodde man, innehafvare af rikets främsta
värdighet. Denna värdighet innehafves, i följande af
Riksmarskalksämbetets cirk. d. 23 Nov. 1885 beskrifna
ordning, af statsministern, ministern för utrikes
ärendena, riksmarskalken, Första kammarens talman,
Andra kammarens talman, norske statsministrarna
och deras vederlikar, svenska statsråden (efter
utnämningsdatum), norska statsråden i Stockholm
samt serafimerriddare. 2) Konungens högtbetrodde
man, titel för dem, som innehafva grad af general
eller generallöjtnant, samt deras vederlikar,
såsom öfverståthållaren, justitieråden och
justitiekansleren; med honom likställd i rang är
riksdagens justitieombudsman. 3) Konungens troman
benämnes den, som innehar någon af graderna från
generalmajor t. o. m. öfverstelöjtnant. Till troman
räknas landshöfdingar, Sveriges ackrediterade
sändebud, kommendörerna af statens ordnar och riddarna
af Karl XIII:s orden, ledamöter af Svenska akademien
och biskopar (ehuru de ej hafva någon särskild
rang, annat än adels vederlike; k. br. 1655 och
1695). 4) Trotjenare kallas de, som innehafva någon
af graderna fr. o. m. major t. o. m. underlöjtnant,
samt deras vederlikar, å hvilkas sysslor konungen
utfärdar fullmakt. »Troundersåte» är deremot
hvar och en, som ej är försedd med kunglig
fullmakt. K. res. d. 10 Jan. 1868 upphäfde den
till högsta rangklassen räknade värdigheten »En af
rikets Herrar» och skapade en särskild rang för
f. d. statsråd, näst efter statsrådets i tjenst
varande ledamöter. Denna värdighet upphäfdes åter
genom k. res. d. 3 Nov. 1871. Jfr art. Rang samt
Marcellus [V. A. Bergstrand]: »Ett och annat om våra
rangförhållanden» (i »Ur dagens krönika», 1885) och
»Än en gång våra rangförhållanden» (dersammast. 1888).
Kj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>