- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
933-934

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tungsvalgnerven ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fotsid, med ärmar för öfverarmarna och försedd med
en instita, enligt den vanliga åsigten ett slags
bräm eller garnering vid nedre kanten. Från denna
sistnämnda tunika har man lånat benämningen
tunik (Fr. tunique) för den öfverklädning,
som utgör en beståndsdel af den moderna
fruntimmersdrägten. Jfr Drägt, sp. 1,486–88 och
1,499. R. Tdh.

Tunikater. Se Tunicata.

Tunis. 1. (Tunisien) Fordom en af Barbareskstaterna
i Nord-Afrika, sedan 1881 ett franskt protektorat
(la Tunisie), begränsas i v. och s. v. af Algeriet,
i n. af Medelhafvets vestra bassäng, i ö., från Kap
Bon till Gabesviken, af samma hafs östra bassäng,
i s. och s. ö. af Tripolis. Arealen beräknas
till omkr. 116,300 qvkm. och folkmängden till 1,5
mill. T. bildas af den östra fortsättningen af de
båda stora bergskedjorna i Algeriet, Stora och Lilla
Atlas, och liknar detta land till utseende, klimat
och produkter. Lilla Atlas fortgår genom T. till Ras
Sidi Ali al-Makki, men de högsta topparna nå ej öfver
1,200 m. Det bildar en vacker, bördig, väl vattnad
trakt, med stora korkekskogar i sin vestra del. Från
de sydligare bergen skiljes den genom Medsjerdas
(fordom Bagradas’) dal (det forna Zeugitana),
hvilken mynnar ut n. om staden Tunis. Medsjerdas
dal, som nu genomskäres af jernvägen mellan Bone
(i Algeriet) och Tunis, är mycket bördig, och
många framstående ruiner vittna om dess välstånd på
romarnas tid. De rika sjöaflagringarna i Dakhila
eller Bulla Regias slätt ådagalägga, att dess öfre
vatten först jämförelsevis sent banat sig väg till
hafvet genom den kalkstensås, som stängde vägen i
ö. Medsjerda-dalens och Tunisvikens södra begränsning
bildas af en gren af den södra algeriska kedjan,
förenad med Djebel Auris genom Tebessas platå och
gående mot n. ö. till Kap Bon. En annan gren af den
södra kedjan utgår från Saharasidan af Djebel Anris
mot s. ö. till innersta delen af Gabesviken. Mellan
dessa båda grenar ligger en platå, hvars vatten flyta
österut, men nå ej hafvet, der de hämmas af med kusten
jämnlöpande rader af kullar, utan bilda en rad sjöar
och kärrtrakter, som till större delen blifva torra
om sommaren. Platåns södra del från Sbeitla till
Syrten är jämförelsevis steril och synes äfven i
forntiden hafva utgjort ett undantag från landets
allmänna bördighet, som gjorde T. till en af Roms
kornbodar. Höglandet från Tebessa söderut faller mot
öcknen i trappstegslika serier af platåer, genomskurna
af djupa raviner, hvilka bildats af floder, som
förr, då regnmängden var rikligare, utgöto sig i
Sahara. Längre österut försvinna platåerna, och bergen
uppstiga som en mur mot sibakh (plur. sebcha) eller
Saharas saltträsk. Den depression, till hvilken sebcha
höra, slutar i ö. med Schott el-Djerid, som skiljes
från Lilla Syrten endast genom ett smalt näs (se
Sahara, sp. 340). Med ett synnerligen gynsamt klimat,
som uppvisar ett minimum af 11° och ett maximum af
36°. samt i allmänhet bördig jord, har T. en mycket
rik och kraftig vegetation. Nära hälften af arealen
är under kultur. Vigtigaste produkterna äro hvete,
korn, majs och dur ra, oliver och flere andra
ypperliga sydfrukter, vindrufvor, dadlar (hvilka
räknas bland de yppersta i europeiska marknaden),
kork och espartogräs. T:s mineraltillgångar äro,
liksom Algeriets, stora, men hittills föga
undersökta. Jerngrufvorna i de norra bergen
samt de silfverhaltiga blymalmsgrufvorna vid El
Resas nära Tunis bearbetades i forntiden liksom
också marmorbrotten vid Simittu (Chemtou) vid
öfre Medsjerda, hvilka nu tillhöra ett belgiskt
bolag. – Den inhemska befolkningen är muhammedansk
(sunniter). De flitige berberna (kabylerna), den
äldsta befolkningen i landet, äro mindre skarpt skilda
från araberna än i Algeriet, men igenkänliga på sin
ljusare hy och sitt ofta ljusa hår. De bilda en stor
del af befolkningen i norra och östra bergstrakterna
och på ön Djerba samt äro organiserade i stammar med
rent demokratisk sjelfstyrelse och egna lagar, hvilka
icke innehållas i koranen. De nomadiske araberna
härstamma från den andra arabiske invasionen, i 11:te
årh. De idka föga jordbruk och äro lika lättjefulla
och oroliga som sina förfäder. Araberna i städerna
kallas vanligen morer; bland dem bilda de spanske
morerna, afkomlingar af andalusiska flyktingar, en
exklusiv och aristokratisk klass. De rene turkarna
och kulugli (söner af turkiska fäder och moriska
qvinnor eller slafflickor) äro ej många. Af européer
finnas omkr. 10,000 italienare, 8,000 malteser
och 10,000 fransmän (utom armén). Judarna äro
omkr. 45,000. Handeln är till större delen i deras
händer. Hela importens värde för 1889–90 beräknades
till 20,7 och exportens till 21,7 mill. kr. I hamnarna
(Biserta, Goletta-Tunis, Hamamet, Susa, Monastir,
Sfaks och Gabes) inlöpte 1890 6,737 fartyg, om
1,645,300 tons, deraf 1,219 franska. Handelsflottan
räknar omkr. 300 fartyg om 10–150 tons. Jernvägarna
hafva en längd af 410,5km., telegraflinierna af
3,063 km. Regeringen utöfvas af en bej, hvilken
enligt fördraget i Kasr el-Said d. 12 Maj 1881
(kompletteradt genom fördraget af d. 8 Juni 1883) står
under franskt protektorat. Den nu regerande bejen,
Sidi Ali (f. 1817), valdes d. 28 Okt. 1882. I flere
afseenden har man i T. brutit med gamla orientaliska
traditioner och närmat sig europeiska seder och
åskådningssätt. Redan 1842 upphäfdes slafveriet, 1846
slafhandeln. Den 28 Juli 1858 utfärdade bejen Sidi
Muhammed ett slags författning för konungariket T.,
men denna upphäfdes af hans efterträdare Muhammed
Essadok efter upproret 1864. Budgeten för 1889–90
upptog inkomsterna till 18,4 och utgifterna till
23 mill. kr. Statsskulden uppgår till omkr. 100
mill. kr. Af den tunisiska hären återstår endast
ett bejen beviljadt hedersgarde (1 bataljon, 1
sqvadron och 1 batteri). Af franska trupper finnas
i T. 3 regementen infanteri, 2 reg. kavalleri och
2 batterier. Flaggan är röd, med röd halfmåne och
röd stjerna i hvitt fält. – T:s historia börjar med
anläggningen af de feniciska kolonierna (Kartago). De
puniske kolonisterna semitiserade kusten, men lemnade
berberna i det inre landet oberörda. Romarna öfvertogo
(146 f. Kr.) arfvet efter kartagerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free