Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tölz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. a. medarbetare (fr. 1830) i tidskriften
»Bibliothèque universelle», der han, förutom
en mängd literaturhistoriska och konstkritiska
uppsatser, offentliggjorde större delen af sina
berömda romaner La bibliothèque de mön oncle (i
bokf. 1838) och Le presbytère (i bokf. 1839) jämte
en rad friska och lifliga noveller, hvilka senare
utkommo under benämning Nouvelles genévoises (1841;
»Noveller», 1871). Detta samlingsarbete är af hans
verk det mest spridda och lästa. Det har icke endast
återgifvits i öfversättning till flere språk, utan
jämväl blifvit, i Sverige som i andra land, användt
till skolbok vid undervisningen i franska. Under tiden
hade T. blifvit kallad till professor i estetik vid
akademien i Genève (1832). Denna anställning afbröt
dock ej hans publicistiska verksamhet. Hans kärlek
till skön konst, hans reformatoriska sträfvanden
inom undervisningsväsendet m. m. föranledde honom
att i tidskrifter och broschyrer framlägga sina
iakttagelser. Sådana äro t. ex. hans Réflexions et
menus propos d’un peintre genévois (1830 o. f.), i
hvilka han framgångsrikt förfäktade nyare åsigter. Han
sysslade derjämte gerna med teckning och utgaf
åtskilliga häften humoristiska skisser med titeln
Albums (1833 o. f.). – 1834 blef T. medlem af stora
rådet; och för att söka utöfva något inflytande på
de offentliga angelägenheterna, i främsta rummet för
att hejda de revolutionära rörelser, som då hemsökte
hans fädernesland, uppsatte han i förening med några
liktänkande män tidningen »Courrier de Genève». I
denna var han den förnämste författaren. Emellertid
uttömde dessa ansträngningar hans redan försvagade
krafter, och han fick knappast glädjen att erfara
det varma emottagande, som hans sista arbete,
Rose et Gertrude (1845), rönte. T. afled 1846.
J. M-r.
Töpler, August, tysk fysiker, f. 1837, professor vid
polyteknikum i Dresden, har konstruerat bl. a. en
qvicksilfver-luftpump, i hvilken alla kranar och
ventiler äro ersatta med qvicksilfverpelare, och en
kraftig influensmaskin. Han framlade 1865 i Optische
beobachtungen en iakttagelsemetod, medelst hvilken
i ett genomskinligt medium ytterst ringa åtskilnader
i strålbrytning kunna uppfattas.
Töplitz. Se Teplitz.
Töreboda, stationssamhälle vid Vestra stambanan,
der denna korsar Göta kanal, ligger i Björkängs
socken, Vadsbo härad, Skaraborgs län. Platsen, som
har omkr. 800 innev., bildar egen kommun och drifver
icke obetydlig spanmålshandel. Många handlande
och handtverkare. Sparbank. Afdelningskontor
af Skaraborgs enskilda bank. Två gjuterier,
kakelugns- och leksaksfabrik m. m.
A. G.
Törefors, bruksegendom i Neder-Kalix socken,
Norrbottens län, vid Töreåns utlopp i Törefjärden
af Bottniska viken. Egendomen omfattar masugn,
stångjerns- och manufakturverk, två sågverk, qvarn
samt en större jordegendom om 14 1/48 mtl, alltsammans
taxeradt till 312,200 kr. (1891). Bruket anlades i
början af 1800-talet af S. G. Hermelin, men såldes
af honom redan 1808 till bergmästaren Qvensel m. fl.
Det eges nu af Gellivara aktiebolag. Vid T. äro
lastageplats samt post- och telegrafstation.
Törel, bot., ett af de många svenska folknamnen
på arterna af slägtet Euphorbia (se d. o.). Andra
folknamn pä arter af detta slägte äro »mjölk-ört»,
»ref-ormsgräs», »ref-ormsört», »ringorms-gräs»,
»vårtgräs», hvilka alla gälla de som ogräs å
odlade ställen förekommande E. helioscopia
och E. peplus. Den sistnämnda kallas äfven
»räfmjölk». Den i Sverige mera sällsynta
E. palustris bär namnen »kärrtörel» och »vargmjölk».
O. T. S.
Tören. Se Södertörn.
Törn (Eng. turn), sjöv., stöt (taga törn; med båtshake
e. dyl. hindra båten att stöta emot något föremål);
hvarf, slag, omvridning (t. ex. rundtörn,
halftörn, heltörn). – Törna. 1. Med fartyg eller båt
stöta på grund (se Grundstötning) eller ränna emot
ett föremål. – 2. Vända eller vrida om, t. ex. vid
loggning, då logglaset vändes på kommandoordet
törn! (l. turn!). – 3. Tura om, såsom vid vaktgöring,
då vissa man turvis bestrida samma post l. »törna
med hvarandra». Den, som för tillfället tjenstgör,
säges »hafva törn» (t. ex. rortörn, utkikstörn). –
4. Törna in, gå till kojs; törna ut, stiga upp eller
gå till arbetet. R. N.
Törnblom, Peter Alrik, läkare, född i Källsjö socken,
Hallands län, d. 2 Okt. 1838, blef student i Upsala
1856, med. licentiat 1864 och med. doktor 1865, sedan
han utgifvit en afhandling Om det första refbenet
hos menniskan. Han utnämndes till docent i kirurgi
och oftalmiatrik vid Karolinska institutet 1868 samt
förordnades 1876 att förvalta ett medicinalrådsämbete
i Sundhetskollegium. Död d. 14 Mars 1878. T. var en
framstående kirurg och förvärfvade sig som sådan inom
ovanligt kort tid ett stort och berättigadt anseende
bland kamrater och sjuka. Efter några år drog han
sig dock alltmera tillbaka från den kirurgiska
praktiken, hvartill det förnämsta skälet sannolikt
låg i hans bräckliga helsa. I stället egnade han sig
åt göromålen i Sundhetskollegium och fyllde sin plats
der på ett utmärkt sätt. Bland hans skrifter märkas
afhandlingen Om den listerska behandlingsmetoden af
sår och abscesser (i »Nord. med. ark.» I) samt de i
»Ur vår tids forskning» intagna framställningarna Om
dammet och de deri befintliga lägre organismernas
betydelse för uppkomsten af smittosamma sjukdomar
och jäsningsprocesser (1872; 2:dra uppl. 1875)
och Om smittkoppor och skyddsmedlen mot dem (1874).
R. T-dt.
Törnbuske (af törne, se d. o.), buske af
nat. fam. Bosaceae. Se Rosa.
Törne, bot., i allmänhet (betraktadt som plur. af
»torn») benämning på taggiga buskar, särskildt
namn på de i Sverige vilda arterna af slägtet Rosa,
t. ex. R. rubiginosa, »lukt-törne». Se Nypon och Rosa.
O. T. S.
Törne, von, svenska och finska adliga slägter, som
härstamma från politieborgmästaren i Stockholm Hans
Olofsson Törne (d. 1671). Dennes äldste sons söner,
Mikael och Olof (se T. 1), adlades 1727 och 1726 med
namnet v. T., likaså 1731 hans femte sons son Peter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
