- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1227-1228

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

literatur och naturalhistoria vid Linköpings
gymnasium. Han utgaf der Utkast till föreläsningarne
öfver naturkunnigheten
(1758) och Utkast till
föreläsningarne uti cosmographien
(1760; ny
uppl. 1780). T. prestvigdes 1753, blef teol. doktor i
Greifswald 1756, andre teol. lektor och kyrkoherde
i Skeda prebende 1771 samt förste teol. lektor
1777. För döfhet blef han tjenstledig 1782 samt afled
i Skeda prestgård d. 3 Dec. 1790. Utom ofvan nämnda
skrifter offentliggjorde han synodal-afhandlingen De
consummatione saeculi
(1763), disputationer och teser
samt Underrättelse om svartkonstboken och runorna
(1789) m. m. -rn.

4. Törner, Johan Peter, teaterchef, den
föregåendes son, född i Linköping d. 22 Aug. 1768,
blef student i Upsala 1786, volontär vid Ingeniörkåren
1789 och slutligen professor vid densamma samt
major i armén. 1812–32 var han andre direktör
vid k. teatrarna, fick under den tiden titel
af öfverste samt var under en del af året 1818
entreprenör af »Stockholms teater», såsom k. stora
teatern för tillfället kallades. Han afled i
Stockholm d. 26 Dec. 1844. – T:s sonhustru Maria
Charlotta T
., f. Norberg, född i Stockholm d. 27
Dec. 1824, gift 1853 med kamreraren vid k. teatern
Gust. Fredr. T. (f. 1821), var 1847–59 premier-dansös
vid k. teatern och en af den bournonvilleska
skolans förnämsta lärjungar. Hon dog i Stockholm
d. 25 Febr. 1892. -rn.

5. Törner, Johan Maurits, samlare, den föregåendes
son, född i Stockholm d. 10 Okt. 1803, student i
Upsala 1819, ingick på tjenstemannabanan, der han
slutligen blef revisor i Generaltullstyrelsen,
men måste för ögonsjukdom taga afsked 1846.
T. idkade i början af 1840-talet antiqvarisk
bokhandel, var 1842 en af stiftarna af Svenska
litteratursällskapet, deltog äfven i stiftandet af
Svenska fornskriftsällskapet samt var medutgifvare af
fru Widströms »Vitterhetsförsök» och K. F. Dahlgrens
»Samlade arbeten». T. afled i Stockholm d. 11
Juni 1878. Hans efterlemnade goda samling af böcker
och autografer såldes å auktion efter hans död.
-rn.

Törneros, Adolf, filolog, universitetslärare,
humanist, föddes julaftonen 1794 i Eskilstuna,
der fadern, som dog, då T. var 9 år gammal, var
postmästare och organist. Vid blott 13 års ålder
måste T. som informator börja förvärfva sitt uppehälle
eller åtminstone bidraga dertill. 1812 inskrefs han
som student vid Upsala universitet. Hans ankomst till
Upsala inträffade således vid en tid, då man börjat
tala om en »ny skola» i vitterhet och filosofi, och
omöjligt var, att en sådan natur som T. skulle undgå
inflytetser från denna »skola». Egentlig fosforist
blef han emellertid icke – först tre år efter sin
ankomst till Upsala kom han till personligt umgänge
med Atterbom –; sjelfva arten af hans hufvudstudium,
klassisk fiiologi, hindrade honom från att hel
och hållen ryckas med. Likväl torde han af rörelsen
blifvit ledd till den bekantskap han tidigt gjorde med
flertalet af romantikens mästare, de tyske såväl som
de sydländske. T. blef med utmärkelse graduerad 1818
och året derpå kallad till docent i latinet. Efter att
i 9 år som lönlös docent hafva dragit sig fram med
enskild undervisning och korrigering af studenternas
latinska skripta blef han 1828 adjunkt i »litterae
humaniores», efter Tranér, som fått Söderköpings
pastorat. Sedan äfven professoren i latin,
Lundvall, lemnat universitetet, blef T. (1832)
hans efterträdare. Med lif och själ och likväl i
djupaste grunden kanske mest af en pligtkänsla,
som skulle varit lika lågande på någon annan af
de flere lärostolar han med heder kunnat bekläda,
öfverlemnade han sig åt sitt ytterligt mödosamma
och fordrande kall. Hans föreläsningar omtalas
såsom hänförande, och detta oaktadt hans föredrag
var hvarken flytande eller afrundadt. Hvad han sade
framkom liksom staccato. Men man kände, att han gaf
sig sjelf; det var lif, eld, humor i hans tal, som
blef fängslande och stimulerande, oförgätligt ännu
för de få qvarlefvande af dem, som hörde honom. Ett
afbrott i T:s latinska lärareverksamhet utgjorde ett
förordnande att sköta den efter P. F. Aurivillius
lediga estetiska professuren. Motvilligt mottog han
detta uppdrag, och under beklagande af sin oförmåga
skötte han det från höstterminen 1829 till samma
termin 1832. Likväl syntes han af det så intresserad
och t. o. m. road, att, såsom Atterbom anmärkt,
han föreföll egentligast danad för just det. Hans
omfattande beläsenhet i ej blott romersk och grekisk,
utan äfven i modern literatur kom honom här till
godo. Hos Jean Paul och senare alltmera hos Göthe
inhemtade han mycket; men han hade skarp blick för
bådas fel, så att benämningen »Den svenske Jean Paul»,
för såvidt den skall beteckna en imitatör, innebär
en verklig orättvisa. I sans, måtta och klarhet var
han den påstådda förebilden långt öfverlägsen. På
det närmaste blef T. förbunden med Atterbom,
Geijer, Palmblad m. fl. och var en kärkommen gäst
i de kretsar, som rörde sig kring dem och hos den
lifliga öfverstinnan Malla Silfverstolpe. Hans
musikaliska talang – han spelade piano och var i
kammarsång en uttrycksvirtuos – bidrog äfven att
göra honom eftersökt; men dessemellan lefde han ett
förlängdt studentlif i tre af böcker öfverfyllda rum,
der ordning och trefnad aldrig bosatte sig. Från
bokdam och krior flydde han under ferierna till
ett par familjer, hos hvilka han under sin lönlösa
magistertid varit lärare, den Ulfsparreska på
Ekhamn nära Upsala och den Trolle-Löwenska på Sjösa i
Södermanland, samt till den gamla grefvinnan Löwens
fornåldriga enkesäte Gräfsten i Östergötland. Ett par
af hans utflykter sträckte sig till Skåne och till
Köpenhamn. Så obetydliga dessa resor nu förefalla,
hafva de tillskyndat vår literatur några af dess
vackraste prydnader. T. beskref dem nämligen i en
del bref till några af sina vänner, en ryttmästare
frih. M. Falkenberg, vice bibliotekarien P. von
Afzelius i Upsala, K. A. Nicander m. fl., och gaf i
dem än förtjusande små genrebilder ur verkligheten,
än naturskildringar, alster af den finaste pensel, än
stämningsfyllda, biktartade stycken ur sitt själslif,
alla genomträngda af samma höghet och renhet. Lifaktig
och impressionabel, deltagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free