- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1255-1256

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Udall ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

orten i landet och vid sjön Tanganjika är hamnen U.,
som egentligen består af två delar: det arabiska Ugoi
och det af infödingar (bantu-negrer) bebodda Kauele,
och är medelpunkt för liflig elfenbenshandel. Vid
Burtons och Spekes besök 1858 hade platsen
endast några eländiga hyddor. Stanley, som der
d. 28 Okt. 1871 anträffade den såsom död ansedde
Livingstone, uppskattade folkmängden till 3,000 och
Gleerup 1886 till 8,000 pers. Der finnes en engelsk
missionsstation, som förvärfvat sig ett namn genom
undersökningar af sjön Tanganjika.

Udo. Se Audius.

Udometer (af Lat. udare, väta, och Grek. metron,
mått), nederbördsmätare. Se Nederbörd.

Udsjila. Se Audjila.

Udutar. Se Terhenetär.

Udvarhely [-helj], komitat i Siebenbürgen, på ömse
sidor om Nagy-Küküllö. Areal 3,418 qvkm. 105,520
innev. (1880), till allra största delen magyarer
(szekler). Det är ett skogigt högland, med hårdt
klimat, hvarför befolkningens hufvudsakliga näringar
äro ladugårdsskötsel och trävaruindustri. Hufvudstad
är Székely-Udvarhely, vid Nagy-Küküllö, med
omkr. 5,000 innev.

Uea l. Halgan, en af Loyalty-öarna (se d. o.).

Ueberlingen [yb-], stad i badiska kretsen
Konstanz, vid Ueberlingensjön, nordöstra viken af
Bodensjön. 4,006 innev. (1885). Kulturhistorisk
samling. Bibliotek (30,000 bd). Staden, hvars
hufvudnäringar äro handel, vinodling, fiske och
sjöfart, har en jernhaltig mineralkälla och den bästa
badanstalten vid Bodensjön.

Ueberlingen-sjön [yb-]. Se Boden-sjön.

Ueberweg [yb-], Friedrich, tysk filosof, f. 1826,
blef 1862 e. o. och 1867 ord. professor i filosofi
vid universitetet i Königsberg. Död 1871. Han är
mest bekant för sina forskningar i logiken och
hennes historia (System der logik etc., 1857; 5:te
uppl. 1882), sina undersökningar rörande de platonska
dialogernas äkthet och tidsföljd (prisbelönt skrift,
1861) samt framförallt för sitt särdeles goda, genom
detaljerade och korrekta notiser utmärkta kompendium
i filosofiens historia, Grundriss der geschichte
der philosophie
(3 bd, 1863–66; 7:de uppl.
1886–88). Sjelf kan han till sin ståndpunkt betecknas såsom
eklektisk idealrealist. I mycket anslöt han sig till
sin lärare Beneke. L. H. Å.

Uechtland [ycht-] kallades under medeltiden det af
hunner och germaner ofta ödelagda området mellan
Åar och Saane i nuv. schweiziska kantonerna Bern
och Freiburg, gränssträckan mellan alemanner och
burgunder. Benämningen har bibehållit sig till
närvarande tid i namnet på kantonen Freiburgs
hufvudstad: Freiburg im Uechtland (till skilnad från
Freiburg im Breisgau).

Uechtritz [ych-], Friedrich von, tysk dramatiker,
f. 1800, beklädde 1833–58 ett högre juridiskt ämbete
i Düsseldorf och dog 1875. Hans sorgspel (Alexander
und Darius,
1827; Rosamunde, 1833; Die babylonier
in Jerusalem,
1836, m. fl.) präglas af en viss
upphöjd enkelhet och lyrisk flygt, men ega föga af
dramatiskt lif.
Han utgaf dessutom lyriska dikter, ett par historiska
romaner, skildringen Blicke in das düsseldorfer kunst-
und künstlerleben
(2 bd, 1839–41) m. m.

Uecht-see [ychtse]. Se Murten-sjön.

Ueckermünde [yck-] l. Ukermünde, stad i
preussiska reg.-omr. Stettin (prov. Pommern), vid
ån Uecker l. Uker, 3 km. från Stettiner haff. 5,458
innev. (1885). Tegelslagerier. Staden var förr en
stark fästning.

Ueland [ulan], Ole Gabriel Gabrielsen, norsk
politiker, född d. 28 Okt. 1799 på gården Skaaland,
Lunde socken, Stavanger amt. U. erhöll ingen annan
undervisning än den dåtidens tarfliga folkskolor
kunde skänka, men studerade på egen hand samt blef
skollärare 1817 och sedermera klockare med obetydlig
lön. Genom sitt gifte 1825 fick han gården Ueland
i den närbelägna Hæskestad socken och tog efter
denna gård sitt namn. År 1852 blef han länsman, men
afsade sig 1855 denna post, då regeringen nekade honom
rättighet att resa för att inträda i den af stortinget
nedsatta jurykommissionen. 1832–68 representerade
han Stavanger amt i stortinget, der han 1833 slöt
sig till den bonde-opposition, som då framträdde,
och hvars första sträfvan gällde införandet af en ny
kommunalförfattning (»formandskabs»-lagarna). U. blef
snart en af oppositionens mera framstående ledare. Han
var den förste representanten för den specielt
vestländska politiken, och trots hans obestridliga
begåfning bar hans politiska uppträdande alltid
prägeln af de små förhållanden, hvarunder han lefvat
i sin hembygd. Sedan formandskabslagarna sanktionerats
(1837), blef U. den förste ordföranden i sin hembygds
formandskab. Den opposition U. representerade
var väsentligen konservativ, i synnerhet när det
gällde förändringar i grundlagen, och hyllade
sparsamhetssystemet. Särskildt under de första
stortingen hade han och hans meningsfränder alltid
skäl tillhands såsom sparsamhetsvänner. På stortinget
1836 försäkrade U. sålunda, att »den store generalen
Bonaparte» aldrig lagt synnerlig vigt på artilleriet,
utan städse betraktat detsamma som ett mindre vigtigt
vapen. Något statsekonomiskt eller politiskt system
hade han aldrig, och i fråga om tullskydd eller
frihandel visade han sig mycket vacklande, men han
lärde mycket med tiden och var vid sin död i många
stycken en helt annan man än förut. På sista tiden
förlorade han också en del af sitt inflytande,
ehuru hans prestige syntes oförminskad. År 1865
blef han medlem af unionskomitén och deltog i alla
dess arbeten. Komitéförslaget, hvari han ansåg sig
hafva väsentlig del, skattade han mycket högt, men
kom icke till att försvara detsamma i stortinget,
emedan han dog d. 9 Jan. 1870, omedelbart före
valen. Hans bortgång inträffade vid en vigtig
vändpunkt, och de ledare, som togo arf efter honom,
hade helt andra politiska synpunkter. Då U. å ena
sidan var konservativ, å den andra oppositionel,
följde deraf, att han åberopades såsom stöd för
mycket skilda meningar. Flere af hans söner hafva
varit stortingsmän, men icke spelat någon större rol.
Y. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free