- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1305-1306

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulfsunda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ullman, Uddo Lechard, biskop, född i Göteborg
d. 1 Maj 1837, blef student i Upsala 1855 samt
1863 filos. kand. och filos. doktor derstädes. Han
idkade teologiska studier i Erlangen och Tübingen
1864–66, blef teol. kandidat i Upsala 1869 och
utnämndes s. å. till docent i praktisk teologi
derstädes. Efter skedd prestvigning i Göteborg och
aflagd pastoralexamen i Upsala befordrades U. (1872)
till teol. lektor i Göteborg och till kyrkoherde i
Lundby prebendepastorat. Vid jubelfesten i Upsala 1877
kreerades han till teol. doktor. Han kallades 1883
till ledamot af komitén för revision af psalmboken
och 1888 till ledamot af komitén för revision af
kyrkohandboken. Sedan han innehaft förslag till biskop
i Göteborgs, Hernösands och Strengnäs stift, utnämndes
han till biskop i sistnämnda stift i Sept. 1889. –
Utom gradualafhandling och tidskriftsuppsatser
samt föredrag i Göteborgs Vet. o. vitt. samh. och
i Bibelsällskapet i nämnda stad har U. utgifvit
bl. a. Om den kyrkliga psalmboken med särskild hänsyn
till den svenska kyrkans psalmbok af 1819
(1871),
Kristlig religionslära för allmänna läroverken (1872;
4:de uppl. 1884), Evangelisk-luthersk liturgik med
särskild hänsyn till den svenska kyrkans förhållanden

(2 dlr, 1874–85), Bönbok för skolungdom (1879; 2:dra
uppl. 1880), Om högmessogudstjensten och kyrkoåret
(1880, 2:dra uppl. 1882), Kyrkohistorisk läsebok för
läroverken
(1883). Tillsammans med K. H. Gez. von
Schéele utgaf han 1881–86 »Tidskrift för kristlig
tro och bildning» och deltager sedan 1887 i samma
tidskrift såsom biträdande redaktör.

Ullmann, Karl Heinrich, tysk teolog, f. 1796 i
Epfenbach i Pfalz, studerade teologi i Heidelberg
och Tübingen samt blef 1821 e. o. och 1826
ordinarie teol. professor i Heidelberg, hvilken
befattning han 1829 utbytte mot en liknande vid
Halles universitet. Sedan han 1836 återgått till
sin förra befattning såsom teolog. professor i
Heidelberg, kallades han 1853 till prelat och medlem
af öfverkyrkorådet i Baden, till hvars direktor
han utnämndes 1856. Död i Karlsruhe 1865. – Till sin
teologiska riktning starkt påverkad af Schleiermacher,
hyllade U. den s. k. förmedlingsteologien, ehuru
med nära anslutning till kyrkoläran. Han var en
synnerligen produktiv skriftställare, och flere
af hans arbeten, särskildt på det kyrkohistoriska
området, äro af bestående värde. Framförallt gäller
detta om det bekanta verket Reformatoren vor der
reformation
(1841–42; 2:dra uppl. 1866). Han var
ock en af de flitigaste medarbetarna i den af honom
och Umbreit uppsatta teol. tidskriften »Theologische
studien und kritiken» (från 1828). Bland hans öfriga
teologiska arbeten märkas Historisch oder mytisch?
(1838), Ueber die sündlosigkeit Christi (1841;
många uppl.) och Das wesen des christenthums (1849;
många uppl.). J. H. B.

Ullmannit l. antimonnickelglans, Ni Sb S, miner.,
är analogt sammansatt med arseniknickelglans
l. gersdorffit (se Nickelglans). Ullmanniten
kristalliserar i reguliera systemet med tetraedrisk
hemiedri och har blygrå till
stålgrå färg. Dess hårdhet är 5,0–5,5 och egentliga
vigt 6,2–6,5. Den liknar i sina reaktioner
gersdorffit, är ofta något arsenikhaltig samt
innehåller 57,5 proc. antimon, 27,4 nickel och 15,1
svafvel. Ullmanniten förekommer på några ställen i
Tyskland och begagnas, då den träffas i tillräcklig
mängd, såsom nickelmalm. Ant. Sj.

Ullmus-slägtet. Se Eriomys.

Ullmätare. Se Eriometer.

Ulloa [uljå’a], Don Antonio de, spansk astronom och
patriot, f. i Sevilla 1716, ingick vid flottan och
var redan marinlöjtnant, då han 1734 på sin regerings
uppdrag följde några franska vetenskapsmän, Bouguer,
la Condamine m. fl., att deltaga vid gradmätningen
i Perú. Derefter reste han, till 1744, genom de
spanska besittningarna i Syd-Amerika och satte de af
engelsmännen hotade kusterna i försvarstillstånd. På
återvägen från Amerika föll han i engelsk fångenskap,
men frigafs genast i London och upptogs till medlem
af Royal society. Efter vidlyftiga resor, under
hvilka han lärde känna de flesta af Europas land,
sökte han upphjelpa sitt fosterlands näringslif,
särskildt ylleindustrien och qvicksilfverproduktionen,
samt fullbordade hamnbassängerna i Cartagena och
Ferrol. 1766 blef han guvernör öfver Louisiana, men
hemkallades snart och utnämndes till generaldirektör
öfver spanska marinen. På grund af en försummad
demonstration mot den engelska flottan försattes
han 1780 ur aktiv tjenst, dock med bibehållande
af sina värdigheter. Död 1795. Om hans mångsidiga
kunskaper vittna: Relacion historica del viaje a
la America meridional
(1748), Noticias americanas
(1772), Entretenimientos physico-historicos (s. å.),
El eclipso de sol con el anillo refractario de sus
rayos
(1779; äfven i sv. Vetenskapsakad:s handl. 1778)
m. fl.

Ulloa y Pereira [uljå’a i], Luis de, spansk skald,
f. omkr. 1590, d. 1660, var guvernör i Leon. Hans
bästa poem, Raquel (på ottave rime), är fritt
från tidehvarfvets gängse smaklöshet i stilen. Det
behandlar sägnen om Alonso VIII:s kärleksförhållande
till judinnan i Toledo, hvilken granderna togo af
daga för att göra konungen fri. U:s arbeten, Obras,
prosa y versos,
utgåfvos i 2:dra uppl. 1674.

Ullstorp, socken i Kristianstads län, Ingelstads
härad. Areal 1,252 har. 837 innev. (1890). U. bildar
med Bollerup ett alternerande regalt och till egaren
af Bollerups gård patronelt pastorat i Lunds stift,
Ingelstads kontrakt.

Ullsäcken (Eng. woolsack, äfven
i plur.-form woolsacks) kallas lordkanslerns plats
i engelska öfverhuset. Den står framför tronen i
midten af salen och består af en stor, fyrkantig,
med ull stoppad divan utan rygg- och sidostöd,
öfverdragen med rödt kläde. På den hafva under
öfverhusets förhandlingar lordkanslern och, när
öfverhuset fungerar som domstol, äfven öfriga domare
(the lawlords) sina platser. Ullsäcken betraktas
såsom varande utom huset, hvarför de peerer, som ej
vilja deltaga i en votering, ega att draga sig undan
dit. Ullsäcken nämnes redan under medeltiden och är
förmodligen en minnesvård af Englands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free