Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflöning för allmän eller enskild tjenst och pension
å rikets stat. – Då utmätningen afser att bereda
borgenären trygghet för fordringens utbekommande genom
det utmättas realisation, måste de utmätta föremålen
undandragas gäldenärens fria förfogande. Detta sker
på olika sätt alltefter föremålens beskaffenhet. Lös
egendom tages af utmätningsförrättaren i förvar eller
förses med särskildt märke. Utmätning af fastighet
antecknas i inteckningsprotokollet, derest fordringen
icke redan är intecknad, och syssloman kan förordnas
att öfvertaga egendomens förvaltning. Utmätning
af en gäldenärens fordran kungöres den,
hvilken betalningsskyldighet åligger, såvida icke
fordringshandlingen är »löpande», då handlingen tages
i förvar af utmätningsförrättaren. Utmätning medför
– derest icke inom en månad konkurs inträffar –
för borgenären förmånsrätt i det utmätta gent emot
andra borgenärer. Befinnes vid utmätningstillfället
gäldenären sakna full tillgång till fordringens
gäldande, eger borgenären – för att skaffa i dagen
tilläfventyrs undanhållna tillgångar – få honom
försatt i konkurs. I. Afz.
Utmätningsman, underordnad exekutiv tjensteman,
hvilken har att fullgöra hvad öfverexekutor
förordnar, verkställa domar samt i vissa fall,
äfven utan föregående beslut eller dom, förrätta
utmätning. Utmätningsman är i stad stadsfogde,
å landet kronofogde; dock eger kronofogde att för
bestämdt fall i sitt ställe sätta länsman eller annan
man, som af K. M:ts befallningshafvande är antagen.
I. Afz.
Utnäslöt, Lifregementets grenadierkårs mötesplats,
är beläget i Säby socken, Vestmanlands län, 8 km. från
Kolbäcks station å Stockholm–Vesterås–Bergslagernas
jernväg.
Utombords, sjöv. Se Bord.
Utopi (Nylat. utopia), fantastisk föreställning
om ett mönsterland, i hvilket allt är ordnadt
genom de fullkomligaste lagar och inrättningar;
tanke på eller förslag till en samhällsförbättring,
som i verkligheten ej kan genomföras; idealstat,
fantasisamhälle, »ett himmelrike på jorden». Ordet
(af Grek. öu, icke, och topos, ställe, således:
»ett ingenstädes befintligt land») bildades af
Thomas Morus (se denne) och nyttjades af honom, såsom
namn på en ö, i hans stats- eller samhällsroman »De
optimo statu reipublicae deque nova insula Utopia»
(1516). Den äldsta kända skrift på detta område är
Platons »Staten», hvilken mer eller mindre tjenat
till mönster för de flesta senare kommunistiska
fantasimålningar fr. o. m. Morus’ ofvannämnda till
E. Bellamys »Looking backward» (1888; »En återblick»,
1889) och Th. Hertzkas »Freiland» (1889). Jfr
Kleinwächter: »Die staatsromane» (Wien 1891). –
Utopisk, hörande till en drömd idealstat; fantastisk,
drömd, overklig, outförbar. – Utopist, person, som
sysslar med opraktiska verldsförbättringsplaner eller
öfverlemnar sig åt drömmar om en fullkomlig lycka
för alla menniskor redan i denna verlden.
Utprickningssystem. Utsättandet af sjömärken torde
ursprungligen hafva afsetft endast att utmärka
farliga undervattensgrund på sådant sätt att dessa
kunde undvikas af dem, som
kände hvarje särskildt märkes betydelse och grundets
läge i förhållande till sjömärket. Prickarna voro
sålunda egentligen s. k. »lotsprickar» till ledning
för lotsar och andra med farvattnet fullt förtrogna
personer. Denna sjömärkenas äldsta betydelse finnes
jämväl uttalad i de äldre svenska lotsförfattningarna
från 1600- och förra delen af 1700-talet och har allt
intill våra dagar bibehållits i flere andra land, i
synnerhet der utprickningen besörjts af kommunerna,
och der följaktligen några allmänna grunder för
densamma knappast ifrågasatts. Den växande sjöfarten
i förening med snabbare kommunikationer hafva
emellertid framkallat den fordran att allmän farled
bör under vanliga förhållanden kunna trafikeras,
äfven då lots icke kan erhållas, hvaraf åter följt,
att de sjöfartsidkande nationerna sökt, hvar för sig,
tillämpa ett visst system för utprickningen. Dervid
har den erfarenheten alltmer gjort sig gällande, att
sjömärkena böra utvisa hvarest farleden går fram, utan
afseende på grundens sträckning åt annat håll än emot
denna, hvaremot grund i öppna sjön, utanför utprickad
farled, funnits fortfarande böra förses med märken,
som utvisa grundets läge. I Sverige, der utprickningen
af ålder varit en statsangelägenhet, hade man
redan i slutet af 1700-talet kommit till insigt
om riktigheten af sistnämnda grunder, så att i då
utfärdade lotsförfattningar stadgades, att farlederna
(ej grunden) skulle utmärkas med de två hufvudtyper
för sjömärken, slätpricken och qvastpricken,
som ännu bibehållas (se Prick). Hufvudgrunderna
för det svenska utprickningssystemet äro: att
hvarje farled anses hafva antingen nordlig–sydlig
eller östlig–vcstlig hufvudriktning (en särskild
författning stadgar för hvarje utprickad farled i
riket hvilken hufvudriktning han bör anses hafva);
att vid farledens norra eller östra sida alla
sjömärken äro röda och försedda med qvast såsom
topptecken; att vid farledens södra eller vestra
sida alla sjömärken skola vara slätprickar eller
större svartmålade märken; att grund midt i farleden,
hvilka kunna passeras på bägge sidor, skola utmärkas
med kryssprickar (stång med kors samt målade med 50
cm. breda, röda och svarta bälten); att märken vid
grund i öppna sjön, utanför skärgård och utprickad
farled, skola vara: nordvart om grundet svarta,
östvart om grandet svarta, med ett hvitt bälte midt
på stången, sydvart om grundet röda, med uppåt vänd
qvast, vestvart om grundet röda, med nedåt vänd
qvast. – I Norge tages vid utprickningen fortfarande
hufvudsaklig hänsyn till grundens läge. Ett bestämdt
system följes för kusten från svenska gränsen till
Lister, innehållande hufvudsakligen: hvit stång
med uppåt vänd qvast utmärker, att grundet ligger
norr eller öster om märket; svart stång med nedåt
vänd qvast betecknar, att grund det ligger söder
eller vester om märket; stång med hvita och svarta
horisontala bälten samt ballong utmärker, att man
i farledens riktning kan hålla på bägge sidor af
grundet. – I Danmark utprickas numera farlederna
efter deras hufvudriktning. Kattegatt, Öresund och
Belterna anses hafva nordlig-sydlig, de smärre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
