- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
277-278

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varf (Holl. werf, T. werft, D. værft), plats för byggnad, reparation och utrustning af fartyg - Varfeber. Se Pyemi - Varfogeln. Se Törnskatslägtet - Varfschef. Vid hvardera af K. flottasn stationer, Karlskrona och Stockholm, står kronans varf under befäl af en regementsofficer, varfschefen - Warfvinge, Frans Wilhelm - Varg, zool. Se Vargen - Varg, metallurg., en vid vissa kopparsmältningar erhållen mycket jernhaltig råkoppar, som fordrar sin särskilda behandling för att renas - Warg, Christina (mamsell »Kajsa Warg»), kokbokförfattarinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tid, som derför är behöflig. Om möjligt bör
stapelbädden vara öfverbyggd med skjul, enär det
är till stor fördel för fartygsbyggnaden, att denna
under byggnadstiden är skyddad mot verkningarna af
ogynsam väderlek. Reparationen af fartyg utföres
antingen på upphalningsbädd (slip, se d. o.),
eller i docka. I vissa fall kan reparationen af
ett fartyg utföras äfven sedan detsamma blifvit
kölhaladt. Å hvarje varf måste finnas, förutom
erforderliga kontors- och expeditionslokaler,
skjul eller bodar till virkesförråd samt passande
lokaler till materialförråd och till förvaring
af fartygsinventarier m. m. (Om erforderliga
förrådslokaler å flottans varf se Förråd.) Vidare
måste finnas: en rymlig och ljus lokal att användas
till mallbod, der fartyget »utslås» i full storlek
efter ritningarna, och der fartygets mallar och sänt
tillverkas, samt skjul eller bodar för utförande
af åtskilligt timmerarbete, snickareverkstad,
målareverkstad och smedja. Om å varfvet skall
utföras äfven jernfartygsbyggnad, fordras förutom
förenämnda byggnader äfven plåtslagareverkstad med
alla erforderliga arbetsmaskiner och ugnar m. m. för
jernmaterialets bearbetning. För tacklingens
tillverkning behöfver man en lämplig lokal att
använda till tackelkammare, äfvensom en dylik,
der segelsömnad kan utföras. Repslagarebana torde
deremot vara obehöflig, enär behöfligt tågvirke kan
upphandlas af repslagare utom varfvet. Å ett varf
bör äfven finnas kölhalningsbro med derå befintliga
spel för att fartyg må kunna kölhalas (se d. o.),
kajer med derå uppförda kranar (se d. o. 2) för svåra
tyngders lyftande i och ur fartyget, vidare broar,
vid hvilka fartyg kunna förtöjas eller uppläggas,
samt behöfliga spårvägar för underlättande af större
tyngders transport inom varfvet.

De förnämsta varfven i Sverige äro följande:
Karlskrona örlogsvarf med flere dockor; Stockholms
örlogsvarf med docka och slip; Lindholmens verkstad
med varf och docka vid Göteborg; Motala verkstad
med docka; f. d. Motala varf med docka i Norrköping;
Oskarshamns verkstad med docka; Bergsunds verkstad med
slip samt Finnboda varf med slip, båda i Stockholm;
W. Lindbergs mekaniska verkstad och varf i Stockholm;
Kockums mekaniska verkstad och varf med slip i Malmö;
Göteborgs mekaniska verkstad och slip i Göteborg
samt verkstäder och varf i Gefle med slip vid Brynäs
derstädes. Derjämte finnas flere mindre varf, såsom
Hernösands, Vesterviks, Kalmars med slip, Ystads,
Kustens varf och Eriksbergs verkstad vid Göteborg
samt åtskilliga mindre varf uppåt Göta elf och
Vänerns kust. J. G. B.

Varfeber. Se Pyemi.

Varfogeln. Se Törnskatslägtet.

Varfschef. Vid hvardera af K. flottans
stationer, Karlskrona och Stockholm, står
kronans varf under befäl af en regementsofficer,
varfschefen. I Karlskrona var denna befattning
förr anförtrodd åt en amiral, som derför kallades
»varfsamiral». Varfschefen, som på eget ansvar
ordnar och leder varfvets arbeten och ekonomi,
lyder i ekonomiskt hänseende direkt under
Marinförvaltningen. I militäriskt
hänseende står han närmast under stationsbefälhafvaren
(se d. o.). Till biträden vid de olika
varfsdepartementen kommenderas officerare (förr
kallade »varfsofficerare»). Af dem är alltid en
adjutant hos varfschefen. L. H.

Warfvinge, Frans Wilhelm, läkare, född i Leksbergs
församling, Skaraborgs län, d. 28 Juli 1834,
blef student i Upsala 1852, med. kandidat 1860 och
med. licentiat 1864 samt promoverades till med. doktor
1877. Han var 1867–75 sjukhusläkare vid provisoriska
sjukhuset vid Hornsgatan i Stockholm och 1876–78
öfverläkare å sjukhuset vid Wollmar Yxkullsgatan
derstädes. Efter att under år 1878 såsom en af
styrelseledamöterna hafva deltagit i organisationen af
Sabbatsbergs sjukhus (se d. o.), är han fr. o. m. 1879
dettas direktör och öfverläkare vid dess medicinska
afdelning. Sedan 1884 är han ledamot i styrelsen
för Hemmet för sjuksköterskor (nuv. Sofiahemmet)
och sedan 1891 i verkställande utskottet för »Röda
korset». Vid Sabbatsbergs sjukhus har W. anordnat en
sedan 1881 fortgående sjuksköterskeskola, der till en
början endast en halfårig kurs genomgicks, men från
hvilken numera årligen omkr. 30 sjuksköterskor, för
det mesta ur den bildade klassen, efter genomgången
ettårig teoretisk och praktisk kurs utgå. W. är
ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala sedan
1889. Utom ett stort antal meddelanden i »Hygiea»
och »Svenska läkaresällskapets förhandlingar»
har han utgifvit Årsberättelse från Sabbatsbergs
sjukhus
fr. o. m. år 1879, Handbok i sjukvård och
helsovård
(2 bd, med C. Wallis m. fl., 1889), Om
typhus exanthematicus, afhandling grundad på egen
erfarenhet jämförd med andras
(belönt med Regnellska
priset; i »Sv. läk. sällsks nya handl.», ser. II,
del VIII, 1, 1880), Influensan i Sverige 1889–1890
(med Kl. Linroth och C. Wallis, ib., ser. III, del
1, 1890), Om olikheterna mellan exantematisk tyfus
och tyfoidfeber
(i »Nord. med. arkiv», VII), Om
exantematisk tyfus hos barn
(ib. IX), Om behandling
af leukemi, pseudoleukemi och perniciös progressiv
anemi med arsenik
(ib. XV), Om antiseptisk behandling
af infektionssjukdomar
(ib. XV), Om kalla bad
såsom temperaturnedsättande medel i febersjukdomar

(i »Hygiea», 1878) och Om antipyres (ib. 1886).
R. T-dt.

Varg, zool. Se Vargen.

Varg, metallurg., en vid vissa kopparsmältningar
erhållen mycket jernhaltig råkoppar, som fordrar sin
särskilda behandling för att renas. C. A. D.

Warg, Christina (mamsell »Kajsa Warg»),
kokboksförfattarinna, dotter till landskamreraren
A. Warg i Örebro, föddes d. 22 Mars 1703 och utöfvade
länge kokkonsten i förnäma hus. Hon dog i Stockholm
i början af Febr. 1769. Hennes riksbekanta Hjelpreda
i hushållningen för unga fruentimber
(1755, 14:de
uppl. 1822; alla uppl. under hennes lifstid utg. under
signaturen C. W.; tysk öfvers. 1772) hölls länge såsom
ofelbar auktoritet på sitt område. Det kända uttrycket
»man tager, om man så hafva kan» är hemtadt derur. Jfr
K. F. Werners uppsats i tidskriften »Samlaren», 1880.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free