- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
689-690

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterbottens län omfattar södra delarna af Vesterbotten och Lappland samt den nordöstliga delen af Ångermanland - Vesterbottens regemente (n:r 20), 1841-92 kalladt Vesterbottens fältjägarekår - Westerdahl, Olof - Westerdahl, Fanny Amalia - Vester-Dalelfven. Se Dalelfven - Vester-Dals kokntrakt, i Vesterås stift - Vester-Fernebo. 1. Kontrakt, som äfven benämnes Fernebo kokntrakt (se d. o.) - Vester-Fernebo. 2. Socken. Se Fernebo, Vester- - Westergaard. 1. Niels Ludvig W. - Westergaard. 2. Harald Ludvig W. - Vestergarn, socken i Gotlands län - Vestergarnsholm. Se Gotland, sp. 1394 - Vestergötland, landskap i Götaland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tingslag i Ångermanland lades till Västerbottens
län. Genom K. br. d. 20 Maj 1868 afskildes Pite
lappmark från V. och lades till Norrbottens län.
K. S.

Vesterbottens regemente (n:r 20), 1841–92
kalladt Vesterbottens fältjägarekår, är
roteradt inom Vesterbottens län och utgöres af
460 nummer. Regementets verkliga styrka uppgår
f. n., före den 1892 beslutade ombildningen,
till 22 officerare, 23 underofficerare och spel med
underofficers värdighet. 8 civilmilitärer och 438 man
i nummer, hvilken sistnämnda styrka skall ökas till
700 man. Den nya roteringen i länet är anslagen till
understöd åt svaga rotar. Regementets chefsstation är
Umeå och dess mötesplats Gumboda hed, 24 km. n. om
Bygdeå. – Vesterbottens fältjägarekår utgjorde en
del af gamla Vesterbottens regemente, hvilket 1841
delades i Norr- och Vesterbottens fältjägarekårer.
C. O. N.

Westerdahl, Olof, flöjtist, född 1807 i Nykils socken
nära Linköping, antogs 1819 af Crusell till elev
i flöjt vid Andra lifgrenadierregementet, sändes
1826 till Stockholm att studera för J. D. Dille
och befordrades 1827 till hautboist. Han lemnade
tjensten 1874 och dog d. 8 Dec. 1891. W. konserterade
i Stockholm och Köpenhamn och fick rykte att vara
Sveriges skickligaste flöjtist. Särskildt var hans
färdighet i den s. k. dubbeltungan utomordentlig och
så mycket märkvärdigare, som han lärde sig denna
helt och hållet på egen hand, hvarvid hans kunskap
i trumpetblåsning hjelpte under. – Hans broder Lars
W
., f. 1812, d. 1864, anställd som flöjtist vid
Första, sedermera vid Andra lifgrenadierregementet
och slutligen (1847–49) vid hofkapellet i Stockholm,
var bekant för sin färdighet på en mängd olika, delvis
kuriösa instrument. Så t. ex. hade han sammansatt
ett musikaliskt qvodlibet för Mindre teatern 1846,
hvari han sjelf uppträdde med stycken på violin,
flöjt, violoncell, kontrabas, tenorbasun, valdhorn,
guitarr, tuba, trumpet, kenthorn, kornett fagott,
oboe, klarinett, mandolin, pukor, nyckelharpa,
piccola, rörpipa, bockhorn, säckpipa, lergök,
cigarrmunstycke, käpp, två tomma näfvar m. m.
A. L.

Westerdahl, Fanny Amalia, skådespelerska, född i
Stockholm d. 21 Febr. 1817, ingick elfvaårig såsom
elev vid k. teatern, hvarest hon erhöll engagement
1836 och hade sin afskedsrecett 1862. Hon gifte
sig 1837 med skådespelaren K. E. Hjortsberg (en son
till den berömde Lars Hjortsberg), men skilde sig
från honom 1849 och återtog sitt flicknamn. Död i
Stockholm d. 27 Mars 1873. Hon var utrustad med ett
behagfullt yttre, en ovanligt vacker och böjlig organ
samt en snabb och säker uppfattning. Till hennes
mera framstående roller hörde Louise i »Kabal och
kärlek», Johanna af Montfaucon, Griselda, Amalia
i »Röfvarbandet» och Katarina Månsdotter i »Erik
XIV». Hon utförde äfven sångroller (Cendrillon,
Papagena, Bettly
i »Alphyddan» m. m.).

Vester-Dalelfven. Se Dalelfven.

Vester-Dals kontrakt, i Vesterås stift, omfattar de
sju pastoraten Floda, Nås, Jerna,
Äppelbo, Malung med Tyngsjö kapell, Lima,
Transtrand. Areal 6,324 qvkm. 22,304
innev. (1891). (Jfr Vestra Dals kontrakt.)

Vester-Fernebo. 1. Kontrakt, som äfven benämnes
Fernebo kontrakt (se d. o.). – 2. Socken. Se Fernebo,
Vester-
.

Westergaard [-gård], 1. Niels Ludvig W., dansk
orientalist, född d. 27 Okt 1815 i Köpenhamn,
blef student 1833 och egnade sig åt studiet af de
indiska språken, först hemma, 1838 i Bonn under
Lassens ledning och 1839 i England. Redan 1841 utgaf
W. ett betydande arbete, Radices linguae sanscritae
(en ordbok öfver verberna i sanskrit), som i hög grad
främjat studiet af detta språk, och reste s. å. kring
Kap till Indien, hvarifrån han efter ett par år
återvände hem genom Persien och Ryssland. Han hemförde
en rik samling af indiska och persiska handskrifter,
upptäckte kilskriften på Darius Hystaspes’ graf samt
tog noggranna kopior af såväl denna som flere andra
inskrifter, hvilka ligga till grund för Lassens senare
tolkningar. 1844 blef W. professor i indiska språk
samt var 1848–49 medlem af den grundlagsstiftande
riksförsamlingen och 1853–65 redaktör af »Historisk
tidsskrift». Död d. 9 Sept. 1878. W:s andra större
arbete är textupplagan af Zendavesta (1852–54);
deremot väntade man förgäfves den utlofvade
öfversättningen med anmärkningar samt hans grammatika
och ordbok öfver zendspråket. Han utgaf äfven
Bundehesh, liber pehlevicus (1851) och gjorde det
första betydelsefulla försöket att tolka den andra
(saidska) arten af de achaemenidiska kilskrifterna
(1845 och 1854). Hans afhandlingar om Zendavestas
alder og hjemstavn, med bidrag til den oldiranske
mythologi
(1852), Om de ældste tidsrum i den
indiske historie
(1860; forts. 1867) och Om de indiske
kejserhuse fra det 4. til det 10. aarh.
(1867) vittna
likaledes om hans lärdom och skarpsinne. – 2. Harald
Ludvig W.,
dansk statistiker, universitetslärare,
den föregåendes son, född i Köpenhamn d. 19 April
1853, student 1871, tog magisterkonferens i matematik
1874 och statsvetenskaplig examen 1877. År 1886
blef han professor i nationalekonomi vid Köpenhamns
universitet och meddirektör för den stora sparkassan
»Bikuben». W. har i synnerhet egnat sig åt studiet
af befolkningsstatistiken samt utgifvit Die lehre
von der mortalität und morbilität
(Jena 1881–82;
ursprungl. en prisskrift, som vann universitetets
guldmedalj) och Statistikens theori (1890; öfvers. på
tyska). Tillsammans med M. Rubin har han publicerat
Landbefolkningens dödelighed i Fyens stift (1886)
och Ægteskabs-statistik paa grundlag af den sociale
lagdeling
(1890). E. Ebg.

Vestergarn, socken i Gotlands län, Södra
häradet. Areal 1,114 har. 340 innev. (1891). Annex
till Sanda, Visby stift, Medelkontraktet.

Vestergarnsholm. Se Gotland, sp. 1394.

Vestergötland, landskap i Götaland, är beläget mellan
57° 9’ och 59° 1’ n. br. samt 6° 13’ och 3° 21’ v. lgd
(från Stockholms observatorium). Landskapet gränsar
i n. till Dal, Vänern och Värmland, i n. ö. till
Nerike, i s. ö. till Vättern och Småland, i s. till
Halland samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free