Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Nils Klausson (senare hälften af
1400-talet). Dess ursprungliga utseende känner man
ej. Loccenius säger, att det var underligt bygdt,
mer likt ett torn än ett hus, med 11 våningar. Det
var starkt befäst. Illa förfallet, restaurerades
det fullständigt 1858–60 efter ritning och under
ledning af F. V. Scholander. Det är nu ett stenhus
i sju våningar (deraf 3 källarevåningar), med
kopparklädt torn midt på taket, mot sjösidan 47 m.,
mot gårdssidan 43,5 m. högt, 24 m. långt och 12
m. bredt. Skottgluggar finnas på flere ställen,
i hvarje hörn finnes ett litet torn (turell),
som står i förbindelse med öfversta våningen. Vid
restaureringen inreddes ock en riddaresal, som
innehåller en vapensamling (öfver 650 nummer) och en
fornsakssamling (öfver 600 nummer). På gården byggdes
1751 ett stenhus (tillbygdt med flyglar 1823), som
1875 ornerades i en mot slottet svarande stil, och der
bl. a. förvaras en stor tafvel- och porträttsamling,
pergaments- och handskriftssamling (förtecknad i
»Hist. handl.», IV, 1864), bibliotek samt en mindre
mynt- och medaljsamling. Gården omgifves af en stor
och vacker park. – Viks egare utöfvar alternerande
med Hammarskogs patronatsrätt i Vester-Åker. – Gårdens
förste kände egare är lagmannen Israel Andersson And
(se Andreas Andreasson And, slutet), hvars dotter
Ramborg var gift med Arnvid Gustafsson Sparre. (Hon
byggde Vester-Åkers kyrka 1331 och har der sin graf
med graverad kopparhäll, ett af de mest framstående
konstalster från Sveriges medeltid.) Vid början af
unionstiden egdes gården af riddaren Ture Bengtsson
(Bielke), genom gifte med Arnvids sonsons dotter. Den
öfvergick sedan till Tures son Sten, hvars dotter
var gift med den danske riddaren Klaus Nilsson till
Ellinge, och ärfdes af sonen Nils Klausson, en af
sin tids mest framstående män, samt mot 1500-talets
slut af frih. Klas Bielke, sin tids rikaste man i
Sverige. V. fråntogs honom 1600, men återgafs 1615 och
stannade inom Bielkeslägten till 1683, då det genom
gifte tillföll grefvinnan Hedvig Horn och sedan genom
hennes andra gifte slägten von Liewen. Sedan 1791 har
det tillhört grefl. och friherrl. slägten von Essen
och eges nu (1893) af majoren frih. Karl v. Essen.
Vik, friherreskap i Finland, som d. 4 Juli 1570
gafs åt riksrådet Klas Fleming, omfattade hela Vik
bol och tvänne byar i Böle bol i Sjundeå socken,
Raseborgs län, samt Jokkis bol i Portas socken,
Sääksmäki härad. Kort efter Flemings död (1597)
indrogs det af hertig Karl till kronan.
Vika (med Hosjö kapell), socken i Kopparbergs län,
Falu domsagas Norra tingslag. Areal 22,637 har. 4,009
innev. (1891), hvaraf 2,288 i kapellet. V. utgör ett
konsistorielt pastorat, Vesterås stift, Falu kontrakt.
Vika, veka (äfven viku-, veko- och veckosjö,
Fornsv. vika sioar), Isl. vika (vika siávar), i
Norden fordom namn på en viss våglängd till sjös,
liksom en rast (Fornsv. rost, rast, Isl. röst) var
ett visst stycke väg till lands (»vika at vatne»,
»rost at lande»). Men under det att rasten utgjorde
icke fullt en half svensk nymil,
således icke fullt 5,35 km., var vikan – om ock såsom
alla naturmått (d. v. s. icke författningsenligt
fastställda mått) af något vexlande längd – i
allmänhet lika med en dryg (tysk) sjömil eller
geografisk mil (7,42 km.). Se L. B. Falkman :
»Om mått och vigt i Sverige» (I, 105 o. f.; 1884).
Ad. N-n.
Vikaren (vikaresjälen), zool., det i Finland vanliga
namnet på ringlade själen (»simvikaren»). Se
Själdjur. Benämningen »hafsvikaren» anses
(enl. Lilljeborg) afse den äldre hannen af denna art.
Vikarie (Lat. vicarius), person, som är i någon annans
ställe, förrättar hans tjenst, ställföreträdare. Om
apostolisk vikarie se Vicarius apostolicus. –
Vikariat, tillfälligt skötande af en annans syssla. –
Vikariera, vara i någons ställe, förrätta tjensten
för en annan (vanligen en öfverordnad). – Jfr Vice.
Vikbolandet, halfö i Östergötland, skjuter fram mellan
Bråviken i n. och Slätbaken i s. samt begränsas
i v. af en rad bergåsar mellan Norrköping och
Söderköping. Hela landet, af omkr. 40 km. längd i
ö. och v., med 12–20 km. bredd, utgör en af kullar
och små bergshöjder bruten, i allmänhet bördig och väl
odlad slätt af 10–20 m. höjd öfver hafvet. Kullarna
äro lägre i n., högre i s., der de på Slätbakens
norra strand bilda sammanhängande, skogklädda
bergspartier af till och med 70–80 m. höjd. På
V. ligga större delen af Östkinds härad, nästan hela
Björkekinds härad samt omkr. hälften af Lösings härad.
A. G.
Vikbolands kontrakt (Östkinds och Björkekinds
kontrakt), Linköpings stift, omfattar de nio
pastoraten Östra Stenby; Östra Husby; Häradshammar;
Jonsberg; Östra Ny och Rönö; Kuddby; Å; Tåby;
Konungsund. Areal 53,366 har. 10,577 innev. (1891).
Viken, socken i Malmöhus län, Luggude härad. Areal
395 har. 1,044 innev. (1891). Annex till Väsby,
Lunds stift, Luggude kontrakt.
Viken, fordom namn på landskapet kring
Kristianiafjorden jämte kustbältet af Bratsbergs
amt och det fordom norska Bohus län. Under medeltiden
benämndes de landsträckor, som hörde till det gamla
Vikens område, Vikens lagmansdöme (nuv. Bohus län),
Vingulmark (Smaalenenes amt och kustdistrikten
af Akershus amt), Vestfold (Jarlsberg og Laurvigs
amt) och Grenafylke (Bratsbergs amt och Numedals
fögderi af Buskeruds amt). Under 16:de årh. brukades
benämningen V. l. Viksidan blott om sydligaste
delen af Smaalenenes amt och norra delen af Bohus län
(se d. o.), särskildt det sistnämnda. »V:s lagdömme»
omfattade emellertid hela Bohus län ända till 1658.
E. H.
Viken, insjö i Vadsbo härad, Vestergötland, ingår
i Göta kanalled, som der når sin största höjd, 91
m. öfver hafvet. Den hästskoformigt böjda, knappt
5 km. breda, men närmare 25 km. långa sjön upptager
vattnet från Örlen i s. och Unden i n. samt har genom
Bottensjön aflopp till Vättern.
Vikens jernmalmsgrufva i Ånimskogs socken,
Dalsland, är en obetydlig, nu ej bearbetad
jernglansfyndighet. Grufvan har dock flere gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
