Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Violettblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos cellerna. V. framlade sin lära i fullt utbildad
form våren 1858 i en föreläsningsserie, som under
titeln Die cellularpathologie in ihrer begründung
auf physiologische und pathologische gewebelehre
s. å. utgafs såsom 1:sta delen af ett stort
verk öfver patologien. I verkets 2:dra del, Die
krankhaften geschwülste (3 bd 1863–67), behandlar
V. från genetisk ståndpunkt svulstläran i hela dess
omfång. Detta tyvärr ofullbordade arbete betecknar
ett nytt skede i vår kännedom om svulsterna. Men
äfven inom andra områden af vetenskaplig forskning
har V. gjort betydande insatser. Han har inlagt stora
förtjenster om statsmedicinen, hygienen, sjukvården
m. m. Vidare har han redigerat en stor »Handbuch der
speciellen pathologie» (1854–62), hvilken utgjort
mönstret för de omfattande samlingsverk, som sedan
dess utkommit i Tyskland. Sedan 1852 har han varit en
af redaktörerna af »Jahresbericht über die leistungen
und fortschritte der medicin» och sedan 1866,
tillsammans med v. Holtzendorff, utgifvit den berömda
»Sammlung gemeinverständlicher wissenschaftlicher
vorträge», af hvilken flere hundra häften utkommit. –
V. intager en framstående ställning äfven såsom
antropolog, arkeolog och etnograf. I Tyskland har
han alltsedan 1860-talet varit den forskare, som
flitigast sysselsatt sig med kraniologien, i den
riktning, hvartill A. Retzius gaf uppslag, samt
utgifvit en mängd afhandlingar och mått-tabeller
öfver kranier, t. ex. Über einige merkmale moderner
menschenrassen am schädel (1875) och Beiträge
zur physiologische anthropologie der deutschen
(1876). Tillsammans med Bastian stiftade han det
tyska antropologiska sällskapet. Genom antropologien
fördes han in på arkeologien, till hvars lyftning inom
Tyskland han bidragit genom impulser och genom egna
arbeten (t. ex. Über pfahlbauten und hünengräber
och Die urbevölkerung Europas, bägge i ofvannämnda
»Samml. gemein.-verst. wissensch. vorträge»). Derjämte
stod han Schliemann vid sidan i striden om
betydelsen af dennes gräfningar och företog 1879
i hans sällskap vetenskapliga resor i Mindre Asien
och Egypten. Såsom exempel på hans etnografiska
intresse må nämnas det verksamma stöd han lemnade
Bastian vid uppförandet och utvidgningen af »Museum
für völkerkunde» i Berlin. – Sina demokratiska
åsigter har V. hela sitt lif förblifvit trogen och
har såsom en af Fortschrittspartiets och derefter
det Tyskfrisinnade partiets ledande män kraftigt
förfäktat dem i preussiska deputeradekammaren
(från 1862) och i tyska riksdagen (sedan 1880; vid
Junivalen 1893 föll han igenom). Särskildt må påpekas
den framstående del han tog i den kyrkopolitiska
striden på 1870-talet, hvilken han (1873) döpte
med namnet »kulturkampen». Då V. fyllde 70 år,
d. 13 Okt. 1891, blef han föremål för en storartad
hyllning af vetenskapsmän (bl. a. genom en diger
festskrift, innehållande »Internationale beiträge
zur wissenschaftl. medicin») och meningsfränder icke
blott inom Tyskland, utan från nästan alla land i
Europa. Sedan d. 15 Okt. 1892 till d. 15 Okt. 1893
är han Berlinuniversitetets
rektor. Jfr W. Becher: »Rudolf Virchow. Eine
biographische studie» (1891). R. T–dt.
Virdar. Se Värend.
Virdois (F. Virtaa), bestämdt sedan 1859 att
bilda egen kyrkoförsamling, men tillsvidare ännu
underlydande Ruovesi konsist. pastorat, Åbo ärkestift,
Finland. Areal 1,317 qvkm. Befolkningen, finsktalande,
7,372 personer (1890). A. G. F.
Vire [vir], kustflod i Normandie, Frankrike, rinner
upp i sydvestligaste delen af depart. Calvados,
flyter genom depart. Manche och bildar slutligen
gräns mellan detta och Calvados samt faller ut i
Seinebukten. Längd 132 km. Jfr Vådevill.
Vireda, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. Areal 6,510 har. 1,025 innev. (1892). V. bildar
med Hagrida ett regalt pastorat. Linköpings stift,
Norra Vedbo kontrakt.
Virement [virma’ng], Fr., handelst., ömsesidig
afräkning af fordran och skuld, som uppgå till lika
belopp; statsv., öfverföring af en post från en titel
i budgeten till en annan.
Viren, insjö i V. och Ö. Vingåkers socknar i
Södermanland, omkr. 13 km. lång och högst 3 km. bred,
34 m. öfver hafvet, upptager fr. v. Vingåkersån från
Tisaren och Sottern i Nerike samt från s. Forsaån
från Tisnaren. Genom Djulaån l. Åkeforsån har den
aflopp till Yngaren (se d. o.).
Virenius, Samuel, biskop, f. i Virserums prestgård
1647, antog namnet V. efter födelseorten och blef
student i Upsala 1666, men relegerades 1667 såsom
medanstiftare af ett öfverfall på universitetets
rektor. Han for då till Rostock, hvarest han
promoverades till filos. magister 1670, hemkom
derefter och prestvigdes 1674, var regementspastor
vid Uplands rytteri under kriget i Skåne 1676–77
och fick sistn. år samma syssla vid Lifregementet
till häst samt utnämndes 1678 till hofpredikant, 1680
till öfverhofpredikant och konungens biktfader (efter
Spegel). Från denna tid var V. hardt när oskiljaktig
från Karl XI:s person, rådfrågades af honom i
högvigtiga regeringsärenden och spelade ungefär samma
rol som hundra år senare biskop Wallquist hos Gustaf
III. V. kallades 1688 till biskop i Vexiö och fick
vid jubelfesten 1693 teol. doktors titel. Hans barn
adlades 1689 med namnet Cederstierna. Vid riksdagarna
1680 och 1682 uppträdde V. ihärdigt såsom ifrare för
enväldet. Han sökte vid riksdagen 1697 motsätta sig
den unge konungens myndighetsförklaring, hvarför han
föll i onåd hos Karl XII. V. dog i Febr. 1703. Såsom
predikant åtnjöt han stort anseende.
Wire-rope [oäjr råp], Eng., wire-tross. Se Tågvirke, sp. 1189.
Virestad. 1. Socken i Kronobergs län, Allbo
härad. Areal 30,531 har. 4,561 innev. (1892). V. utgör
ett regalt pastorat, Vexiö stift, Allbo kontrakt. –
2. Friherreskap, som d. 5 Febr. 1647 gafs åt Lennart
Torstensson, omfattade V. och Stenbrohults socknar
med alla dertill höriga och kronan behållna gods och
gårdar samt behållen kyrkotionde.
Viret [-re’], Pierre, schweizisk reformator, en af
Calvins varmaste anhängare, född 1511 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
