Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vischer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vischer [fi’-], Friedrich Theodor von, tysk
estetiker, född i Ludwigsburg (Würtemberg)
d. 30 Juni 1807, ville som yngling egna sig åt
målarekonsten, men nödgades i stället välja den
teologiska studiebanan och blef 1831 repetent vid
det protestantiska seminariet i Maulbronn. Han
hängaf sig träget åt filosofiska studier och
fick näring för sitt konstsinne genom att besöka
Tysklands förnämsta städer 1832–33. Sedan han några
år tjenstgjort såsom teol. repetent i Tübingen,
lemnade han 1836 den presterliga banan och fick 1837
en e. o. professur i estetik och tyska literaturen vid
universitetet i Tübingen. 1839–40 och 1843 idkade han
konststudier uti Italien och Grekland. Utnämnd till
ord. professor 1844, utvecklade han i tillträdestalet
sina panteistiska åsigter (han var ungdomsvän
och meningsfrände till D. F. Strauss) och anfölls
derför från det kyrkliga partiets sida så häftigt,
att undervisningsministern måste suspendera honom på
tvänne år. Vald till medlem af det 1848 i Frankfurt
a. M. sammanträdande tyska nationalparlamentet,
tillhörde han der den moderata venstern och var
en bland dem, som trots parlamentets upplösning
1849 fortsatte dess sammanträden i Stuttgart. Han
kom derigenom i spändt förhållande till sitt lands
regering och mottog derför 1855 en professur vid
polyteknikum i Zürich, men återbördades 1866
till Tübingens universitet och åtog sig derjämte
sommartjenstgöring vid polyteknikum i Stuttgart. 1870
undfick V. personligt adelskap, och 1877 tog han
afsked från professuren. Han dog i Gmünden d. 14
Sept. 1887. – Genom sitt stora arbete Aestethik
oder wissenschaft des schönen (3 del., 1846–57;
3:dje delen i två stora afdelningar) framstod
V. såsom den hegelska skolans och hela samtidens
ypperste estetiker. Man finner der en öfverlägset
skarpsinnig utveckling af de estetiska begreppen,
förenad med ovanligt grundliga och vidtomfattande
insigter i konst- och literaturhistoria. Hela
arbetet röjer en manlig, kraftfull karakter, en
lefvande öfvertygelse och en känsla, som med sin
glöd färgar språket. Dertill kommer en rikedom
på fina och i hög grad belysande anmärkningar
öfver enskilda konstverk. V. hyllar en innehållets
estetik, i motsats till formestetiken. Han förklarar
det sköna ur idén eller rättare ur idéns och
formens enhet. Hans panteism genomföres strängt:
den absoluta idén är opersonlig, enheten af alla
motsatser, samt förverkligar sig i de ändliga
väsendena och tingen genom en ständigt sig förnyande
rörelseprocess. V. tillämpar den dialektiska metoden
vida mera systematiskt än Hegel, och derför blir
hufvudbegreppens anordning icke sällan beroende
af det yttre tvång, som tredelningen medför. Minst
tillfredsställande är på grund deraf hans utredning
af de allmänna estetiska begreppen, »det skönas
metafysik». Men han har mästerligt bearbetat månget
dittills ouppodladt fält inom estetiken, bl. a. spridt
nytt ljus öfver fantasiverksamheten och läran om
kompositionslagarna, gifvit en utmärkt framställning
af naturskönheten och af de enskilda konsterna,
uppvisat den individuella
egendomligheten såsom ett nödvändigt moment i det
sköna samt lemnat bestämningar af sådan klarhet
och sanning, att de skola förblifva vetenskapens
oförytterliga egendom. (En utförlig exposé af V:s
system återfinnes i G. Ljunggrens »Framställning af
de förnämsta esthetiska systemerna», del. 2, 1860.) –
Bland V:s öfriga skrifter må nämnas Über das erhabene
und komische (1837), Kritische gänge (2 bd, 1844;
ny följd i 6 delar 1860–75), Faust. Der tragödie
3. theil (1862, under psevdonymen Mystifizinsky;
en satir öfver andra delen af Göthes »Faust»), de
bitande Epigramme aus Baden-Baden (1867, anonymt) och
den med förtrytelsens kraft skrifna Mode und cynismus
(1878; »Om moderna», 1880).
Vischer [fi’-], August, tysk målare, f. 1822 i
Angelbach, Baden, fick undervisning i Karlsruhe och
skulle först bli litograf, men begaf sig sedan till
München, der han en kort tid studerade under Cornelius
och Schnorr, och derpå till Antwerpen (1847), der
han var lärjunge i akademien under Wappers och
genremålaren de Block. Efter att 1849 mot sin vilja
hafva deltagit i det badensiska upproret slog han sig
ned i München, der han vann bifall för sina genre- och
ännu mera för sina historie-målningar. Bland dessa
märkas Badensiska friskaror, som få underrättelse
om ett nederlag, Diane de Poitiers inför Frans I,
Coligny öfverraskd af spaniorerna i S:t Quentin
m. fl. Sedan han 1854 vistats i Paris, komponerade
han Frans I tillfångatagen efter slaget vid Pavia
jämte flere genrebilder. Sedan han blifvit hofmålare,
målade han 1864 en af sina hufvudbilder, Berthold af
Zähringen slår mitaneserna vid Adda (nu i Karlsruhes
museum), hvarpå följde några väggmålningar i bajerska
nationalmuseum, bland dem Roms stormning af tyskarna
(1875).
Vischnu. Se Vishnu.
Wisconsin [oiskå’nsin], en af de nordöstra centrala
staterna i nord-amerikanska unionen, omgifves af
sjön och staten Michigan i ö., Lake Superior i n.,
staterna Minnesota och Iowa i v. samt Illinois i
s. Areal 145,140 qvkm. Söder om Lake Superior,
på omkr. 45 km. afstånd, sträcker sig en ås af
omkr. 550 m. höjd, från hvilken går söderut mot
Illinois en lägre vattendelare mellan Mississippis
och Michigansjöns vattenområden. Staten är en
vågig slätt af i medeltal 300 m. höjd. De största
floderna äro S:t Louis och Montreal till Lake
Superior, Menomonee, Fox, Manitowoc, Sheboygau
och Milwakee till Michigarisjön samt Mississippi
(delvis gräns emot Minnesota och Iowa) med dess
bifloder S:t Croix (delvis gräns emot Minnesota),
Chippewa, Black, Wisconsin och Rock. Omkr. 2,000
mindre sjöar ligga i östra och norra delen af staten,
minnen från istiden, då dessa trakter voro betäckta
af inlandsisen. Beläget mellan 42 1/2° och 47°
n. br. nära kontinentens midt. har W. ett typiskt
tempereradt fastlandsklimat, med varma somrar och
stränga, men jämförelsevis torra vintrar, hvilkas
köld kännes mindre bitande än i fuktigare luft med
samma eller högre köldgrader. Nederbörden är omkr. 760
mm. Sommartemperaturen varierar mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
