Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1507-1508 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågdal ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom molekylraden; der det i det ena ögonblicket
är en förtätning, uppstår efter en tid af 1/2 δ en
lika hög grad af förtunning.

Hittills hafva vi antagit, att endast en punkt
i molekylraden försättes i vibrationer, antingen
tränsversella eller longitudinella. Vi gå nu ett steg
längre i vår deduktion och antaga, att rörelsen utgår
från två punkter i molekylraden. För enkelhetens
skull antaga vi vidare, att svängningstiden, och
följaktligen äfven våglängden, är densamma för båda
rörelserna, samt att rörelserna fortplanta sig åt
samma håll. Befinna

Fig. 4.

Fig. 5.

sig de 2 molekylerna a och b, från hvilka rörelserna
utgå, på en hel våglängds afstånd från hvarandra och
således alltid i samma fas, inser man lätt af fig. 5,
att vågberg och vågdalar komma att sammanfalla, till
följd hvaraf bergen och dalarna i den resulterade
rörelsen, märkt ⨯, komma att erhålla höjder och djup,
som äro lika med summan af de båda vågornas höjder
och djup; och till samma resultat kommer man,
om afstånden mellan a och b, eller, som man säger,
deras gångskilnad, är hvilket jämnt antal halfva
våglängder som hälst. Befinna de två molekylerna sig
på ett udda antal halfva våglängders afstånd från
hvarandra, så att de hafva motsatt fas, kommer städse
ett berg att sammanfalla med en dal och vice

Fig. 6.

versa; de båda rörelserna försvaga då hvarandra, och
om amplituderna äro lika stora, upphäfva de helt och
hållet hvarandras verkan på molekylraden, hvilken till
följd deraf förblir i hvila. Svänga molekylerna icke
i samma riktning, utan t. ex. den ena transverselt och
den andra longitudinell eller bada transverselt,
men i olika plan, så blir molekylernas deraf
sammansatta rörelse mera invecklad, men den kan
i alla händelser utkonstrueras enligt ofvanstående
grunder. Se här ett enkelt exempel. En molekyl
O åverkas af tvänne transversella, vågrörelser.
Om den ena rörelsen verkade ensam, skulle
molekylen befinna sig i punkterna O, d’, d", d
(fig. 6) på samma tider, som han, åverkad af den
andra ensam, skulle befinna sig: i O, b’, b", b.
Den resulterande rörelsen kommer då på grund af
krafternas oberoende verkan att föra honom
efter räta linien Oe, och han försättes i en
svängande rörelse utefter ef. Befinner molekylen
sig deremot, då rörelsen i riktningen ab träffar
honom, i sin svängning efter cd i c,
kommer den resulterande kraften att föra honom efter
en kroklinie, hvilken, när amplituderna,
Öb och oc, äro lika stora i
båda rörelserna, blir en
cirkel, i alla andra fall en ellips.

Två vågrörelser, som fortplanta sig genom en och
samma molekylrad, sägas interferera (se Interferens)
med hvarandra. När två vågrörelser, som hafva samma
svängningstid, δ, svängningsriktning och amplitud, men
motsatt fortplantningsriktning, interferera, uppstå
s. k. stående vågor (stående vibrationer). Utgå vi

Fig. 7.

från det ögonblick, då de båda rörelserna sammanfalla
(fig. 7 I), så se vi, att, om den fulldragna
våglinien framgår åt höger och den prickade åt
venster, molekylerna i punkterna k ständigt komma
att åverkas af lika stora, men-motsatta krafter och
följaktligen ständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>