Print (PDF) - On this page / på denna sida - Värmskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Wässelius-Yätersholm.
34
2. Wässélius, Justina Kristina, opera--sångerska,
den föregåendes syster, f. 1794, blef 1805 elev vid
k. teatern och der anställd 1812. Hon berömdes för
»vacker och böjlig sångröst, god skola, behagligt
utseende och mycken grace» samt vann stort bifall i
synnerhet som Cheru-bin, Papayena och Zerlina. Hon
gifte sig 1812 med dansören Lodovico Casagli
(f. 1769. d. 1831), lemnade med honom Sverige 1818
och reste till Italien, der hon väckte ännu större
bifall än hemma, i synnerhet i Rossinis »Cene-rentola»
(Turin 1820) och »Donna del lågo» {Rom 1823) samt
i Cimarosas »Matrimonio se-greto» (Lucca 1827). Hon
var en längre tid anställd vid teatern i Miinchen och
sökte efter mannens död ny anställning i Stockholm,
men »fick afslag, emedan det försports, att hennes
Töst tagit skada». Fru C. dog i Parma 1841. Hon
säges vara den första svenska, som uppträdt på
utländsk scen. A. L.
Vässman. Se Vessmann.
Wästberg, Anna, född Anderson, vitter författarinna
under signaturen Anna A., föddes d. 27 Dec. 1832
i Vidtsköfle socken, Kristianstads län. Hon visade
i de tidiga barnaåren mycken lätthet att lära och
fick sedermera tillfälle att inhemta skolbildning
i Kristianstad och Karlskrona. Derefter hade hon
tjenst som lärarinna i enskilda hem i Bleking,
tills hon 1857 trädde i äktenskap med filos, doktorn,
sederm. kyrkoherden i Yänersborg H. E. Wästberg. Hon
vardt enka efter honom 1885. »Anna A.» debuterade 1857
inför offentligheten med Styf morsblom mor na. en
föga ori-ginel diktsamling, till hvilken Onkel Adam
(K. A. Wetterbergh) skrifvit förord. Samma milda,
svärmiska och tämligen abstrakta idealism och samma
okonstlade, lättflytande diktion, som man der finner,
utmärka äfven hennes följande alster, bland hvilka
må framhållas diktsamlingarna Mitt döda barn (1862),
»67.» Några höstblommor {1865), En «e#(1868) och
Isvartoch /.<&#( 1885) samt berättelsesamlingen Utan
namn (1884).
Wäström (Wseström), Johan Gustaf(?), målare. Hans
födelseår och dödsår äro okända; förmodligen var
han broder till kyrkoherden i Lunds stift Bengt
W. (f. 1764, d. 1818) och son af en borgare i
Landskrona. Signerade porträtt af hans hand förekommo
i privatsamlingar redan i början af 1780-talet. Ett
porträtt af fältmarskalken frih. F. J. B. von Plåten
(sign. 1804), litet knästycke och såsom målning föga
betydande, tillhör Gripsholms-samlingen. Samma år
utförde W. äfven ett porträtt af dennes son, den
sedermera berömde Baltz. Bogisl. v. Plåten. På det
forna Mar-svinsholm (då tillhörigt grefve Kuuth)
dekorerade han en mängd rum och målade äfven Knut
den heliges bild för Knutgillets sal i Ystad. En tid
vistades "W. i Tyskland, der han målade bl. a. skalden
L. Th. Kosegartens porträtt (grav. af Lips).
Upk.
Väte, socken i Gotlands län, Södra häradet. Areal
3,402 har. 584 innev. (1892). Annex till Hejde,
Yisby stift, Medel-kontraktet.
Väte (hydrogeniwn), kem., ett grundämne, hvars
förening med syre utgör vatten. Tät-Tryckt den
io/2 94.
gasen, eller vätet i fritt tillstånd, torde
först i 16:de årh. hafva blifvit framställd, af
Paracel-sus. Att vätgas vid förbränning ger upphof
till vatten, visades af Cavendish 1781, hvarefter
Lavoisier, som sönderdelade vatten med glödande
jern och dervid erhöll vätgas, förklarade 1783,
att vattnet, dittills ansedt som ett element, var
en sammansatt kropp. Vätet förekommer i i fritt
tillstånd endast sällan i naturen (i vulkangaser
och i gaser, som bildas vid förruttnelse), deremot
ymnigt i förening med syre, hvilken förening är
vatten, samt i organiska ämnen. Det fria vätet,
eller vätgasen, förr kallad »brännbar luft», kan
erhållas ur vatten genom inverkan af metallerna
kalium och natrium vid vanlig temperatur samt af
jern vid glödg-ningstemperatur. Äfven om man glödgar
kol i vattenånga, bildas vätgas, dock blandad med
koloxidgas. Ur saltsyra eller svafvelsyra kan vätgas
erhållas genom elektrolys och genom inverkan af
metallerna zink eller jern. Vät-gasen, det lättaste af
alla ämnen (med egentl, vigten 0,o692 och 14,s gånger
lättare än luft), är färglös, utan lukt och smak,
i det närmaste olöslig i vatten, brännbar i luft och
ej giftig. Vätgaslågaii är endast svagt lysande, men
mycket het, ty vid vätets förbränning (förening med
syre) utvecklas en betydlig mängd värme. Ett gram
vätgas utvecklar nämligen vid förbränning 34,462
värmeenheter. En blandning af vätgas med luft eller
syrgas exploderar våldsamt vid antändning, hvarför
den kallas knallgas (se d. o.). Yätet kan förbrinna
äfven på bekostnad af kemiskt bundet syre. Om man
t. ex. upphettar kopparoxid i vätgas, upptager
den sistnämnda kopparoxidens syre och ger dermed
vatten, hvarvid koppar återstår. Vätgas är således
ett i många fall utmärkt reduktionsmedel. Genom stark
sammantryckning och af-kylning har man lyckats förtäta
vätgasen till en vätska, som, utsläppt i luften,
tyckes stelna, men ögonblickligen förgasas. Väte
förenas med flere metaller, såsom kalium, natrium
ocli i synnerhet palladium, och dessa föreningar
hafva helt och hållet karakteren af legeringar,
hvarför inan kan, såväl som af andra skäl, anse
vätgasen vara en gasformig metall. Vätets atomvigt,
som tecknas H, antages vara 1. Föreningar af väte
med icke metalliska grundämnen hafva ganska olika
egenskaper. Saltbildarnas föreningar ined väte äro
syror, kallade vätesyror, och så äfven i allmänhet
vätets föreningarmed starkt negativa radikaler
(jfr Syra). Vätets förening med syre, eller vatten,
är ett neutralt ämne, men öfvergår, om vätet delvis
ersattes af negativa radikaler, till syror eller,
om vätet delvis ersattes med positiva radikaler,
till baser. Vätets föreningar med qväfve hafva olika
natur. Ammoniak, H3N, förenas ined syror till salter,
likaså hydrazin, H2N-NH2; men deremot är diazoimid,
HN3, en utpräglad syra. Vätets föreningar med kol,
H4C. och silicium, H4Si, äro gasformiga, indifferenta
ämnen. r. T. c. Vätersholm (gammal form Vcvthersholm],
slött i Vestergötland, As härad, Vings socken, vid
nuv. säteriet Hökerum, på en holme i sjön Mogden. Det
beboddes i slutet af konung Al-
18 b. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
