Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zarncke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(xanthogensyra 1824, merkaptan 1833 m. fl.), dels i fråga
om platina- och fosforhaltiga föreningar. Hans arbeten
utmärkte sig för ovanlig noggranhet, och en senare
tid har godkänt mycket, som af hans samtid emottogs
med tvifvel, t. ex. hans afhandling De chlorido
platinae et alcohole vini sese invicem permutantibus
(1830, fortsatt 1832 och 1834). En utförlig Haandbog
i de organiske stoffens almindelige kemi utkom 1847.
E. Ebg.
Zeisig, Johann Eleazar (kallad Schönau eller
Schenau), tysk målare, f. i Lausitz 1740, d. i Dresden
1806, rymde från sin fader, en fattig linneväfvare,
till Dresden, der han om dagarna födde sig såsom
skrifvare hos en advokat och om natten öfvade
sig i teckning, tills han lyckades blifva elev
vid akademien. Han förvärfvade sig der den från
Paris inkallade hofmålaren Louis Silvestres ynnest,
så att han af denne togs med till Paris 1756, då
Silvestre dit återvände. Der fick han skydd af
dauphine, född prinsessa af Sachsen, och började
utbilda sig efter Greuze och Netscher. Men 1770
kallades han tillbaka till Dresden samt blef 1772
direktör för teckningsskolan vid porslinsfabriken
i Meissen, 1774 professor och 1777 direktör vid
sidan af Giov. Battista Casanova vid akademien
i Dresden. Hans hufvudarbeten äro Korsfästelsen
(1790, i Dresdens Kreuzkirche) och en allegori öfver
kurfurstinnans tillfrisknande (1772). För öfrigt kände
han sig mest dragen till dåtidens franska genrebilder
och porträtt. I Schwerins och Weimars museer finnas
bilder af hans hand.
Zeising, Adolf, tysk estetiker, f. 1810 i Ballenstedt,
var till 1853 gymnasielärare i Bernburg, bosatte
sig derefter i Leipzig och flyttade sedermera till
München, hvarest han dog 1876. Z. bekämpade från
teistisk ståndpunkt åtskilliga af Vischers estetiska
teorier (bl. a. om det sublima och det tragiska, se
d. o., sp. 604–605) och uppställde i sitt arbete
Neue lehre von den proportionen des menschlichen
körpers (1854) följande lag för proportionen och
symmetrien i den sköna gestalten: om ett i olika
delar deladt helt skall synas formelt skönt, måste
den mindre delen förhålla sig till den större delen
så, som den större förhåller sig till det hela. Han
påpekade derjämte, att ett helt kan delas på sådant
sätt med tillhjelp af den matematiska lärosatsen
om det gyllene snittet (se vidare d. o.). Denna
proportionslags giltighet, som funnit sina
vedersakare, sökte han utsträcka till alla naturens
områden och konstens hela verld. Z. utvecklade
sina åsigter vidare i Aesthetische forschungen
(1855) och Die metamorphosen in den verhältnissen
der menschlichen gestalt (1860). Han författade
derjämte åtskilliga romaner och försökte sig äfven
på sorgspelets område.
Zeissl, Hermann von, österrikisk läkare, f. 1817,
blef 1845 med. doktor i Wien, 1850 docent och 1861
e. o. professor i syfilidologi. Från sin professur
tog han afsked 1883 och dog 1884. Z. var en af sin
specialgrens mest framstående representanter och
åtnjöt ett stort anseende. Han utgaf bl. a. Lehrbuch
der syphilis und der mit dieser verwandten
örtlichen venerischen krankheiten (3:dje uppl. i 2
bd 1875).
Zeist l. Zeyst, en af de vackraste byarna
i Nederländerna, prov. Utrecht, 8 km. ö. om
staden Utrecht. Den tillhörde förr grefvarna
af Nassau, men såldes i midten af 1700-talet
till en köpman i Amsterdam, som öfverlät den åt
en herrnhutareförsamling. Herrnhutarna hafva
der utvecklat en liflig industri (porslin,
metallarbeten, ljus, tvål, handskar,
skoarbeten, möbler och andra träarbeten
m. m.) samt hafva förträffliga läroanstalter och
försörjningsinrättningar. Omgifningen är ovanligt
bördig, med omvexlande blomster-, köks- och
fruktträdgårdar, löfskog, ängar och åkerfält.
Zeitblom, Bartolomeus, tysk målare, tillhörande den
schwabiska skolan, var enligt samtida intyg i urkunder
borgare i Ulm 1484–1518 samt förmodligen lärjunge af
Hans Schüchlin i samma stad (han var nämligen sedan
1483 gift med dennes dotter och hjelpte honom i hans
arbete). Han påverkades också af den från Martin
Schongauer utgående riktningen. Z. är en mästare
med rättframhet, renhet och uppriktighet i känslan,
på en gång duktig i sin förmåga och blygsam i sitt
uppträdande. Man känner igen hans blonda typ och hans
figurers ofta magra extremiteter. Särskildt är han
bekant såsom den främste af sina samtida tyskar i
behandling af draperiet. Likaså berömmes han för sin
färg såväl i karnation som i draperi, och särskildt
är hans gedigna faktur att beakta under en tid,
som var starkt handtverksmässig. En svaghet har
han gemensam med sina samtida flandriska mästare,
nämligen en viss osäkerhet, när det är fråga om
handling, hvaremot han eger stor förmåga att värdigt
framställa ett lugnare förlopp och i synnerhet enstaka
helgonfigurer, genomträngda af den religiösa känslans
värme, ehuru utan allt svärmeri. Från Z. härrör ett
altarverk, å hvars flyglar han målat S. Nicolaus och
S. Franciscus från Assisi samt Kristus på Oljoberget
(utanpå) och såsom sockel bild (predella) Frälsaren
med sina sår mellan två helgon (1488, i Stuttgarts
fornsamting), samt ett annat med Kristi födelse och
Frambärandet i templet (inuti), Bebådelsen (utanpå)
och på sockeln Kristus mellan apostlarna och Veronikas
svetteduk med Kristusanletet. Af öfriga framstående
arbeten märkes ett par stora altarflyglar med de
två Johannes, Bebadelsen och Besöket hos Elisabet
och i sockeln framtill de fyra kyrkofäderna samt
baktill ännu en gång Veronikas svetteduk (nu i Berlins
museum), vidare en omfångsrik cykel å dubbla flygelpar
på ett berömdt altarverk i Blaubeuren, med icke
mindre än 16 kompositioner ur Johannes döparens lif
(nu i Augsburgs galleri). För öfrigt finnas liknande
verk af honom i en kyrka i Bingen, i Siegmaringen,
i Nürnbergs Morizkapell, i Münchens pinakotek, i
Karlsruhe och Stuttgart. Hans senast daterade verk
(1504) finnes i Augsburg. C. R. N.
Zeituni l. Zituni. Se Lamia.
Zeitz, stad i preussiska regeringsomr. Merseburg
(prov. Sachsen), vid Weisse Elster, och
jernvägslinierna Weissenfels–Gera och Lepzig–Z. af
preussiska statsbanorna. 21,680 innev. (1890), hvilka
drifva en mångsidig industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
