- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
391-392

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerbruks-statik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 1848 hedersledamot af Landtbruksakad. samt var
medlem af Mus. akad. och flere år dess ordförande. Död
på Ulfsunda d. 23 Sept. 1853. Å. egde »en viss talang
i allt och mycken älskvärdhet i väsende och manér». —
Å:s syssling friherre Johan Karl Å. (f. på Dylta
1807, d. 1879), var 1829–32 anställd vid svenska
beskickningen i Florens, derefter förvaltare af
moderns och syskonens gemensamma betydliga egendomar
samt 1856–76 landshöfding i Örebro län. Han tog
mycket verksamt del i det politiska lifvet. Så
var han ledamot af bevillningsutskottet 1840–41
och 1844, af representationskomitén 1846–47 och af
konstitutionsutskottet 1848–51 samt ordförande 1845–53
i statsrevisionen, 1853–54 i statsutskottet och 1853
i Hemliga utskottet.

4. Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre,
politiker, son af den föregående och Elisabet Sofia
Anker, dotter af norske possessionaten N. Anker,
föddes i Stockholm d. 24 Juni 1833 och blef 1850
student i Upsala, der han 1852 aflade kansliexamen,
hvarefter han inskrefs i Civildepartementets
expedition. Redan 1851 hade han antagits till
fanjunkare vid Lifregementets dragonkår, blef
1854 underlöjtnant och deltog s. å. i franska
kavalleriskolans öfningar i Saumur. 1856 åtföljde
Å. såsom adjutant generalen grefve von Essen på
hans beskickning till kejsar Alexander II:s kröning
i Moskva och förordnades s. å. till attaché vid
svenska legationen i Paris. Han utnämndes 1857
till andre sekreterare i Kabinettet för utrikes
brefvexlingen och tog då afsked från regementet,
men först tio år senare ur armén. 1858–59 var
Å. t. f. legationssekreterare i Petersburg, medföljde
1859 såsom sekreterare den utomordentliga ambassad
till Wien, som hade att tillkännagifva Karl XV:s
tronbestigning, och qvarstannade någon tid i nämnda
stad såsom t. f. legationssekreterare. 1860–63 var
han legationssekreterare i Köpenhamn. Såsom ledamot
af ridderskapet och adeln bevistade Å. riksdagarna
1859–60 och 1865–66, då han röstade för
representationsreformens antagande. Under de närmast
följande åren (1867–70) var han statsrevisor och 1871
ordförande i statsrevisionen. År 1870 invaldes han af
Södra Roslags domsaga, inom hvars område det af honom
återköpta fädernegodset Margretelund är beläget,
i Andra kammaren. Han tillhörde denna t. o. m. 1875
samt var under denna tid ledamot af lagutskottet
(1870), konstitutionsutskottet (1871) och 1874 års
särskilda utskott samt var vid 1873 och 1874 års
riksdagar kammarens vice talman. Såsom riksdagsman
yttrade han sig för sparsamhet med statens medel,
för förbättringar i de nya kommunallagarna och för
en ny härordning. Det var på Å:s initiativ, som
1873 års myntkonvention i riksdagens sista timme
genomdrefs. Det var äfvenledes väsentligast han,
som 1874 genomdref den s. k. Norrbottenslagen
till ungskogens skydd. Hans bemärkta arbete på
det ekonomiska området föranledde, att han d. 28
Sept. 1874 inkallades i konseljen såsom statsråd och
chef för Finansdepartementet, ett ämbete, som han
emellertid lemnade redan d. 11 Maj 1875,
emedan han fann framläggandet af sistnämnda års
värnpligtslag olämpligt. Han valdes 1875 och 1884 af
Stockholms läns landsting till ledamot af Första
kammaren, som gaf honom plats i lagutskottet
1876–77), i särskildt utskott (1877) och i
bankoutskottet (1879–89), hvars ordförande han var i
flere år. Under fjorton år (1876–89) var han derjämte
ordförande-fullmäktig i Riksgäldskontoret. Hans
riksdagsarbete kom således alltmer att koncentreras
på frågor, som rörde bankväsendet och riksgälden. När
tullstriden trädde i förgrunden, slöt Å. sig 1886
till skyddspartiet, motiverande sin ståndpunkt
med jordbrukets svåra betryck och faran af ökad
skuldsättning till utlandet. I den protektionistiska
ministèren Bildt inkallades Å. d. 12 Juni 1889
såsom utrikesminister, men öfvertog redan d. 12
Okt. s. å. såsom statsminister främsta platsen inom
statsrådet. Under hans ministèr åvägabragtes flere
vigtiga förbättringar i försvaret, Norra stambanans
byggande påskyndades kraftigt, Gellivarabanan blef
statsegendom, en hypoteksbanksreform genomfördes,
mellanrikslagen reviderades, en ny sjölag antogs,
väghållningsfrågan löstes genom en kompromiss
m. m. Genom lagen om upplåtande af jordtorp samt
förlänande af byggnadsunderstöd åt nyodlare på
kronans skogsmarker i Norrbottens län afsågs en
kraftigare kolonisation i dessa trakter.

Vid ett enskildt möte inom Första kammaren d. 3 Maj
1891 för öfverläggning om det kungl. förslaget rörande
utsträckning af de värnpligtiges tjenstgöringstid
till 90 dagar fälde Å. några ord, som, lösryckta
ur sitt sammanhang, ostentativt framställdes i
den frihandelsvänliga pressen såsom innehållande
ett hot mot Norge. Ehuru trettiofyra ledamöter af
Första kammaren d. 11 Maj offentligen betygade, att
en sådan innebörd ej kunde tilläggas hans yttrande,
och ehuru Å. sjelf lät inför den norska allmänheten
dementera den mening man gifvit det, begagnade man sig
af den sensation hans förmenta yttrande framkallat:
i Sverige för att göra hans ställning omöjlig, i
Norge för att vid stortingsvalen ytterligare öka den
antiunionella stämningen. Den 10 Juli s. å. lemnade
Å. sin plats i regeringen. Men denna behöll sin
skyddsvänliga karakter, ty Å fick till efterträdare
såsom statsminister den protektionistiskt sinnade
godsegaren Boström. Vid de allmänna valen till
Andra kammaren hösten 1893 blef han vald i sin
gamla valkrets, Södra Roslags domsaga. — 1876 blef
Å. öfverstekammarjunkare, och hans hustru, Ebba, född
Gyldenstolpe, är sedan 1890 öfverhofmästarinna hos
drottningen. Han har sedan länge varit ordförande i
sågverksegarnas garantiförening och i styrelsen öfver
allmänna hypoteksbanken. 1875 blef han hedersledamot
af Akademien för de fria konsterna och 1880 ledamot
af Landtbruksakademien. I Dec. 1891 utgaf han i en
för vänner afsedd liten upplaga (65 ex.) Otium. Två
tolfter dikter.


5. Åkerhielm, Albert Lars Evert, friherre, ämbetsman,
född i Stockholm d. 14 April 1846, tillhör friherrliga
grenen Å. af Blombacka (se ofvan), blef student i
Upsala 1863, aflade examen till rättegångsverken 1869 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free