Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverbramsegel l. bovenbramsegel, sjöv. se 9, 17 och 25 å fig. till art. Segel. Jfr Boven - Öfverbramstång, sjöv. Se Boven, Mast och Tackling - Öfver-burggrefve. Se Öfverståthållareämbetet - Öfverbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet - Öfverceremonimästare, sedan 1802 titel på en högre funktionär vid K. M:ts hof - Öfverdirektör, titel på chefen i åtskilliga centrala ämbetsverk - Öfverdominant. Se Dominant - Öfver-Enhörna. Se Enhörna 2 - Öfverensmärken (af sjömansuttrycket öfverens, »i linie med hvarandra»), sjöv. - Överexekutor, jur., i Utsökningslagen benämning å den myndighet, hvilken eger upptaga och pröfva utsökningsmål - Öfverfall l. öfverrumpling, krigsv., kallas det slag af anfall, der det gäller att öfverraska fienden - Öfverfallsdamm. Se Damm 1 b) - Öfverfallshjul. Se Vattenhjul - Öfverflygling, krigsv., kallas den rörelse, genom hvilken den ena, eller ock båda, af tvänne med hvarandra i ett slag kämpande arméer söker vinna den andras flank för att utföra det afgörande anfallet omfattande - Öfverflödsförordningar, lagar, som afse att inskränka eller upphäfva ett för folkets ekonomi, helsa eller moral såsom skadligt betraktadt bruk af vissa tyger och klädesmoder, varor, njutningsmedel m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverbramsegel l. bovenbramsegel, sjöv. se 9, 17 och
25 å fig. till art. Segel. Jfr Boven.
Öfverbramstång, sjöv. Se Boven, Mast och Tackling.
Öfver-burggrefve. Se Öfverståthållare-ämbetet.
Öfverbyggnad, kamer. Se Byggnadsskyldighet.
Öfverceremonimästare, sedan 1802 titel på en högre
funktionär vid K. M:ts hof.
Öfverdirektör, titel på chefen i åtskilliga centrala
ämbetsverk (Landtbruksstyrelsen, Statistiska
centralbyrån samt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvars chef f. n. likväl bär titeln generaldirektör),
för chefen för Mariningeniörstaten samt för
cheferna vid de fyra olika afdelningarna af
Jernvägsstyrelsen. De sistnämndes närmaste man bär titeln
öfverdirektörsassistent.
Öfverdominant. Se Dominant.
Öfver-Enhörna. Se Enhörna 2.
Öfverensmärken (af sjömansuttrycket öfverens,
»i linie med hvarandra»), sjöv., märken, af
hvilka man begagnar sig för att i sigte af land
orientera sig på sjön, gå fri för grund, iakttaga
strömriktningar m. m. Af dessa märken kallas de,
hvilkas föreningslinie synes i den riktning fartyget
skall styra, långmärken (emedan föremålen böra i
denna riktning ligga tämligen långt från hvarandra)
och de, hvilka synas »öfverens» på endera sidan
af fartyget, när grundet är passeradt, eller
då fartygets kurs (riktning) skall förändras,
tvärmärken. Vid utläggning af flytande sjömärken
(bojar, prickar o. dyl.) iakttagas alltid lång-
och tvärmärken på kusten eller på utanför liggande
holmar, hvarvid föremålen om möjligt väljas så, att
riktningslinierna bilda rät vinkel med hvarandra. En
bok med uppgifter härom kallas »prickrulla».
R. N.
Öfverexekutor, jur., i Utsökningslagen benämning
å den myndighet, hvilken eger upptaga och pröfva
utsökningsmål (se d. o.). Denna myndighet är för
landet K. M:ts befallningshafvande, hvar inom sitt
län, i Stockholm öfverståthållareämbetet samt i rikets
öfriga städer magistraten eller, der konungen det
förordnar, viss ledamot af magistraten. Öfverexekutor
tillkommer att pröfva lagsökningsmål, att förordna om
verkställighet af domar i tvistemål i sådana fall,
der utmätningsman (se d. o.) icke är befogad att
utan särskildt bemyndigande verkställa domen, samt
att bevilja qvarstad, skingringsförbud eller annan
handräckning. L. A.
Öfverfall l. öfverrumpling,
krigsv., kallas det slag af anfall, der det
gäller att öfverraska fienden och besegra honom,
fråntaga honom fångar eller verkställa någon skada,
innan fienden hinner sätta sig till motvärn eller
komma till besinning. Då hemlighet är första
vilkoret för ett dylikt företags lyckliga utgång,
tages natten oftast till hjelp, åtminstone för
framryckningen till striden, och af samma orsak
utföres det vanligen endast af mindre afdelningar och
förekommer hufvudsakligen i det »lilla kriget» eller
i strider mellan förposter. Enkelhet och noggranhet
i anordningarna äro af stor
vigt. Afser öfverfallet endast att bringa fientliga
trupper under vapen och sålunda uttrötta dem,
kallas det vanligen alarmering. Ett särskildt
slag af öfverfall är bakhåll, som i en derför
gynsam trakt kan användas mot marscherande
trupper eller fordonskolonner. Om öfverfall
i fästningskriget se Fästningskrig, sp. 632.
C. O. N.
Öfverfallsdamm. Se Damm 1 b).
Öfverfallshjul. Se Vattenhjul.
Öfverflygling, krigsv., kallas den rörelse, genom
hvilken den ena, eller ock båda, af tvänne med
hvarandra i ett slag kämpande arméer söker vinna den
andras flank för att utföra det afgörande anfallet
omfattande. C. O. N.
Öfverflödsförordningar, lagar, som afse att inskränka
eller upphäfva ett för folkets ekonomi, helsa eller
moral såsom skadligt betraktadt bruk af vissa tyger
och klädesmoder, varor, njutningsmedel m. m.,
äfvensom mot öfverflöd i mat och dryck. Sådana
förbud och inskränkande lagar hafva alltid visat
sig otillräckliga, när tillgång till det förbudna
förefunnits, eller lagarna ej längre understödts af
seden eller vaket medvetande om pligten att vara
måttlig. Lykurgos’ stränga lagar för Sparta kunde
ej hindra, att äfven spartanerna en gång blefvo
förvekligade, likasom de öfrige grekerna. Icke
häller i Rom, der efter det andra puniska kriget
inbröt såsom en störtflod, på otroligt kort tid,
benägenhet för yppighet och prakt, hjelpte några
lagar eller påbud. Lika litet hafva hämmande lagar
i detta hänseende haft någon kraftig verkan i andra
land. Sagor och krönikor vittna om de storartade
gästabud, som firades af våra förfäder, samt om den
prakt i smycken och kläder — byten från vikingatågen
under den äldre och genom handel förvärfvade under
den senare medeltiden —, som stormännen stundom
utvecklade, oaktadt den ytterliga enkelheten för
öfrigt. Till en herremans drägt åtgick stundom så
mycket tyg, att det kunde räckt till flere, och
drägterna voro konstmässigt rynkade och veckade;
också måste tjenares hjelp anlitas vid på- och
afklädnad. Rockar och kappor begagnades fullsatta
med klockor eller bjellror af silfver, som på långt
håll tillkännagåfvo en förnäm mans ankomst. Den
heliga Birgittas son Karl Ulfsson väckte i Italien
uppmärksamhet genom sin kappa af hermelinskinn, så
konstigt hopsydda, att djuren syntes lefvande, när
han gick eller rörde sig, och hvarje hermelin hade en
guldring i munnen och en klocka om halsen. Qvinnorna
buro, utom andra prydnader, på det högt uppsatta håret
»hufvudguld», en krona eller krans, och derofvanpå en
»hätta» med plymer. Vid gästabuden förtärdes mat och
dryck i ofantliga qvantiteter. Men det var först,
då öfverdådet hotade att genom täflan blifva mera
allmänt, som lagstiftningen började ingripa. Den
riktade sig till en början — utom kyrkoinvigningar
— endast mot öfverflöd vid begrafningar, bröllop
och dylika festliga tillfällen. Gotlandslagen och
Visby stadslag innehålla dock många föreskrifter om
obetydligheter. De första lagstadganden emot yppighet
och öfverflöd gällande för hela riket finner man i
kon. Magnus Erikssons stadga af d. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
