Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örneholm, friherreskap, som d. 12 Mars 1651 gafs riksrådet Johan Adler Salvius - Örnehufvud, Olof Hansson - Örneklou, Peter - Örnen, astron. Se Aquila - Örnfelt, Jonas Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det med »den fläcken Taipale». Den 1 April 1657
öfverläts friherreskapet åt Paul Wirtz.
Örnehufvud, Olof Hansson, fortifikationsofficer,
föddes 1600 i Ny-Lödöse och hette egentligen
Svart. Efter att hafva studerat i Rostock antogs han
1617 till skrifvare i hertig Johans af Östergötland
kansli, hvarifrån han 1619 förflyttades till
kungl. kansliet. Derifrån tog han emellertid afsked
1624 för att på Gustaf II Adolfs egen befallning
öfva sig uti ritare- och ingeniörskonsten under
Andreas Buraeus’ ledning. Han gjorde deri så snabba
framsteg, att han redan följande år utnämndes till
ingeniör och anställdes vid armén i Polen. Han
visade så framstående duglighet, att han vid Gustaf
Adolfs öfvergång till Tyskland 1630 utnämndes
till generalqvartermästare vid armén. Såsom sådan
utvecklade han mycken verksamhet, synnerligast vid
fältkartors uppgörande; äfven befästningarna vid
Mainz utstakades af Olof Hansson Svart, som dock redan
1634 återkallades till Sverige, der han fick uppdrag
att föra befäl öfver den ännu på artilleriets stat
uppförda fortifikationspersonalen. Först skulle han
dock resa ut och besigtiga fästningarna i Preussen
och Livland. Återkommen från denna resa, blef han
d. 10 Juni 1635 adlad med namnet Örnehufvud, och
dagen derpå utnämndes han till generalqvartermästare
öfver all fortifikation, dock ännu under generalens
af artilleriet kommando. Ö. medföljde Torstensson
s. å. åter ut till Preussen och Tyskland, men
återkallades året derpå till Sverige, der han efter
att hafva uppgjort förslag till förstärkandet af
Kalmar och Jönköping m. fl. st. företrädesvis ledde
befästningsarbetena vid Göteborg. År 1641 skildes
emellertid fortifikationspersonalen från artilleriet
och bildade en egen stat, hvars befälhafvare, Ö.,
sålunda blef den förste generalqvartermästare
med chefskap öfver Fortifikationen,
d. v. s. riksgeneralqvartermästare. På denna plats
visade han mycken drift och uppgjorde bl. a. förslag
till befästande af nya Kalmar och det blifvande
Vänersborg samt till förstärkande af Elfsborg. Men
då danska kriget utbröt, gick Ö. 1644 i fält
såsom generalqvartermästare vid Gustaf Horns armé
och var med vid intagandet af Landskrona, hvars
förstärkande han ombestyrde, och af Laholms slott,
till hvars förbättrande han genast uppgjorde ett
vackert förslag. Sedermera var han äfven med i
lägret framför Malmö, men föll der ett offer för
den rådande sjukligheten och dog i Kattarps by d. 27
Aug. 1644. — Ö. efterlemnade ritningar öfver bataljer
och belägringar i Tyskland, delvis »colligerade» efter
Gustaf Adolfs egenhändiga koncept, samt åtskilliga
kartor öfver såväl tyska som svenska provinser,
hamnar m. m. En karta öfver Mark-Brandenburg utgaf
han sjelf på trycket. L. W:son M.
Örneklou, Peter, friherre, krigare, ämbetsman, var
son af ståthållaren öfver Ingermanland Peder Larsson
Alebeck, adlad Örneklou, och föddes på 1630-talet. Han
idkade en kort tid studier vid universitetet i Dorpt,
men öfvergaf boken och blef 1650 »gemen ryttare»
vid Otto Vellingks regemente. Vid polska krigets
början 1655 blef han kornett vid grefve Gustaf
Lewenhaupts regemente, kämpade under de följande
åren mot polacker, ryssar och danskar, öfverallt
ådagaläggande ett ovanligt mannamod och mycken
skicklighet, särskildt såsom ingeniörofficer,
samt avancerade efter hand till major, hvartill
han af Karl Gustaf utnämndes d. 30 Mars 1658. Han
blef vid Köpenhamns belägring i Febr. 1659 svårt
sårad, tillfrisknade och utförde sedermera dels i
Jylland, dels i Pommern flere märkliga krigiska
bedrifter. 1673 blef Ö. öfverstelöjtnant vid
Dalregementet, utnämndes 1675 till öfverste
vid ett »tremännings-regemente» i Helsingland
och beordrades med detsamma efter danska krigets
utbrott till tjenstgöring i Jämtland. På hösten 1676
kommenderades han ned till Skåne och deltog under
Karl XI:s egna ögon med lysande tapperhet i slaget
vid Lund, der han å nyo blef sårad. 1677 blef han
öfverste vid Södermanlands regemente och tillika
kommendant i Halmstad. Efter krigets slut ändades
också Ö:s militära bana, på hvilken han skurit många
välförtjenta lagrar, och han blef nu i stället en
politisk person, men vann såsom sådan en minst sagdt
tvetydig berömmelse. Han blef en ifrig partigängare
i enväldets och reduktionens tjenst, utmärkte sig
genom ett våldsamt uppträdande vid riksdagarna 1680
och 1682, insattes i sekreta utskottet af Karl XI
sjelf och fick såsom medlem af Stora kommissionen
tillfälle att lägga i dagen sin hätskhet mot de
höge herrarna. Hans herres ynnest gjorde honom
d. 30 Juni 1683 till landshöfding i Skaraborgs län,
och slutligen kulminerade den kungliga nåden i ett
friherre-diplom d. 24 Dec. 1687. Att Ö. i många
fall varit en duglig landshöfding, lider intet
tvifvel, men hans egenmäktighet, våldsamhet och
egennytta framkallade många klagomål och föranledde
slutligen en räfst, som slöt dermed att Karl XI i
ett ljungande bref befallde Ö. att begära afsked för
att undvika fiskalisk aktion. Afskedet beviljades,
men några dagar senare, d. 21 April 1690, nämndes
Ö. till landshöfding på Ösel, emedan Karl XI af
barmhertighet »ville i nåder anse hans beträngda
läge». Fullmakten åtföljdes likväl af en kunglig
skrifvelse af det ampraste slag, sådan som endast
Karl XI förstod att prestera. Ö. var emellertid
oförbätterlig. Efter upprepade tjenstefel afskedades
han 1701, rymde ur landet och skall en tid derefter
hafva dött i Lybeck. Hjr.
Örnen, astron. Se Aquila.
Örnfelt, Jonas Fredrik, friherre, amiralr född d. 25
April 1674, var son till Henrik Schultz, som 1672 blef
krigskommissarie och 1675 adlades med namnet Ö. Jonas
Fredrik ingick 1690 vid örlogsflottan och deltog som
volontär och underofficer i konvojerna till Portugal,
Frankrike och Holland. Sedan 1696 tjenade han först på
den engelska, sedermera på den venezianska flottan,
der han, afläggande »vackra, och berömliga prof af
mandom och tapperhet» mot turken, slutligen tjenade
sig upp till »artillerikapten till sjös». Derefter
gaf han sig i kejserlig tjenst och kämpade derunder
mot fransmännens eskader i Adriatiska hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
