Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östra indiska halfön (Bortre Indien), den östra af de båda stora indiska halföarna, Asien, nu vanligen kallad Indo-kinesiska halfön l. Indo-Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kochinkina en kinesisk befolkning, som till obygder
undanträngde eller med sig sammansmälte urbefolkningen
och blef stammen till den annamitiska gruppen, hvars
språk bevarar spåren af sitt dubbla ursprung. Detta
skedde omkr. 214 f. Kr., det första kända året
i landets historia. Ungefär vid samma tid, efter
hvad man kan antaga, infördes brahmanismen från
Indien till birmanska stammar vid Iravadi. En
lifligare förbindelse mellan Indo-Kina och
Kina började egentligen först med buddhaismens
införande omkr. år 60 af vår tidräkning. Norra
delarna af halfön voro då passage mellan Indien
och Kina, och samma väg begagnades, jämte den
genom Turkestan, för samfärdseln mellan Kina och
Europa. Någon kommunikation till sjös fanns då icke
mellan Romerska riket och Indo-Kina. Senare blefvo
Persien och Etiopien mellanhänder mellan Rom och
den yttersta Orienten. Arabiska eröfrare i Indien
gjorde förbindelsen lifligare. Från 7:de årh. börjar
man få verklig historisk och geografisk kännedom om
Indo-Kina, och från 8:de årh. besöktes alla kusterna
af halfön af vesterländska sjöfarare. Senare ingingo
Kinas kejsare förbindelser med indiska sultaner, och
det är en af dessa vi hafva att tacka för Ibn Batutas
resor (1342–49), som gifva åtskilliga upplysningar
om Indo-Kina. Efter korstågen slöto sig genueser och
venezianer i handelssyfte till perser och araber
och foro till halfön. Marco Polo besökte Junnan,
Birma och mellanliggande land; venezianen Nic. di
Conti besökte 1419–44 Arakan och konungariket
Ava, och Ludov. Barthema genomströfvade Asiens
kuster från Persiska viken till Malakka. Men det är
portugisernas uppträdande i de indiska farvattnen,
som inleder den nyare tidens aera i yttersta Asien,
den geografiska såväl som den politiska. 1508, tio
år efter Vasco da Gamas ankomst till Indien, sändes
portugisen Diogo Lopez de Sigueira l. Sequeira
till Malakka med 4 fartyg, men han blef snart
bortjagad genom arabiskt inflytande. 1511 intog
Albuquerque staden, anlade ett fäste och knöt
politiska förbindelser med konungen af Siam. Efter
portugiserna kommo spaniorerna (som bemäktigade
sig Filippinerna 1565), holländarna 1596 och kort
derefter engelsmännen. Täflan mellan de europeiska
makterna och de barbariska handlingar, till hvilka
de stundom gjorde sig skyldiga, förringade snart
deras inflytande, och mot 1600-talets midt afbrötos
alla officiella förbindelser mellan européerna och
staterna på halfön. Emellertid hade äfven missionärer
börjat arbeta i Indo-Kina och högst betydligt vidga
kännedomen om detsamma (den första kartan öfver
Annam och Kochinkina, af 1635, är af en missionär,
den franske jesuiten Alexandre de Rhodes). I 18:de
årh. medförde engelsmännens och jesuiternas ökade
inflytande i Kina nya förbindelser mellan Europa
och halfön. Jesuiterna, hvilka upprättade en karta
öfver Kinas sydligaste provinser, förvärfvade
derigenom äfven kännedom om angränsande delar af
Indo-Kina. Flere europeiska sändebud försökte, men
utan framgång, förnya förbindelsen med Kochinkina. Den
österrikiske jesuiten Koffler vistades der 15
år. Kapten de Rosily undersökte 1787 Mekongs
mynningar och en del af Kochinkinas kust, och hans
arbeten fortsattes af den franske officeren Dayot,
som undersökte Annams kust. Öfverste Symes’ ambassad
till Ava 1795 gaf anledning till högst vigtiga
geografiska underrättelser om landet, hvilka i 19:de
årh. ökats genom en mängd forskningsresor, företagna
företrädesvis af engelsmän och fransmän. I 19:de
årh. hafva de europeiska makterna gått mera aggressivt
till väga och tilltvingat sig stora delar af
halfön. En tvist med ostindiska kompaniet i Kalkutta
om besittningsrätten till en ö på Arakans kust ledde
till engelsmännens första krig med Birma (1824–26),
genom hvilket detta afträdde Arakan och Tenasserim
samt Mergui-öarna och afsade sig anspråken på Assam,
Katsjar, Djintya och Manipur, d. v. s. de områden,
som tills för ett årtionde sedan utgjorde gräns
mellan Indien och nordvestra Birma. Ett andra krig
(1852–53) medförde förlusten af Birmas återstående
kust, Pegu. Konung Theebaws fientliga hållning
ledde 1885 till en väpnad expedition och konungens
tillfångatagande, hvarefter landet, Öfre Birma,
d. 1 Jan. 1886 införlifvades med det britisk-indiska
väldet, som 1887–88 utsträcktes öfver sjanstaterna,
af hvilka flere endast helt löst sammanhängt med
Theebaws rike. På halfön Malakka hafva engelsmännen
af det fruktade sjöröfvarenästet Singapur gjort
den blomstrande hufvudstaden för deras besittningar
Singapur, Penang och Wellesley (se Malakka) samt på
1870- och 1880-talen utsträckt sitt protektorat öfver
malajstaterna derstädes. Fransmännen fattade fast fot
i Bortre Indien genom fördraget d. 5 Juni 1862, genom
hvilket konungariket Annam l. Kochinkina afträdde de
tre n. om Mekongdeltat belägna provinserna Bienhoa,
Saigon l. Gadinh och Dinhtuong l. Mitho till
Frankrike (omkr. 22,000 qvkm.). 1867 ockuperades
de sydligare provinserna Vinh-long, Chandoc och
Hatien, så att kolonien franska Kochinkina l. Nedre
Kochinkina växte till omkr. 59,500 qvkm. Samma omfång
har det ännu, enär den i fördraget af d. 21 Aug. 1883
betingade afträdelsen af prov. Binhtuan (omkr. 12,000
qvkm.) icke verkstälts. Riket Kambodja ställdes genom
fördrag d. 11 Aug. 1863 under Frankrikes protektorat,
och Annam delvis genom fördraget d. 15 Mars 1874,
då det stipulerades, att det skulle föra sin yttre
politik endast i öfverensstämmelse med Frankrikes
vilja, och samtidigt öppnades de tongkinesiska
hamnarna Haifong, Hanoi och Thin-hai för handeln,
och flodfarten på Songkoi l. Röda floden förklarades
fri. 1882 förde Rivières död, hvilken var utsänd
till Tongking för att hämma det der blomstrande
sjöröfvareväsendet, till krigiska förvecklingar,
hvarunder fransmännen intogo en rad tongkinesiska
platser. Enligt fördraget i Huë d. 6 Juni 1884
utsträcktes franska protektoratet öfver hela Annam
jämte Tongking. Förvaltningen af tullar, offentliga
arbeten o. s. v. tillkommer Frankrike; annamiterna
behålla den inre förvaltningen i områdena mellan
franska Kochinkinas nordgräns och den tongkinesiska
prov. Ninh-binhs sydgräns, men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
