Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sulukaffrerna), tsjuanafolken v. och n. v. om de
förra, herero, v. om de förra, kongofolken, vid vestra
kusten i nedre Guinea, mosambikfolken, mellan Njassa
och Mosambikkanalen, sansibarfolken n. om de förra
samt en mängd stammar i Kongos flodområde och kring
de stora sjöarna (se vidare Kaffrer).
Till de äldsta ursprungliga folken i A. höra
hottentotter och buschmän, som fordom innehade
hela A. s. om Kunene och Sambesi, men nu äro
inskränkta till vestra delen af sydspetsen till 19°
s. br. Det är ännu oafgjordt huruvida de i det inre
af kontinenten af resande anträffade dvärgfolken,
som hvarken idka åkerbruk eller boskapsskötsel, utan
hufvudsakligen lefva af jagt och tillfälligtvis af
fiske, såsom batua vid Sankuru, wambuti vid Ituri,
akka, s. om Uëlle, obongo omkring Ogowe m. fl.,
böra anses för en sprängd urras eller tillhöriga
buschmännen. — Till den malajiska rasen höra hova,
det herskande folket på Madagaskar; till denna ras
hänför Mullens äfven sakalava derstädes, hvilka
Peschel och Fr. Müller räkna till bantufolken.
Ratzel, som uttalat sig för de afrikanska folkens
asiatisk-australiska ursprung, påpekar, att klubba,
båge och spjut äro gemensamma för båda, och att båda
öfva träsnideri och tillverkning af lerkärl. Vissa
föremål, såsom trummorna med öfver dem spända och
genom snören förenade trumskinn, äro t. o. m. ännu på
Havaii förvillande lika de afrikanska formerna. Att
en stenålder fordom var utbredd öfver hela A. talar
likaledes för detta antagande. Kännedomen om jernet
har säkerligen med mycket annat tagit vägen från
Egypten och vestra Asien till södern. Äkta egyptiska
urbilder för verktyg, musikinstrument o. a. finna vi
hos de sydligaste stammarna i verldsdelen, och den
materiella och andliga kulturen står högre i det inre
än i de mera periferiska landskapen.
De enskilda folkens karakter är utomordentligt
olika, om man ock kan urskilja gemensamma grunddrag,
som äfven, om ock med mångfaldiga förändringar,
gifva sig tillkänna i det yttre, såsom i tatueringen,
utbrytande eller tillspetsning af tänder, omskärelse,
läpparnas och öronens prydande, det barnsliga
begäret efter prydnader (halsband af glasperlor,
arm- och benringar, konstfull uppläggning af
håret o. s. v.). Byggnadssättet är högre utveckladt
endast i Sudan; vanligen bestå boningshusen af halm-
och lerhyddor.
Hvad familjeförhållandena angår, är polygami vanlig
öfver nästan hela A.; antalet qvinnor utgör merendels
en mätare af mannens rikedom, ty qvinnan köpes och är
mannens slafvinna och lastdjur, om också qvinnorna hos
några bantufolk intaga en högre ställning. Hos många
folk gäller som arfslag att efter en höfdings död
icke hans son, utan hans broder eller systerson tager
arf efter honom. Slafveri är en urgammal institution;
men de fleste slafvarna äro krigsfångar eller röfvade.
Styrelsesättet är i alla inhemska stater mer
eller mindre despotiskt. De flesta riken hafva
uppstått genom eröfring. Derför har flerestädes ett
privilegieradt stånd och dermed ett feodalsystem
utbildat sig, hvilket emellertid ofta förpliktar
endast till deltagande i krigståg, som åligger
alla fria. Vida utbredt är det sannolikt ursprungliga
patriarkaliska styrelsesättet med ärftliga höfdingar
öfver små områden; ja hela landsträckor vid Nilen,
i Sudan, i Central-Afrika och längre söderut sakna
större statsbildningar. Dock har stundom, såsom hos
hottentotter och lundafolken, yttre fara ledt till
större statsförbund. Denna splittring har i väsentlig
grad underlättat europeernas besittningstagande af
stora områden.
Religion. Der icke islam och kristendomen
funnit insteg, herskar nästan öfverallt rå
fetischdyrkan. Några folk synas sakna hvarje religiös
föreställning, hvarje aning om ett lif efter detta,
så t. ex. buschmännen; deremot offra kaffrerna åt sina
förfäders andar. I tron på en fortvaro efter döden
finna vi en förklaring till många drag af grymhet,
slagtande af slafvar, t. o. m. hustrur, gåfvor af
mat och dryck åt den döde o. s. v. Föremål för den
religiösa tron äro goda och onda andar, hvilka hedras
under form af djur och gudabilder af alla slag, och
åt hvilka man offrar äfven menniskor. Presterna äro
tillika läkare, spåmän och trollkarlar, hos kaffrer
och hottentotter äfven regnmakare. Hvarje sjukdom,
hvarje dödsfall tillskrifves illvilliga fienders
hexeri, och gudsdomar afgöra öfver en anklagads
skuld eller oskuld. Gent emot denna vilda, grymma
hedendom har islam åstadkommit ett väldigt framsteg
i negrernas hyfsning och bildning. Islam är utbredd
öfver hela Nord-A. samt i Sudan och en stor del af
Öst-A. Kristendomen, som före midten af 7:de årh. var
utbredd öfver hela Nord-A., men sedan undertrycktes af
islam, har fortlefvat endast hos kopterna i Egypten
och i Abessinien. Missionen, den katolska såväl som
den protestantiska, arbetar öfverallt vid kusterna
och äfven i hjertat af kontinenten. Enligt
Grundemann (»Die entwickelung der evangelischen
mission», 1890) arbeta på hela kontinenten och
öarna i den protestantiska, kyrkans tjenst 9 tyska,
13 engelska, 10 amerikanska, 5 oberoende (mest
amerikanska), 2 holländska, franska och svenska
(rätteligen 3) samt 1 holländskt och 1 finskt
missionssällskap. De hafva anlagt öfver 600
missionsstationer, på hvilka verka omkr. 700
missionärer. Deras skolor besökas af 650,000
lärjungar. Sällskapens utgifter uppgå till
omkr. 30 mill. kr. Derjämte är den katolska
missionen verksam i hela A.
Näringar. Medan några folk, såsom buschmännen och
många stammar i det inre, hafva jagten uteslutande
till näring, och andra, såsom kaffrer, masai,
sómal, galla, tuarik, herero och nama, äro nomadiska
herdefolk, lefver större delen af jordbruk, som
ofta är förenadt med boskapsskötsel, hos några folk
dock endast fjäderfäafvel. Olika hirsarter, durra,
majs och maniok äro jämte jordnötter de vigtigaste och
de mest utbredda växter i tropiska A. Endast i s. och
n. odlas europeiska sädesslag. Af industrigrenar
finna vi nästan öfverallt tillverkning af lerkärl;
icke så allmänt utbredd är konsten att garfva hudar,
men väl flätning af mattor och korgar. Flerestädes
i Sudan förstår befolkningen att på enklaste vis
framställa jern och stål. Väfning och färgning äro
inskränkta till enskilda trakter. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
