Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alligator swamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmänna utskylder. Se Onus.
Allmänningsbönder. Se Bonde, sp. 855.
Allmän rösträtt. Se Rösträtt.
Allmänt arbete, arbete, som någon dömes att förrätta i
särskildt inrättade tvångsarbetsanstalter (se d. o.),
i cellfängelse eller i kronohäkte. Jfr Fattig,
sp. 1063, och Försvarslös, sp. 732–733.
Allmänt kyrkomöte. Se Kyrkomöte 2, sp. 346–348.
Allmänt sommargyllen. Se Vinterkrasse.
Allmän väg. Se Väghållningsskyldighet.
Allmän värnpligt. Se Värnpligt.
Alloa, hamnstad i skotska grefsk. Clackmannan
på norra stranden af Forth. 12,643
innev. (1891). Maskinverkstäder, glasbruk, brännerier
och bryggerier, allmänt bekanta för sitt utmärkta öl.
*Allombrados. Jfr äfven Illuminater 1.
Allosurus crispus, Bernh., bot. Se Krusbräken.
Allotment-system (af Eng. allot, utdela i lotter),
ett på 1830-talet i England till förbättrande
af arbetsklassens läge föreslaget system, enligt
hvilket i hvarje församling vissa landtgods skulle
lagligen anvisas åt arbetare till arrendering genom
att utskiftas i smådelar, som skulle utlottas bland
arbetarna. Den 1887 för Irland utfärdade Allotments
act bemyndigar de lokala helsovårdsnämnderna att
verkställa egendomsköp och t. o. m. expropriation i
syfte att skaffa arbetaren jordlotter.
Allotria (Grek., af allotrios, främmande), ej
hörande till saken, oväsentliga saker, bisaker;
otillbörligheter, ofog.
Allou, Edouard, fransk advokat, f. i Limoges 1820,
blef 1841 advokat i Paris och vann rykte såsom en
af Frankrikes yppersta sakförare på sin tid genom
det glänsande sätt, hvarpå han uppträdde i en rad
uppseendeväckande processer, bl. a. såsom försvarare
af Proudhon (1850), med anledning af åtalet mot hans
bok »l’Église et la revolution», och af Gambetta
(1878), då denne stämts för det i Lille fällda bekanta
yttrandet om presidenten Mac Mahon: »Se démettre
ou se soumettre». A. tog äfven del i det politiska
lifvet. Han var medlem af »Comité de la résistance
légale» och sedan 1882 lifstidsledamot af senaten,
der han tillhörde venstra centern. Död 1888.
*Allra kristligaste konung. Titeln gafs redan åt
Klodvig (se denne och Frankrike, sp. 210).
All right [ål räjt], Eng., allt väl!
All’S todt (T. alles todt), jagaret., »allt (är)
dödt», jägarerop, som till jagtdeltagarnas
underrättelse brukas, när villebrådet blifvit fäldt.
*Allting. Om det gamla alltinget se vidare
Fjerdingsdomar. Om det nuv. alltingets
sammansättning, arbetssätt, rättigheter m. m. se
Island, sp. 843.
Allvar. Se Alfvar.
Alm, Axel och Sofia. Se Axel och Sofia Alms stiftelse.
*Almagest. Se vidare Ptolemaios, Klaudios.
Almahera. Se Djilolo.
Almalonga, stad i Guatemala (se d. o., sp. 165).
Alma mater. Se Alma, Lat.
*Almanack. (Härledningen af ordet är ännu ej med
säkerhet känd; första stafvelsen synes hänvisa på
semitiskt ursprung, men de hittills gjorda försöken
att härleda ordet från arabiskan eller hebreiskan äro
bevisligen oriktiga. Möjligen finnes något samband
med ordet almenichiaka, som enligt kyrkofadern
Eusebius blifvit nyttjadt af Porfyrios i fråga om
vissa egyptiska skrifter af kalendariskt innehåll;
i sådant fall skulle stamordet kunna vara att söka
i koptiskan.) Det äldsta arbete, der ordet almanack
med säkerhet förekommer, är författadt af Prophatius
Judaeus (död omkr. 1307), och man har äfven framställt
den hypotesen, att Prophatius sjelf bildat ordet.
Med almanack förstår man i regeln en skrift,
innehållande kalendariska och astronomiska uppgifter
för ett bestämdt år eller för ett begränsadt antal år
(jfr Kalender. 2); i äldre tider var det emellertid
icke ovanligt att man gaf namnet almanack äfven åt
calendaria perpetua, d. v. s. kalendariska tabeller,
gällande för hvilket år som hälst, och i nyare
tider har man stundom med titeln almanack utmärkt
skrifter, som alls icke äro af kalendariskt innehåll
(jfr Kalender. 3).
I afseende på anordning och utförlighet erbjuda
almanackerna stor omvexling; under det att några
blott angifva dagarnas veckonamn och månadsnummer,
innehålla andra mycket utförliga uppgifter om
himlakropparnas rörelser och förändringar samt en
mängd andra notiser. I de äldre almanackerna spela
astrologiska förutsägelser en mycket framstående rol.
De äldsta nu kända almanackerna härröra från Assyrien;
de utgöras af i tabellform uppställda meddelanden om
årstiderna och himlakropparnas förändringar. Något
utförligare äro de egyptiska almanacker, som i
senare tider blifvit funna. För öfrigt träffar man
äfven inom den klassiska literaturen skrifter, som
skulle kunna hänföras till almanacker, och dylika
tabeller hafva sedan gammalt varit i bruk hos hinduer,
araber (af hvilka de kallats takwim) samt perser och
turkar. Till Europa synes bruket af almanacker på
1200-talet eller möjligen tidigare hafva kommit från
araberna, hvadan en sådan skrift också till en början
kallades taccuino. Bland de äldsta almanackförfattare
i Vesterlandet nämnes Paolo Dagomari (1281–1374);
från 1300-talet och 1400-talets förra hälft äro ganska
många handskrifna almanacker kända, ehuru sjelfva
namnet synes varit mindre ofta begagnadt. Tryckta
almanacker förekommo redan på 1450-talet, men
först genom Regiomontanus (se denne), död 1476,
fingo sådana större spridning. Före 1400-talets
slut anträffas också almanackutgifvare icke blott i
Tyskland, utan äfven i Frankrike, Italien och Belgien,
och småningom spreds bruket att utgifva almanacker
äfven till det öfriga Europa. Bland almanacker,
som utkommit under en lång följd af år, må nämnas
Kalendrier des bergers (1493–1728) och Almanach
Liégeois (som började 1636 och fortsattes ända
in på 1800-talet; förbjuden i Frankrike 1830). Om
rent astronomiska efemerider med titeln almanack se
Astronomiska årsböcker.
En rikhaltig förteckning öfver almanacker finnes
hos Houzeau et Lancaster: »Bibliographie générale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
