Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hultén, f. i Kila, Södermanland, d. 9 Mars 1844,
gift 1875, är likaledes verksam på det pedagogiska
området. Hon förestår en af henne 1892 öppnad
samskola i Stockholm och har haft mycken framgång
med sina arbeten Barnens andra läsebok (1877; 5:te
uppl. 1892) och Barnens första läsebok (1884; 3:dje
uppl. 1892) samt vidare utgifvit Läsebok för småskolan
(folkskolan) I (1889), II (1890: 2:dra uppl. 1891)
m. m.
7. Almquist, Ernst Bernhard, läkare, den föregåendes
broder, född d. 10 Aug. 1852 i Tibble prestgård, nära
Upsala, blef student i Upsala 1870, med. kandidat 1875
och med. licentiat i Stockholm 1881 samt promoverades
1882 till med. doktor, sedan han s. å. utgifvit
en afhandling om Tyfoidfeberns bakterie. Redan i
tidiga år hade A. haft lust för naturvetenskapliga,
särskildt botaniska, studier och för detta ändamål
företagit flere resor inom fäderneslandet. Under
Vega-expeditionen 1878–80 tjenstgjorde han dels
såsom läkare, dels såsom lichenolog samt meddelade
sedermera i särskilda afhandlingar resultaten af
sina botaniska och medicinska iakttagelser under
resan. Efter aflagd licentiatexamen egnade A. sig
med förkärlek åt helsovårdsläran; han var 1882
sundhetsinspektör i Stockholm, utnämndes 1883 till
förste stadsläkare i Göteborg och 1891 till professor
i allmän helsovårdslära vid Karolinska institutet. I
många skrifter har A. offentliggjort resultaten af
sina teoretiska och praktiska forskningar inom olika
områden af hygienen. »Hygiea» och »Eira» äfvensom
Stockholms och Göteborgs helsovårdsnämnders
årsberättelser innehålla studier af A. öfver
luftvexlingsanordningarna inom hufvudstadens skolor (i
förening med O. E. Westin, 1882), renhållningsfrågan
(1883, 1892), fördelarna af offentliga slagthus
(1890), epidemiologiens metoder (1886), dödsorsakerna
i Göteborg (1889) och befolkningsförhållandena
därsammastädes (1890), m. m. Sina epidemiologiska
undersökningar har A. sammanfattat hufvudsakligen i
skrifterna Wie entstehen unsre masernepidemien,
warum hören sie auf? (1885), Ueber die
ausbreitungsweise von diphtherie und croup (s. å.),
Thatsächliches und kritisches zur ausbreitungsweise
der cholera (1886). Vidare har A. behandlat frågan
om tyfoidfeberns etiologi (Ueber die hauptmomente
der aetiologie des abdominaltyphus, 1890, samt
flere uppsatser i »Zeitschrift für hygiene»,
1887–91) äfvensom åtskilliga andra hygieniska
och bakteriologiska spörsmål. F. n. utgifver
A. en Allmän helsovårdslära med särskildt
afseende på svenska förhållanden (1894 o. f.).
R. T–dt.
Almqvist, Ludvig Teodor, ämbetsman, halfbroder
till kyrkoherden och riksdagsmannen Johan Magnus
A. (del 1, sp. 524) och son till prosten i Grenna,
Sven Johan A., föddes i Grenna d. 4 Jan. 1818, blef
1835 student i Upsala och började 1837 sin juridiska
ämbetsmannabana såsom auskultant i Svea hofrätt,
der han 1846 befordrades till assessor. Sedan
1848 revisionssekreterare, utnämndes han 1853
till häradshöfding i Öster- och Vester-Rekarne,
Daga, Åkers och Selebo härads domsaga, utsågs 1854
till justitieombudsmannens suppleant och kallades
d. 28 Maj 1856 till statsråd och öfvertog d. 16
Dec. s. å. chefskapet för
Civildepartementet. Den 2 Nov. 1860 lemnade han
konseljen och tog plats i Konungens högsta domstol,
hvarifrån han 1867 förflyttades till presidentstolen
i Svea hofrätt, men dit han återgick 1870. Den
6 Juni 1879 ingick han i De Geers andra ministèr
såsom statsråd och chef för Justitiedepartementet,
men lemnade ministèren d. 19 April 1880 och öfvergick
d. 30 s. m. å nyo till Högsta domstolen, från hvilken
han 1883 tog afsked. A. var 1867–69 ledamot af Första
kammaren och 1867 kammarens vice talman. Sedan 1857
var han hedersledamot af Landtbruksakademien. 1868
blef han juris doktor. Han dog på Algö, Södermanlands
län, d. 26 Aug. 1884.
Såsom civilminister kontrasignerade A. bl. a. de af
K. M:t utfärdade nya stadgarna för Landtbruksakademien
(d. 6 Nov. 1857), Teknologiska institutet (d. 19
Nov. 1858) och Alnarps landtbruksinstitut (d. 25
Febr. 1859) samt förordningarna om Bergskollegii
upphörande (d. 11 Dec. 1857), om tiliverkning af
bränvin (d. 27 Nov. 1857, d. 26 Okt. 1860), om
rätt för mosaiska trosbekännare, som äro svenska
medborgare, att bosätta sig och besitta fast egendom
öfverallt inom riket (d. 26 Okt. 1860). Under sitt
kortvaraktiga chefskap för Justitiedepartementet
fick han för 1880 års riksdag framlägga förslag till
lagar om inteckning i jernväg, om civilt äktenskap
mellan medlemmar af svenska kyrkan, som ej begått
nattvarden, och om vattenrätt samt till en vexellag,
hvilka förslag riksdagen antog. A. var en arbetsam
och skarpsinnig man, men »ej lika slagfärdig i
debatten som vid skrifbordet». Såsom ett bevis på
det förtroende man på högsta ort satte till honom må
nämnas, att han vid ministerkriserna i Okt. 1871 och
Mars 1874 var ifrågasatt till justitiestatsminister
samt i April 1880 till statsminister. Men både 1871
och 1880 vägrade han att mottaga ämbetet. 1874
tog konungen förslaget tillbaka, emedan en af de
tilltänkte medlemmarna i den nya ministèren vid
diskussionen om anslaget till Kommerskollegium i
Första kammaren yttrade sig på ett sätt, som konungen
ej gillade.
1. Almqvist, Per Vilhelm, vetenskapsman, teknolog,
född i Stockholm d. 30 Juni 1836, blef 1855 student
i Upsala och studerade sedermera vid Marieberg,
der han aflade 1861 den mindre och 1863 den större
kursen. 1863 utnämndes han till löjtnant vid Väg-
och vattenbyggnadskåren, der han 1876 befordrades till
kapten. Dels såsom elev vid kaj- och kanalbyggnader,
dels såsom ingeniör vid hamn- och jernvägsbyggnader
lade A. till sina goda teoretiska insigter en
omfattande och grundlig praktisk erfarenhet inom
väg- och vattenbyggnadskonsten, och det kan sägas,
att rätte mannen sattes på rätta platsen, då han
1877 utnämndes till professor i nämnda konst vid
Tekniska högskolan. Han har åt de olika delarna af
detta omfattande ämne, som på andra håll brukar delas
på två, ja tre lärare, egnat ett lika varmt intresse
och förstått genom sin förträffliga förmåga såsom
föreläsare att väcka och underhålla sina lärjungars
håg för detsamma samt fört undervisningen framåt. Utom
uppsatser i in- och utländska tekniska tidskrifter
om teorien för kontinuerliga bjelkar, om teorien
för jordtryck m. m. har A. författat Lärobok i
grafostatik med tillämpningar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
