Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amaru ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsattes 1575; hans ämbete upphörde 1619. »Viceamiral»
omtalas första gången 1577. Se vidare artiklarna om
de särskilda amiralsgraderna.
*Amiralitets-krigsmanskassan. År 1892 utgaf
K. M:t ett nytt reglemente för kassan, hvarvid
hon erhöll namnet Flottans pensionskassa och
hvarigenom de gamla grunderna blefvo i vissa fall
väsentligt förändrade. Detta reglemente tillämpas
dock i afseende på afgifter och gratialer endast
på dem, som efter det nya reglementets antagande
blifvit delegare i kassan, samt på dem af de gamle
delegarna, som förklarade sig villiga att öfvergå
till de nya bestämmelserna. Se vidare Flottans
pensionskassa. Suppl. L. H.
Amiralitetsråd, en ämbetsman i Marinförvaltningen
(se d. o.).
Amisia, det latinska namnet på floden Ems.
Amlaträdet. Se Emblica officinalis.
Amman, Johann Konrad, schweizisk döfstumlärare och
fonetiker, f. 1669 i Schaffhausen, lefde såsom läkare
och döfstumlärare i Amsterdam och Haarlem. Han dog
1724 på sitt gods nära Leiden. A:s arbeten Surdus
loquens (1692) och Dissertatio de loquela (1700)
skänkte grundläggande idéer åt senare döfstumlärare,
i synnerhet åt S. Heinicke, utbildaren af den tyska
l. talmetoden.
Ammergau. 1. Se Ammer. Om skådespelen i Oberammergau
se Passionsspel. — 2. Detsamma som Ammerland, fordom
»gau» i nuv. storhertigdömet Oldenburg, mellan Hunte
och Jade.
*Ammianus Marcellinus. Hans romerska historia
omfattar tiden 96–378 e. Kr.
Ammobium alatum R. Br., bot., en till fam. Compositae
hörande, ungefär 0,5 m. hög ört, som hela sommaren
utvecklar en mängd hvita blomhufvud. Dessa
hafva mycket stor användning såsom eterneller
(se d. o.), för hvilket ändamål de böra insamlas
halfutslagna. Arten härstammar från Australien.
G. A.
*Ammocoetes [-sētes], zool. Se Nättingen.
*Ammoniak, farmak. och toxik. Såväl vid inandning af
ammoniakångor som vid intagning af en liten
mängd ammoniak stimuleras vissa delar af det
centrala nervsystemet, särskildt andningscentrum i
förlängda märgen (deraf ammoniaksnyttiga verkan vid
svimning, rus m. m.). Derjämte ökas af ammoniak och
ammoniaksalter sekretionerna, bl. a. från luftrörens
slemhinnor, hvaraf dessa medels slemlösande verkan
vid bröstkatarrer förklaras. Vid intensiv inverkan
af ammoniakångor eller efter drickande af ammoniak
(af misstag eller i sjelfmordsafeigt) framkallas
inflammation och förstöring af slemhinnorna i
stor utsträckning. Denna förgiftning hör till
de smärtsammaste och ohyggligaste man känner.
C. G. S.
*Ammoniakgummi. Se vidare Dorema.
Ammoniakjäsning. Se Jäsning.
Ammoniakkrut (dubbelt a.). Se Sprängämnen.
Ammoniakliniment. Se Liniment.
*Ammonium l. Amons-oasen
(bättre än Ammons-oasen) har en areal af omkr. 15
qvkm. och ligger 25–30 m. lägre än Medelhafvet. Den
har många källor med sött vatten, af hvilka mer än
30 äro varma, men äfven några med salthaltigt vatten.
De vigtigaste orterna äro Agermi och
Garah. Fornlemningarna äro icke många; de
vigtigaste finnas vid Agermi, der Amons helgedom
sannolikt är att söka och der en del ruiner finnas,
som synas härstamma från ptolemeernas tid. Men de
hieroglyfiska inskrifter, som finnas, äro mycket
ofullständigt kända, emedan oasen icke besökts
af någon egyptolog. Det är antagligt, att oasen
blifvit besatt af egypterna under den 18:de l. 19:de
dynastiens tid och att de der grundat en helgedom
for Amon. Senare (omkr. år 700 f. Kr.) anlades Amons
orakel. Då grekerna ungefär vid samma tid anlade
kolonier i Kyrenaika, kommo de snart i beröring
med detta orakel, som på detta sätt blef kändt af
grekerna. Oasen var oberoende, då den först besöktes
af européerna (Browne 1792, Hornemann 1798 och
Cailliaud 1819), men 1820 besattes den af Muhammed
Ali. Senare har A. besökts af I. Hamilton 1853, af
G. Rohlfs 1869 och 1874, sista gången tillsammans
med Jordan, Zittel och Ascherson, samt slutligen af
Bricchetti-Robecchi 1886, hvilken i »Viaggio nell’
oasi di Giove Ammone» (1890) gifvit en utförlig
skildring af oasen.
Ammoniumcyanat, kem. Se Ammoniaksalter.
Ammoniumkarbonat, kem. Se Ammoniaksalter.
Ammoniumnitrit, kem. Se Ammoniaksalter.
Ammoniumpikrat. Se Sprängämnen.
Ammoniumsalter, kem. Se Ammoniaksalter.
Ammoniumsulfat och Ammoniumsulfhydrat, kem. Se
Ammoniaksalter.
Amm-pulver. Se Roséns ammpulver.
Ammrot, bot., en för bevarande af upplagsnäring
omdanad rot. Exempel på växter, som ega sådana
ammrötter, äro dels de tvååriga arter (moroten,
rödbetan m. fl.), hvilka under det första året af
sitt lif upptaga i sin pålrot alla de näringsämnen
(stärkelse, socker etc.), som de förmå samla, för
att följande vår och sommar använda dem vid blomning
och fruktsättning; dels sådana fleråriga (georginen
o. a.), hvilka i med knoppar förenade birötter
uppsamla reservnäring, som följande år tjenar att
påskynda plantans utveckling. I bägge fallen förändras
formen af den rot, som fungerar såsom ammrot. Den
blir mer eller mindre rundad eller kägelformig, köttig
och i regeln i saknad af birötter. Jfr Reservnäring.
G. A.
*Ammunition. Vid fästningsartilleriet förvaras
ammunitionen i magasin (»krutdurkar»), belägna
inom fästningen eller i utom densamma liggande
batterier. Beroende på den ordning, i hvilken
ammunitionen ifrån dem skall sändas till pjeserna
eller till andra magasin benämnas dessa magasin
hand-, förbruknings- och utlemningsmagasin. Det
sistnämnda förses i sin tur från fästningens
ammunitionsförråd. — Ombord på krigsfartyg förvaras
krutet i särskilda »krutdurkar» (se Krutdurk). —
En ammunitionsfabrik för svenska härens och flottans
behof finnes å Marieberg (se. d. o.) vid Stockholm.
H. W. W.
Amnehärad, socken. Areal 11,540 har. 2,626
innev. (1894). Annexet heter numera Södra Råda.
Amnesi (af Grek. nekande a och mnesis, minne),
förlust af minnet.
Amnéus, Axel Johan, läkare, född d. 14 Febr. 1833 i
Gudmundrå prestgård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
