Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarebostäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I Frankrike stiftades 1889 en förening,
Société française des habitations à bon marché,
i syfte att genom utgifvande af tidskrifter,
anordnande af pristäflingar m. m. väcka intresset
för bostadsfrågan. Bland mera uppmärksammade
arbetarebostäder må särskildt nämnas de små
tvåvåningshus, hvilka sedan 1891 af Société des
immeubles de France uppföras i Paris på höjderna
bakom Buttes Chaumont-parken. Tre olika typer af hus
byggas, de minsta afsedda blott för en familj. Till
hvarje hus hör en trädgård. Samtliga husen köpas på
långa afbetalningar. Från början har plats utstakats
för 5,800 hus, hvilka man ansett sig kunna färdigbygga
på tio år. I närheten af Parc Monceaux finnas äfven
goda bostäder efter block-systemet. I Rouen och
Lyon finnas stora arbetarebostäder i sex våningar
efter kasernsystemet. Särskildt i den senare staden
har Société Lyonnaise haft stor framgång i sitt
dubbla mål att till billigt pris förse arbetaren
med bästa möjliga bostad och att genom konkurrensen
åstadkomma en sänkning af hyrorna i granskapet. —
I Tyskland har såväl bland arbetsgifvare som
föreningar ganska stort intresse för bostadsfrågan
gjort sig gällande. Mest omtalade äro måhända de
till ett antal af mer än 3,700 smärre (hyres-)
hus och 5 stora kaserner uppgående bostäder för de
vid Krupps väldiga vapenfabriker i Essen anställda
arbetare. Vidare må påpekas »Eigener Heim» i Berlin,
Wilhelmsruhe vid Köln och arbetareboningarna i
Leipzig-Lindenau. — Från Holland må framhållas den
vid Delft belägna, af jäst- och spritfabrikanten
J. C. van Marken anlagda härliga Agneta park. För
att hindra, att densamma skall drabbas af samma
öde som »la Cité ouvrière» i Mülhausen, är hela
området ett aktiebolags gemensamma egendom. Intet
enskildt hus kan således i och för sig afyttras, men
arbetaren-hyresgästen blir såsom aktieegare intressent
i hela företaget. Arbetsgifvaren bor midt ibland sina
arbetare, men denna patriarkaliska anordning lär,
enligt hvad det uppgifves, icke vara omtyckt, utan
svårighet förefinnes att få bostäderna uthyrda. Äfven
i Belgien, Schweiz, Italien, Österrike-Ungern
omfattas arbetarebostadsfrågan med allt större
intresse. Ryssland är deremot allt framgent i
stort sedt »den ostörda trångboddhetens förlofvade
land». — Synnerligen högt står Danmark, der såväl
staten som föreningar och privata personer bidragit
till uppförandet af arbetarebostäder, framförallt i
Köpenhamn. Ofta är det låga sammanbyggda hus, till
hvilka arbetaren kan blifva egare. Här må nämnas
Lægeforeningens boliger, uppförda 1853–79, med 574
bostäder på Österbro och 167 på Strandvejen, och det
Classenska fideikomis, som 1866–79 på Godthaabsveien
uppbyggt 24 tvåvåningslängor med bostad för 1600
personer. Foreningen for alderdomsfriboliger har
uppfört 165 lägenheter, dels i hufvudstaden, dels
i några landsortsstäder. Dessa lägenheter uthyras
mot en aftagande, efter 20 år upphörande hyra. En
ganska storartad verksamhet utöfvas af Arbejdernes
byggeforening, stiftad af Burmeister & Wains arbetare
1865. För ett belopp af 6,7 mill. kronor har den
(1892) uppfört 914 bostäder, afsedda för »sjelfego»,
dels i Köpenhamn, dels i hufvudstadens omedelbara
närhet. Husen rymma omkr. 8,000 personer, och
föreningens medlemsantal utgör 16,000. Denna förening
har tjenat till förebild för flere liknande i olika
land, särskildt i Tyskland och äfven i Sverige
(Göteborg). — I Norge stiftades redan 1851 Selskabet
til anskaffelse af arbeiderboliger i Christiania. Det
har uppfört 7 stora fyravåningshus med 470 bostäder,
vanligen rum och kök. Detta sällskap har senare
fått flere efterföljare. Äfven i andra städer, såsom
Bergen och Tönsberg, har arbetarebostadsfrågan rönt
uppmärksamhet.
I Sverige är det framförallt Göteborg, som visat
sig uppskatta sanningen deraf att »främst bland
de förmåner, hvilka en sund hushållslära vill
beskära hvarje medborgare, står formånen af ett
hem» (O. Ekman). Ett motstycke till den vackra
arbetareförstaden Annedal finnes icke i någon annan
svensk stad. Den är bebyggd efter en i regelbundna
rutor indelad gaturegleringsplan. Med sina nätta
planteringar och väl vårdade byggnader gör den
ett mycket hemtrefligt intryck. De flesta husen,
eller 89, äro uppförda af det år 1872 på ansökan
af Oskar Ekman och Oskar Dickson bildade Göteborgs
arbetarebostadsaktiebolag, med ett aktiekapital af
(numera) närmare 650,000 kronor. Husen förvärfvas
genom afbetalningar under 20 år. Egaren måste
sjelf bebo minst en lägenhet i huset; det öfriga
får uthyras mot en maximihyra fastställd af
bolaget. Göteborgs sparbanks byggnadsfond har
uppfört 14 hus, af hvilka 10 i Annedal, men
sedermera upphört med sin verksamhet och tagit
aktier i Arbetarebostadsbolaget. 48 hus i olika
delar af Göteborg äro uppförda af Robert Dicksons
stiftelse, grundad af framlidne grosshandlaren Robert
Dickson (»Göteborgs Peabody») genom ett legat af
320,000 kronor. Stiftelsen är ställd »under skydd
af stadens röstberättigade innevånare». Särskildt
afseende förtjenar äfven en grupp arbetarebostäder,
som för uthyrning till bolagets arbetare uppförts
af en bland samhällets större arbetsgifvare
D. Carnegie & Co. Såsom representant för arbetarnas
sjelfhjelp på detta område står främst Arbetarnas
byggnadsförening, stiftad 1872 efter mönstret af
Köpenhamns Arbeiderboliger. Den har uppfört 24
s. k. »landshöfdingehus», tvåvånings trähus,
med jordvåning af tegel. — I Stockholm har
byggnadsaktiebolaget S:t Erik, bildadt 1875 för
att »söka lindra den rådande bostadsbristen», i
likhet med några byggnadsföreningar och enskilde
arbetsgifvare uppfört arbetarebostäder afsedda
för uthyrning. Ett nytt uppslag i bostadsfrågan
har tagits, sedan folkskollärarinnan fröken
Agnes Lagerstedt, efter att i London hafva tagit
kännedom om Octavia Hills och Miss Cons’ system,
börjat tillämpa detsamma i hufvudstaden. På hösten
1889 öfvertog hon vicevärdskapet i 6 Stockholms
stad tillhöriga äldre hus vid den mindre väl kända
Nybergsgränd på Östermalm. Det dröjde icke länge,
innan hon förbättrat ej blott bostäderna, utan
äfven hyresgästerna, så att de ordentligt betalade
hyrorna och upprätthöllo ordning och snygghet i
sina hem. Hennes »kärleksfulla bemötande, paradt
med bestämdhet, kristligt allvar samt outtröttligt
arbete», vann inom kort allas förtroende. År 1891
bildades på fröken Lagerstedts initiativ Aktiebolaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
