Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfvedson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industrialster 66,9 proc. af importen. Störst
var omsättningen med England — 32,5 mill. pesos
import (1889 57,8 mill.) och 18,6 mill. export
—, Frankrike, Belgien och Tyskland. En 1889
utfärdad lag upphäfde alla införseltullar och
satte ad valorem-tullar, vanligen 25 proc., på alla
införselartiklar. Endast konstverk, böcker, fartyg,
stenkol, plogar, telegraftråd, fisk, sydfrukter,
djur och jernvägsmateriel blefvo tullfria. I hamnarna
inlöpte med last från utlandet 2,225 segelfartyg, om
620,958 tons, och 7,731 ångfartyg, om 5,641,254 tons,
och utgingo 1,487 segelfartyg, om 499,102 tons, och
7,940 ångfartyg, om 5,751,737 tons. — Sedan början
af 1887 är metersystemet obligatoriskt, ehuru man
ännu begagnar äldre spanska mått och vigter. Mynt är
1 peso = 100 centesimos = kr. 3,60. Det i massor
utsläppta pappersmyntet med tvångskurs har medfört
stort prisfall.
Jernvägarna hade vid 1892 års början en längd af
12,350 km., hvarjämte flere tusen km. voro under
byggnad eller föreslagna. De flesta banor äro byggda
af bolag eller enskilda provinser. De vigtigaste
linierna äro Central-Norte-banan från Cordoba till
Chilcas (884 km.), Andinobanan från Villa Maria till
San Juan (255 km.), Buenos Aires–Tilla Mercedes (685
km.), Buenos Aires–Bahia Blanca (1,352 km.). Från
Villa Mercedes går den transandinska banan förbi
S. Luis och Mendoza öfver Anderna s. om Aconcagua
genom Uspallatapasset i en 5 km. lång tunnel. En annan
direkt linie mellan Buenos Aires och La Concepcion
i Chile är under byggnad.
Telegraflinierna hade 1891 en längd af 31,360 km. och
159 km. kablar; deraf egde staten 16,318 km. linier
och 96 km. kablar.
Enligt författningen af d. 25 Sept. 1860
utöfvas lagstiftningsmakten för republiken af
kongressen (congréso), som årligen är samlad
från d. 1 Maj till d. 30 Sept. och består af
»nationens deputeradekammare» och »provinsernas
senatorskammare». Den förra räknar 86 medlemmar,
valda för 4 år genom direkta val; till den senare
sänder hvarje provins’ lagstiftande församling och
hufvudstadens valkorporation 2 medlemmar, så att
senaten räknar 30 medlemmar med 9-årigt mandat;
för valbarhet till senaten fordras att hafva fyllt
30 år och hafva en årlig inkomst af 2,000 pesos. De
deputerade skola hafva fyllt 25 år. Medlemmarna
hafva ett arvode af 8,400 pesos pr år. — Den
verkställande makten utöfvas af »presidenten för
argentinska nationen». Såsom dennes ställföreträdare
fungerar en vice-president, hvilken är senatens
talman. Båda måste vara katoliker, födda i landet
och för öfrigt fylla de för valbarhet till senaten
stadgade vilkor. De väljas för 6 år genom elektorer i
provinserna och hufvudstaden och kunna ej omedelbart
omväljas. Presidenten är högste befälhafvare öfver
hären och flottan, utnämner alla civila och militära
ämbetsmän (provinsernas guvernörer väljas dock af
valmännen i hvarje provins) och eger att uppsätta
biskopsförslag samt är jämte ministersekreterarna
ansvarig inför kongressen. Ministèren består af fem
statssekreterare: för in- och utrikes ärenden,
för finanser, för justitieärenden, för kult och
undervisning, för hären och flottan. Presidenten
uppbär i lön 36,000 pesos årligen, vice-presidenten 18,000 pesos
och statssekreterarna 16,800 pesos.
Finanser. Enligt den sista afräkningen 1887 uppgingo
inkomsterna till 57,3 mill. och utgifterna till
54 mill. Budgeten för 1894 upptog inkomsterna
till 34,193,400 pesos i guld (deraf i tullar 31,3
mill.) och 20,28 mill. pesos i pappersmynt (deraf 1,6
mill. i direkta skatter, 7 mill. i indirekta skatter,
5 mill. i stämpelafgifter, 4,63 mill. af jernvägar,
post och telegraf o. s. v.). Om utgifterna finnas
inga uppgifter. Statsskulden uppgick d. 1 Jan. 1894
till 416,78 mill. pesos i guld (deraf utländsk skuld
208,88, inländsk 194,38 och svarvande skuld 13,5
mill. pesos) och 63,98 mill. i pappersmynt (43,5
mill. inländsk, 20,46 mill. sväfvande skuld). Dessutom
har hvarje provins sin budget.
Hären består af linietrupper och nationalgardet. De
förra rekryteras genom värfning och, om denna icke
räcker till, genom utskrifning medelst lottdragning;
linien hade 1893 en fredsstyrka af 6,498 man och
1,590 officerare (af dem 37 generalspersoner). Alla
vapenföra argentiner af 17–45 år äro pligtiga
att tjenstgöra i nationalgardet, hvartill kommer en
reserv af män mellan 45 och 60 år. Hela nationalgardet
uppgifves officielt till 480,000 man. — Flottan räknar
f. n. 55 fartyg, deraf 3 pansarfartyg, med 69,000
indic. hästkrafter, 216 kanoner och 2,670 man. —
Republikens vapen är en delad sköld, öfre fältet
blått, nedre silfver. I det nedre hålla två hvarandra
fattande händer en staf, som räcker upp i öfre fältet
och bär en röd frihetsmössa. Bakom öfre sköldranden
en uppgående gyllene sol. Skölden omslutes af en ek-
och lagerqvist. — Flaggan är blå-hvit-blå.
Historia. Sedan Paraguay och Uruguay skilt sig
från La Platastaterna och bildat egna republiker,
bildade återstoden 1825 en förbundsstat af 14
republiker, bland hvilka Buenos Aires skulle vara den
ledande. Länge fördes häftiga strider om staternas
inbördes ställning mellan unitarier (centralister)
och federalister. 1826–27 hade de förre öfverhand,
stödde af köpmansståndet i Buenos Aires och den rika
jordaristokratien samt ledde af Rivadiva, men 1828
blef Rosas (se denne), federalisternas främste man,
med gauchoernas biträde guvernör i Buenos Aires
och ledare af hela A. samt bekläddes med diktatorisk
makt. Han afvärjde de frie indianernas plundringar
och sammanhöll staten trots förnyade uppror af
unitarierna, ja genomförde, ehuru till namnet
federalist, en mycket sträng union, undanrödjande
alla, som vågade göra motstånd. Med grannstaterna
hade han ständiga strider och sökte särskildt
vinna inflytande i Uruguay genom att blanda sig i
dess partistrider. A. kom derigenom 1838 i krig med
Frankrike, som i två år blockerade La Platamynningen,
och 1845 med både England och Frankrike, hvilkas
flottor på nytt blockerade A:s kust, tills Rosas
lyckades få (1849 och 1850) tämligen fördelaktiga
fredsfördrag till stånd. Under tiden växte missnöjet
i A. mot hans tyranni, äfven hos hans gamla anhängare,
och 1851 ingingo de missnöjde under Urquiza, guvernör
i Entre Rios, förbund med Brasilien, Paraguay och
Uruguay mot Rosas, som blef slagen och flydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
