Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermudez ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Porte-Saint-Martin-teatern, å hvilken hon först bl. a. spelade Froufrou
och Marguerite Gautier. Sardou skref för henne de
historiska skådespelen Théodora (1884; mer än 300
representationer å rad) och La Tosca (1887). En
färd till England och Amerika bragte henne nya
rikedomar, som hon lika fort förslösade. Till
hennes senaste triumfer höra Cléopatre (af Sardou
och Moreau) och Jeanne d’Arc (af Barbier), bägge
1890. Sarah B:s skådespelarekonst är originel och i
hög grad nervös. Hon framställer det tragiska med
känslosamt raffinemang, men griper likafullt. För
uttryckande af de högsta lidelser är hennes
fysiska kraft otillräcklig. Hennes veka röst är
ovanligt renklingande, ansigtet ganska fint med ett
lidande uttryck, figuren mycket smärt och mager. Den
fantasirika prakt hon utvecklar i toaletter är utan
motstycke. Drifven af äflan att på alla sätt göra
sig bemärkt, har hon äfven sysslat ganska flitigt
med bildhuggarekonst och utställt byster i brons och
marmor samt den verkligt patetiska gruppen Efter
stormen (i gips) m. m. Hon har äfven sysslat med
målning, skrifvit ett par teaterpjeser och fantastiskt
skildrat en uppstigning i ballon captif (Dans les
nuages, 1878). Obehaglig var hennes pennfejd med
skådespelerskan Marie Colombier, hvilken angrep henne
i nidskrifterna »Le voyage de Sarah B. en Amérique»
(1882; ny uppl. 1888) och »Les mémoires de Sarah
Barnum» (63 uppl. 1884). Sarah gaf betaldt med samma
mynt, i La vie de Marie Pigeonnier, och vann den
process, som följde. Hennes Mémoires förberedas till
utgifning (1896).
Bernicia. Se Northumberland.
*Bernina. Högsta toppen, Piz B., har en höjd af 4,052
m. Berninapasset har en höjd af 2,334 m.
*Bernis, F. J. de P. de. Masson utgaf 1878 i 2 bd
Mémoires et lettres du cardinal de Bernis 1715–58
samt skildrade honom i »Le cardinal de B. depuis son
ministère, 1758–94» (1884).
Bernkonventionen, den år 1886 i Bern mellan Belgien,
Frankrike, Haïti, Italien, Schweiz, Spanien,
Storbritannien, Tunisien och Tyskland ingångna
konvention, till hvilken sedermera anslutit sig
Monaco 1888, Luxemburg 1889 och Montenegro 1893,
afser att träda i stället för de mellan dessa
olika stater afslutade separatfördrag och att
genom bildandet af en union mellan desamma för de
internationella förhållandena skapa en enhetlig
rätt på de literära och artistiska områdena. Den
moderna rättsutvecklingen tenderar till att i
allt vidsträcktare mån erkänna den grundsatsen,
att i civilrättsligt hänseende icke någon skillnad
bör uppställas mellan främlingen och landets egna
barn. Sålunda har i öfverensstämmelse med nyare
literära fördrag äfven Bernkonventionen (i art. 2)
uppställt som sin hufvudprincip, att en utländsk
författare eller konstnär i de öfriga unionen
tillhörande landen skall för sitt arbete, vare sig det
redan är offentliggjordt i något af dessa land eller
ännu icke offentliggjordt, åtnjuta samma skydd mot
eftertryck, efterbildning, öfversättning, olofligt
uppförande m. m., som den inhemske. Åtnjutandet af
dessa rättigheter betingas af uppfyllandet af de
vilkor och formaliteter, som äro föreskrifna af
lagstiftningen i arbetets hemland: det kan emellertid
icke räcka längre än det skydd, som är tillerkändt
arbetet i dess hemland. Som hemland betraktas det
land, der arbetet först blifvit offentliggjordt,
eller, om det samtidigt offentliggjorts i flere af
unionens land, det bland dessa, hvars lagstiftning
stadgar den kortaste skyddstiden. Med afseende på
icke-offentliggjorda arbeten anses det land, der
författaren eller konstnären åtnjuter medborgarerätt,
som arbetets hemland.
Men äfven i det fall, der författaren eller konstnären
icke innehar medborgarerätt i något af unionens
land, åtnjuter hans arbete skydd, för så vidt det
offentliggjorts i något af dem och dess utgifvare
har sin permanenta uppehållsort derinom (art. 3).
Under konventionens skydd inbegripas böcker,
broschyrer och alla andra skrifter, dramatiska
eller dramatiskt-musikaliska arbeten, musikaliska
kompositioner med eller utan text, teckningar,
taflor, bildhuggeriarbeten, gravyrer, litografier,
illustrationer, land- och sjökartor; planteckningar,
croquiser och plastiska arbeten, afseende geografi,
topografi, arkitektur eller vetenskap i allmänhet
— med ett ord, hvarje arbete på det literära,
vetenskapliga och artistiska området, som kan
offentliggöras, utan afseende på det trycknings-
eller reproduktionssätt, hvarpå detta sker.
Den vigtiga öfversättningsfrågan regleras på följande
sätt. Författare, som äro undersåtar i något af
unionens land, eller deras rättsinnehafvare åtnjuta
i de öfriga landen uteslutande rätt att öfversatta
eller låta öfversatta sina arbeten under en tidrymd
af tio år från originalets offentliggörande i något
af unionens land. Beträffande arbeten, som utkomma
häftesvis, räknas de tio åren från offentliggörandet
af originalets sista häfte. Med afseende på arbeten,
som bestå af flere med mellantider offentliggjorda
band, äfvensom på meddelanden eller häften, som
offentliggöras af literära eller vetenskapliga
samfund eller af enskilda, betraktas vid beräkningen
af de tio åren hvarje band, meddelande eller häfte
som ett särskildt arbete. Den 31 Dec. det år, då
arbetet utkom, betraktas som den dag, på hvilken det
offentliggjordes. Tillåtna öfversättningar skyddas
såsom originalarbeten. De åtnjuta sålunda med hänsyn
till icke-auktoriseradt eftertryck det skydd, som
ofvan bestämmes i art. 2 och 3. Der fråga är om ett
arbete, till hvilket öfversättningsrätten är fri,
kan öfversättaren icke hindra, att detta arbete
öfversattes af annan.
Bestämmelserna i art. 2 ega tillämpning på
det offentliga uppförandet af dramatiska eller
dramatiskt-musikaliska arbeten, ehvad dessa redan
blifvit offentliggjorda eller icke. Författare
till dylika arbeten eller deras rättsinnehafvare
skola, så länge öfversättningsrätten dem uteslutande
tillkommer, ömsesidigt vara skyddade mot offentligt
uppförande af icke auktoriserad öfversättning af
deras arbeten. Bestämmelserna i art. 2 ega likaledes
tillämpning på offentligt uppförande af musikaliskt
arbete, som icke blifvit offentliggjordt eller,
om det blifvit offentliggjordt, hvars kompositör på
titelbladet eller i början af arbetet uttryckligen
förklarat, att han förbjuder dess offentliga
uppförande.
På trenne områden är begagnandet af andras
immateriella arbete i större eller mindre mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
