Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonapartister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främja utvecklingen. Af den ursprungliga europeiska
kolonisationen har utvecklat sig en egendomlig
blandningsras. Qvinnorna härstamma från Japan
eller Söderhafsöarna (ingen hvit qvinna har satt
sin fot på öarna). Umgängesspråket är en förderfvad
engelska. Jfr O. Warburg: »Eine reise nach den Bonin-
und Volcanoinseln» (i »Verhandl. der gesellschaft
für erdkunde zu Berlin», 1891).
*Bonitering är ett uttryck, som förekommer
äfven inom landtbrukskemien. Det betecknar der de
grundregler, efter hvilka jordarternas godhet och
bördighetsförhållanden bestämmas och beräknas vid
jämförelse sinsemellan. Vid s. k. jordgraderingar,
hvilka förekomma vid skiftesförrättningar och
egoutbyten m. m., har man att praktiskt tillämpa de
grunder, som kunna blifva uppställda och antagna för
olika boniteringssystem. C. E. B.
*Bonitz, H., var 1875–88 föredragande råd i
undervisningsministeriet och dog i Berlin 1888.
Boni viri, Lat. Se Optimates.
Bon marché [bång marsjē], egentl. Au bon marché [å
bång marsjē], Fr. (»för godt pris», »till billigt
pris»), firmanamn på en i Paris befintlig jättebazar
för alla slags beklädnads- och galanteriartiklar,
leksaker, möbler o. s. v. I Bon marché kan man
köpa snart sagdt allting utom matvaror. Andra
affärsetablissement af samma slag i Paris äro Grands
magasins du Louvre [grang magaṡä’ng dy louvör] samt
Au printemps [å prängta’ng].
*Bon mot. Jfr Vitz.
*Bonn, stad- (stadskrets), hade 39,805
innev. 1890. Universitetet leder sina anor tillbaka
till en 1777 af Kölns ärkebiskop stiftad akademi,
hvilken genom kejsar Josef II:s diplom 1784 upphöjdes
till universitet. Detta öppnades 1786 och egde bestånd
till fransmännens inmarsch i staden d. 7 Okt. 1794,
ehuru det upplöstes först 1797. Det nuvarande
universitetet, som stiftades 1818, öfverträffas i
fråga om lärarekrafter (1894: 141) bland preussiska
universitet endast af Berlins, ehuru det i antalet
studerande (omkr. 1,800) nyligen öfverflyglats
af Halles. Biblioteket har öfver 230,000 bd. I
det närbelägna Poppelsdorf ligga universitetets
naturhistoriska museum, botaniska institut och
trädgård samt den med universitetet förenade, 1846
grundade landtbruksakademien.
Bonnac, Jean Louis Dusson de B., markis, fransk
diplomat, född 1672, tjenade en tid såsom musketör
och blef 1694 dragonkapten, men åtföljde 1696 sin
morbroder Bonrepaus på hans ambassaå till Danmark
och Holland och utnämndes
1700 till envoyé hos hertigarna af Lüneburg samt
fick af dem 1701 chefskapet för ett regemente.
1701 afgick öfverste B. såsom fransk envoyé till
Karl XII, blef visserligen mottagen, ehuru kyligt,
i lägret vid Libau i Sept. s. å., men underrättades,
att ingen främmande minister finge följa konungen i
fält, hvarefter B. vistades än i Riga, än i Oliva
och än, hufvudsakligen, i Danzig. Under denna
ofrivilliga skilsmässa från den monarks person,
hos hvilken han var ackrediterad, egnade han
mycken uppmärksamhet åt Tysklands, Danmarks,
Polens och Ungerns angelägenheter. Han bidrog
bl. a. väsentligt till att väcka och underhålla
Rákóczis mot kejsaren riktade uppror i Ungern, och
genom hans händer gick det franska
guld, som understödde detsamma. På egen begäran
rappellerades B. 1707 och ackrediterades s. å. hos
Polens konung Stanislaus Leszczynski, men nödgades i
slutet af 1709, efter Poltava-slaget, lemna Polen. (Om
B:s beskickning till Karl XII se Christian Schefer:
»Louis XIV et Charles XII» i »Annales de l’École libre
des sciences politiques», Torne VIII, 1893). Återkommen
till Frankrike, författade han 1711 till dauphines
upplysning en intressant Mémoire de ce qui s’est
passé de plus considérable dans le Nord depuis l’année
1700 jusques en 1710 (tryckt i »Revue d’histoire
diplomatique», bd 2–3, 1888–89). Efter att 1711–13
hafva varit minister i Madrid, arbetade han på att
blifva ambassadör i Berlin, och för att tilldraga
sig hertigen-regentens uppmärksamhet författade han
1715 flere betänkanden rörande utrikespolitiken
(delvis tryckta i ofvannämnda revy, bd 5, 1891),
i hvilka han bl. a. tillstyrkte en nära förbindelse
med Preussen, emedan en allians med det försvagade
Sverige ej längre syntes honom lända till Frankrikes
nytta. Emellertid utnämndes han
1716 till ambassadör i Konstantinopel,
der han stannade till 1724, en tid, som rymmer
den mest lysande delen af B:s diplomatiska
bana. Han skref sedermera en äfven Sveriges
diplomatiska förbindelser med Turkiet belysande
Mémoire historique sur l’ambassade de France à
Constantinople (utg. af Charles Schefer 1894).
1727–36 var B. minister i Schweiz. Han afled i
Paris d. 1 Sept. 1738. — Hans son Pierre
Chrysostème Dusson (d’Usson) de B., grefve, född
1724, generalmajor af infanteriet, efterträdde 1774
Vergennes såsom ambassadör i Stockholm, der han
afled 1782.
Bonnassieux [-siö], Jean Marie, fransk bildhuggare,
f. 1810, lärjunge af Dumont, vann 1836 Rom-priset
med sin Sokrates tömmande giftbägaren. Bland hans
följande arbeten märkas Amor, som klipper sina vingar
(1842; i Luxembourg-museet), David kastande slungan
(1844), Meditationen (1855), Henrik IV (bronsstaty
i La Flèche, 1857), den 16 m. höga kolossalstatyen
Nôtre-Dame de France (1860) i Puy, hvilken göts af 213
vid Sevastopol tagna kanoner, marmorgruppen Timmarna
(1863, i Börsen i Lyon), Pater Lacordaire (bronsstaty
i Flavigny, 1876), Biskop Darboy (marmorstaty, i
kyrkan Nôtre-Dame i Paris, 1877), Den hel. Frans af
Assisi (marmorstaty, i katedralen i Lyon, 1891) och en
mängd porträttbyster. B. erhöll stora guldmedaljen
vid verldsutställningen i Paris 1855 och invaldes
1866 i franska Institutet. Död i Paris 1892.
Bonnat [bånna’], Joseph Florentin Léon, fransk
målare, f. i Bayonne 1833, uppfostrades i Spanien,
der han hade Madrazo till lärare. De intryck han
der under sin ungdom erhöll, bland hvilka Riberas
voro de kraftigaste, blef han trogen äfven under sin
utbildning i Paris under Léon Cogniet. År 1857 erhöll
han ett andra pris i täflan om romerska priset för
en framställning af Lazarus’ uppväckelse, och han
vistades derefter i Rom 1858–60. Men han sysselsatte
sig der icke blott med historiska kompositioner,
utan målade efter spanskt föredöme med förkärlek
bilder ur det romerska folkets lif samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
