Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brugmansia arborea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Welhaven, G. A. Krohg m. fl.) bära vittne om
hans framstående vältalighet.
3. Brun, Christen, norsk prest och författare,
den förres son, född i Bergen d. 6 Sept. 1846,
blef teol. kandidat 1870 och vann 1871 accessit
för besvarande af universitetets prisuppgift i
kyrkohistoria, utg. under titeln Pietismens
begreb og væsen (1873; öfvers. till svenska
1874). De närmast följ. åren var han sysselsatt
dels som ledare af en folkhögskola, dels vid en
undervisningsanstalt för lärare, tills han 1877
öfvergick till praktisk presterlig verksamhet.
Sedan 1887 har han varit kyrkoherde vid Mariakyrkan i
Bergen. Bland hans senare kyrkohistoriska skrifter,
utmärkta för klar framställning och byggda på solida
studier, märkes särskildt hans omfattande arbete om
Oplysningens tidsalder (1893).
4. Brun, Frederik Carl Christian, dansk
operasångare, är son af teaterdirektören och
författaren Michael Wallem B. (född i Bergen
1819), en sonson af biskop Johan Nordal B. (se
B. 1). Han föddes i Odensee d. 21 April 1852,
var elev af Köpenhamns konservatorium (1870–72)
och Lablache (1875), debuterade 1876 på k. teatern
i nämnda stad som Almaviva i »Barberaren» och
sjöng der vidare Nemorino i »Kärleksdrycken»,
Faust, Leon i »Muraren», Hüon i »Oberon»
m. m. En tid tillhörde han Casinoteatern
och 1882 gasterade han i Berlin. I Stockholm
gasterade han på Stora teatern 1888 som Lohengrin,
Faust och José i »Carmen» samt engagerades för
ett år, hvarunder han ytterligare sjöng Faust i
»Mefistofeles», Radamès i »Aida», Tannhäuser och
Harald Viking, allt uppgifter, i hvilka man för den
förträffliga dramatiska framställningen öfversåg med
röstens brist på klangskönhet. Från 1890 tillhör
B. åter k. teatern i Köpenhamn, der han bl. a.
gjort Siegmund i »Valkyrien» och Erik Glipping i
»Drot og marsk».
5. Brun, Johan Nordal, dansk operasångare,
den föregåendes broder, född i Odensee d. 11
Jan. 1857, elev af Arlberg och Götze, uppträdde
på Casinoteatern 1878–81, derpå i landsorten,
från 1883 på Dagmarteatern, 1885–86 i Stuttgart, de
följande åren i Köln, till dess han 1889 fästes vid
k. teatern i Köpenhamn. I Stockholm gasterade han
1894 såsom Postiljonen, Manrico i »Trubaduren» och
Arnold i »Vilhelm Tell». För öfrigt har han sjungit
mycket olikartade partier, såsom Octavio, Achilles,
Romeo, Fra Diavolo, George Brown, Florestan o. s. v.
I olikhet med sin broder är han mindre framstående
i dramatiska och tragiska uppgifter än i lyriska,
och komiska. 4 och 5 A. L.
Brun, Johannes Finne, norsk skådespelare, född
d. 10 Mars 1832 i Væerdalen, kom i lära hos en
urmakare i Bergen och derefter hos en litograf
Bucher derstädes, hvilken på allt sätt uppmuntrade
hans redan i barnaåren omisskänligt framträdande
anlag för skådebanan. Ynglingen debuterade 1850 med
framgång å Ole Bulls nybildade teater i Bergen såsom
Henrik i »Den vægelsindede» och utförde der under
sju års tid 186 roller, företrädesvis inom det komiska
facket. B. vardt den, som förnämligast väckte till lif
intresset for den unga norska scenen. Han öfvergick
1857 till Kristiania teater, hvarest han under
årtionden alltmera framstod såsom den fullödigaste
förmågan och spelade inemot 400 olika roller. Hans
25-årsjubileum firades under anslutning af alla
samhällsklasser. B. dog i Kristiania d. 7 Mars
1890. Hans jordefärd blef en allmän sorghögtid,
och genom subskription åstadkoms ett legat med hans
namn, till understöd åt behöfvande skådespelare. Hans
staty (modellerad af B. Bergslien 1895) skall resas
i Kristiania. — B. var en komisk skådespelare af
första rang, den yppersta konstnär norska teatern
hittills egt. Han var född komiker. Den framklingande
grundtonen i hans skaplynne var en djup och äkta
humor af det hjertevarma, jovialiskt älskvärda
slaget, hvilken förlänade saft och omedelbarhet
åt hans framställning samt mildrade komikens mest
skarpa dagrar. På samma gång var hans uppfattning
af rollens väsende klar, säker och inträngande;
karakterens mest dolda sidor förstod han att träffa
och återgifva med sällsynt talang, och hans tolkning
var rik på belysande smådrag. B:s sympativäckande
spel såsom Michel Perrin eller Jeppe paa bjerget
eller Stolpe i bagatellen »Hos kaptejnen» skall
sent förgätas. Till hans bästa uppgifter hörde
vidare Holbergsfigurerna Henrik, Per degn och
Jakob von Thyboe, Molières Sganarel och Argan,
Shaksperes Falstaff, Bottom och Autolykus, Ibsens
Daniel Heire, Dovregubben, Pastor Straamand, Gamle
Ekdahl och Skibsbygmester Aune, Jacobsen i Björnsons
»En fallit» och Anker i »Soldaterlöjer». I Stockholm
gaf B. gästspel 1878, 1881 och 1882. – Hans första
hustru, Louise B., född Gulbrandsen, f. 1831 i Bergen
och gift med B. 1851, fick samtidigt med honom
anställning vid Bergens och Kristiania teatrar,
hvilken sistnämnda hon tillhörde till sin död,
d. 22 Jan. 1866. Hon återgaf fint och intelligent
den moderna salongskomediens qvinnokarakterer, och i
tragiska roller utvecklade hon en djup uppfattning
jämte kraft i framställningen. Bland hennes bäst
lösta uppgifter må nämnas Charlotte Corday, Fru Inger
till Östråt, Elisabeth i Schillers »Maria Stuart»
och Hertiginnan Marlborough i »Ett glas vatten».
Bruna bönor. Se Krypböna.
Bruna drakhufvudet, zool. Se Drakfiskar.
*Brunai (vanligen skrifvet Bruneï), sedan 1888
under britiskt protektorat stående muhammedanskt
furstendöme på Borneo på nordvestkusten af ön,
numera endast omkr. 20,000 qvkm., med omkr. 50,000
innev. (vid kusten malajer och kineser, i det inre
öfvervägande dajaker). Sultanen af B. var förr
den mäktigaste fursten på Borneo. 1842 öfverlät han
landskapet Sarawak såsom ärftligt län åt engelsmannen
James Brooke (se denne), och 1846 afträdde han ön
Labuan till England, och slutligen afstod han i
förening med sultanen af Sulu nordligaste delen af
Borneo till British North Borneo Company (se Britiska
Nord-Borneo. Suppl.). Den förr glänsande hufvudstaden
B., nära mynningen af floden B. i en lågländ trakt,
är nu förfallen, men drifver icke obetydlig handel,
hufvudsakligen på Singapore, och har omkr. 30,000
innev.
Brunalger, bot. Se Fucoideae.
Brunanborg, nord-engelsk borg, hvars läge man icke
lyckats uppvisa. Dess ryktbarhet förskrifver sig från
den stora seger, som den angelsachsiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
