Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brugmansia arborea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen Ethelstan der vann år 937 öfver de
förenade nordborna från Northumberland, Skotland,
Orkenöarna och Irland. Många nordbor föllo, och deras
anförare, konung Olof, måste fly. Se J. Steenstrup:
»Normannerne» (III, 1882).
*Brunbäcks färja. Till minne af slaget restes
derstädes d. 6 Juni 1896 en omkr. 5 m. hög minnesvård
af granit.
Brunchorst, Jörgen, norsk botaniker, född i Bergen
d. 10 Aug. 1862, blef student 1880, studerade 1882–86
botanik, särskildt växtfysiologi, i Tyskland, tog
1885 doktorsgraden i Heidelberg samt anställdes 1886
som konservator vid Bergens museum. Han har skrifvit
några vetenskapliga afhandlingar i växtfysiologi
och mykologi (intagna i tyska facktidskrifter och
i Bergens musei årsberättelser), men äfven gjort
sig känd utom fackmännens krets genom populära
arbeten, såsom De vigtigste plantesygdomme (1887)
och Tolv populaere föredrag om udvikling, liv og
formering i planteriget (1890), samt såsom redaktör
(sedan 1887) för den populära naturvetenskapliga
tidskriften »Naturen», i hvilken han skrifvit en mängd
uppsatser. Han valdes 1894 till ledamot af stortinget.
*Brunehilde. Jfr art. Merovingerna, der åtskilliga
rättelser meddelas.
Bruneï, britiskt protektorat. Se Brunai (äfven
i Suppl).
Brunet-Debaines [brynä-döbän], Louis Alfred,
fransk målare och gravör, f. 1845 i Le Havre, har
vunnit ett namn genom sina arkitekturmålningar
(delvis i aqvarell) samt sina etsningar och
aqvatinta-gravyrer efter taflor af Ruijsdael,
van Goyen, Corot, Constable, Daubigny, Turner,
Millais m. fl. B.-D. belönades med guldmedalj vid
verldsutställningen 1889.
Brunet de Presle [brynä dö präl], Charles Marie
Vladimir, fransk hellenist, f. 1809 i Paris,
vinnlade sig om studiet af nygrekiska och öfversatte
på detta språk La Rochefoucaulds »Maximes». Efter
Letronnes död fick B. 1848 i uppdrag att fortsätta
utgifvandet af de grekiska papyrusurkunder, som
man funnit i Egypten. 1852 vardt han ledamot af
Franska institutet och 1864 professor i nygrekiska
språket vid École des langues orientales vivantes i
Paris. Död 1875. B. skref bl. a. Recherches sur les
établissements des grecs en Sicile (1845), hvilket
arbete prisbelönades af Institutet, Examen critique
de la succession des dynasties égyptiennes (I, 1850)
och Monographie du Sérapéon de Memphis (i Institutets
»Mémoires»).
Brunetière [brynotiär], Ferdinand, fransk kritiker
och literaturhistoriker, f. 1849 i Toulon,
inträdde 1875 i redaktionen af »Revue des deux
mondes» och vardt sedermera denna stora tidskrifts
redaktionssekreterare, liksom han från början var en
af dess flitigaste medarbetare. Han anställdes 1886
såsom föreläsare i franska språket och literaturen
vid Ècole normale i Paris. Sedan 1893 är han ledamot
af Franska akademien. B. är en mångsidig, grundlig
och myndig kritiker med dogmatiserande skaplynne och
emellanåt betydligt sträng. Han anser, att den franska
literaturen på 1600-talet nådde höjdpunkten af vitter
fullkomlighet, men efter denna tid mer eller mindre
urartat. Mot naturalismen och symbolismen
har han intagit en decideradt afvisande
hållning. B. har i bokform samlat sina uppsatser
under titlarna Études critiques sur l’histoire de la
littérature française (4 serier, 1880–92; den första
prisbelönad af Franska akademien) och Histoire et
littérature (3 serier, 1884–86). Vidare märkas Le roman
naturaliste (1883, prisbelönad af Franska akad.),
Nouvelles questions de critique (1890), Évolution des
genres dans l’histoire de la littérature (I, 1890),
i hvilket arbete B. tillämpar de darwinska teorierna
på literaturen, Essai sur la littérature contemporaine
(1892) och Les époques du théâtre français (s. å.).
Brunetto Latini, italiensk lärd. Se Latini.
*Brunflo. 1. Socken i Jämtlands östra domsaga
och fögderi. 33,016 har. 2,856 innev. (1894). —
2. Tingslag i Jämtlands östra domsaga, omfattande
socknarna Brunflo, Marieby och Lockne. 55,979
har. 5,094 innev. (1894).
Brungula gåsgamen, zool. Se Gyps.
*Brunholz. Se äfven Sappan.
Brunhven, bot., namn på gräset Agrostis canina.
Brunhö, landtbr. Se Hö.
Bruni, ö på sydöstra kusten af Tasmanien, skild från
detta genom D’Entrecasteaux-kanalen, består af tvänne
genom ett sandigt näs förenade delar, med sammanlagdt
385 qvkm. och omkr. 200 innev. Ön har stenkolslager.
*2. Brunius, Louise, afled i Skara d. 16 Febr. 1880.
Brun jura. Se Jurasystemet, sp. 1460.
*Brunkeberg. Genom Brunkebergsåsen, under
David Bagares gata och Barnhusträdgårdsgatan
(nu Tunnelgatan), byggdes 1884–86 af kapten Knut
Lindmark en för gångtrafik afsedd tunnel, 231 m. lång,
4 m. bred och 3,9 m. hög. Sedan 20 år förflutit efter
tunnelns öppnande för allmän trafik, eger staden rätt
att inlösa densamma efter värdering, som icke får
öfverstiga ursprungliga anläggningskostnaden, och
efter 50 år från samma tid får staden kostnadsfritt
eganderätt till tunneln med tillbehör. Tunneln
trafikeras af något mer än 1 mill. pers. om året.
*Brunkol. Se äfven Bladkol. Suppl.
*Brunktoftelund (rättare Bunketoftelund). Slaget stod
antagligen d. 4 Maj.
Brunkulla, bot. Se Nigritella.
*Brunn, socken. 2,850 har. 613 innev. (1894).
*Brunn, H. von, sedan 1888 direktör vid glyptoteket
i München, afled 1894. Bland hans senare arbeten må
nämnas Denkmäler griechischer und römischer skulptur
(1886 o. f.) samt Griechische kunstgeschichte
(1893 o. f.).
*Brunnby, socken. 3,829 har. 3,567 innev. (1894).
Brunnbäcks färja. Se Brunbäcks färja (äfven i Suppl.).
*Brunneby, socken, kyrkligt förenad med
Klockrike, efter hvilken sistnämnda socken pastoratet
benämnes. Kyrkan kallas stundom Josefina kyrka. 4,259
har. 859 innev. (1894).
*Brunner, S., var 1853–65 universitetspredikant
samt blef derefter apostolisk protonotarie och
huskaplan och 1875 furstbiskopligt konsistorialråd
i Wien. 1848–65 utgaf han »Wiener katholische
kirchenzeitung». Hans Gesammelte erzählungen und
poetische schriften utgåfvos 1863–77 i 18 bd (ny
uppl. började utgilvas 1890).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
