Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagerortspiggar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dosor (mer än 1,100 st.), ur (omkr. 450) och
miniatyrmålningar (4,435 st.), medan hans större
målningar (omkr. 1,900 st.) i olja, pastell och
aqvarell skänktes till Östergötlands museum i
Linköping.
Dahlgren, Anders Viktor, operasångare, född i
Stockholm d. 16 Okt. 1828, blef elev vid k. operans
ballett 1846, figurant derstädes 1852 och samtidigt
elev vid sångscenen. Efter lyckade debuter såsom Pelle
i »Målaren och modellerna» samt Daniel i »Alphyddan»
1853 var han 1854–88 anställd vid k. operan såsom
aktör och sångare och uppträdde derunder öfver 4,000
gånger i de mest olika tenorpartier, till en början
äfven allvarliga, såsom Max i »Friskytten», Ottavio
i »Don Juan», Tamino i »Trollflöjten», till och med
Florestan i »Fidelio», men mestadels och småningom
uteslutande i komiska roller, för hvilka hans
outtömliga godlynthet och »vis comica» ofta gjorde
honom till en ypperlig representant. Förträffliga
voro, utom först nämnda debutroller, hans Donathan
i »Nürnbergerdockan», Roger i »Muraren», Spinker i
»Muntra fruarna», Aignelet i »Advokaten Pathelin»,
Fargeau i »Mjölnarvargen», Per i »Värmländingarne». I
öfrigt må nämnas hans Tonio i »Regementets dotter»,
Nemorino i »Kärleksdrycken», Paris i »Sköna Helena»,
Lyonel i »Martha», Dickson i »Hvita frun» o. s. v. År
1888 tog han afsked, uppträdde sedan några gånger
som gäst på olika teatrar samt dog d. 23 Juni 1892.
A. L.
Dahll, Lars Christian, norsk militär, född i
Lier vid Drammen 1823, blef officer 1842 och
anställdes efter aflagd examen vid krigshögskolan
i artilleribrigaden, der han efter hand avancerade
till öfverstelöjtnant och fälttygmästare (1875). Våren
1884 var han krigsminister i Schweigaards kortlifvade
ministèr och utnämndes samtidigt till öfverste i
armén. Han hör till den norska härens kunskapsrikaste
officerare och flitigaste författare och har varit
medlem af en mängd norska eller unionella militära
komitéer. Många vetenskapliga afhandlingar af
honom äro intagna i norsk »Militært tidsskrift»,
och han har ofta deltagit i tidningspressens
behandling af militär-politiska frågor. Af hans
större, särskildt utgifna arbeten må nämnas Om
hovedetablissementet for den norske marine (1856)
och Om anvendelsen af det riflede feltartilleri
(1865). Derjämte utgaf han i norsk öfversättning ett
par anonyma militära småskrifter af konung Karl XV,
till hvilkens personliga vänkrets han hörde. Han är
(sedan 1874) medlem af svenska Krigsvet.-akademien.
*Dahll, T., afled i Telemarken d. 16 Juni 1893.
*Dahlmann, F. C. D:s Kleine schriften und reden
utgåfvos 1886 af Varrentrapp.
Dahlsbruks jernverk. Se Dalsbruk. Suppl.
Dahlström, Gustaf Jakob. Se Dalström, G. J.
*Dahm, O. E. L., afled i Kalmar d. 18 Dec. 1883.
Dahme, stad i preussiska regeringsomr. Potsdam,
vid floden D., en biflod till Spree. 5,166
innev. (1890). Landtbruksskola, agrikulturkemisk
försöksstation. Historiskt bekant är orten genom
preussarnas segerrika strid der med fransmännen d. 7
Sept. 1813, då general Wobeser tog 6,000 fångar.
*Dahn, J. S. F., kallades 1888 till professor i
Breslau. Af hans Die könige der germanen utkom
7:de delen 1895. Arbetet, som handlar om de
germanska folkens äldsta konungadöme och dess
historia till upplösningen af det frankiska riket,
har »växt ut till en labyrint, i hvilken läsaren
alltför ofta irrar omkring utan en ledande idés
tråd». (O. H. Geffcken). Af hans andra nyare
historiska arbeten må nämnas Urgeschichte der
germanischen und romanischen völker (4 bd, 1881–89;
i Onckens samling) och Geschichte der deutschen
urzeit (2 bd, 1883–88; i Heeren-Ukerts samling),
omfattande tiden till 814. Af hans romaner hafva på
svenska öfversatts »En strid om Rom» (1882; originalet
har utgått i ett par och tjugo uppl.), »Felicitas»
(1884), »Nunnekriget i Poitiers» (1886), »Trogen till
döden. Berättelse från Karl den stores tid» (1888),
»Bissula. Historisk roman från folkvandringarnas
tidehvarf» (1889), »Julianus affällingen» (1894)
och »Korsfararne» (s. å.). Han har vidare utgifvit
flere diktsamlingar, operatexter och lustspel. 1890–94
utgaf han i 4 bd sina Erinnerungen.
*Dahome, sträcker sig mellan 6° och 8° n. br. samt
2° och 2,5° ö. lgd. Det gränsar i ö. till negerriket
Porto Novo och republiken Abbeokuta, i n. till
mani-stammarnas område, i v. till Peda och Atakpame
samt den franska besittningen Grand Popo (Pla). Kusten
är låg och sandig utan några inskärningar eller
vikar. Fartyg kunna ej nalkas densamma på närmare
håll än 500 à 600 m., till följd af hafvets ringa
djup; förbindelsen med land försvåras dessutom genom
bränningar, som bryta sig öfver en på 50–100 m. från
stranden belägen sandås, hvilken följer kusten i
hela dess utsträckning. Blott små farkoster (kanoter)
kunna våga sig öfver denna farliga barrier. Den starka
eqvatorialströmmen antages vara upphofvet till denna
företeelse, som för D. omöjliggör all sjöfart. Den
sandiga kusten afbrytes några km. in i landet af en
träskartad vattensamling (lagun), som likt en kanal
med vexlande bredd går tvärs igenom landet från sjön
Denham i ö. till Porto Seguro i det tyska Togo-området
i v., endast under den torra årstiden afbruten på en
sträcka af några hundra m., vid Whyda. Norr om lagunen
höjer sig landet något; växtligheten ökas, och man
möter vidsträckta skogar; men de sumpiga trakterna
intaga äfven vidsträckta områden, det s. k. Décamé
i ö. med den stora träskregionen Lama. Ungefär 200
km. från kusten, vid Abome, höjer sig landet till en
torr och sund platå. Längre i n., vid staden Agony,
350 km. från kusten, begynner bergstrakten, och der
slutar äfven D:s egentliga område. De vigtigaste
orterna äro: Abome, med omkr. 10,000 innev., Whyda
(Glewe), på kusten, med 10,000 innev., Allada, fordom
hufvudstad, Agony, Kana, Abome Calavi, Kotonu. —
Med afseende på naturförhållandena delar landet sig
i tre fullkomligt skilda regioner: 1) Kustlandet,
som frambringar taggiga snår och kaktusbuskar samt
af träd endast kokospalmen. Mangrover växa vid
lagunens stränder, der krokodiler kräla i mängd. 2)
Midtregionen, emellan lagunerna och bergstrakten, är
den fruktbaraste och rikaste. Enodendron, tamarinder,
mangoträd, apbrödsträd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
