Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsläckning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort tid beröres med en fullkomligt lika oladdad kula,
då elektricitetsmängden m1 fördelar sig i två lika
hälfter på kulorna. I enlighet med denna lag tages
den elektricitetsmängd till enhet, som verkande
på en lika stor elektricitetsmängd på afståndet 1
(1 cm.) bortstöter denna med kraften 1 (1 dyn =
1/982 gr,). Man bör också egentligen tillägga, att
de båda kulorna befinna sig i tomrum, men man gör ett
endast obetydligt fel, om vid mätningen de elektriska
kropparna äro omgifna af luft af atmosfer tryck. Denna
elektriska enhet tillhör det s. k. elektrostatiska
systemet. En annan enhet, som blifvit antagen för
praktiskt bruk, är coulomben (se d. o. och Absoluta
enheter. Suppl.), hvilken är tre milliarder gånger
större än den förut omtalda. S. A–s.
Elektricitetsmätare, instrument, afsedt att
mäta den på en viss tid i en viss ledning
framströmmande elektricitetsmängden. Dennas
bestämning är af vigt för beräkningen af den
mängd energi, som under en viss tid förbrukas i
ledningen, hvilken energi är produkten af den under
samma tid framströmmande elektricitetsmängden
och potentialskillnaden (spänningen) mellan
ledningens ändpunkter. Potentialskillnaden får
härvid icke variera, d. v. s. strömmen måste vara
likriktad. — Elektricitetsmätare Tiro oumbärliga
vid elektriska anläggningar, der flere konsumenter
erhålla elektricitet (t. ex. belysningsström)
från en centralstation. Den vanligast förekommande
elektricitetsmätaren är Arons, hvilken grundar sig på
fortskyndandet af en pendel (af mjukt jern) genom
inverkan från en elektromagnet, och hvilken genom
kombinering med en vanlig pendel direkt angifver den
förbrukade energien i ampère-timmar (se d. o. Suppl.).
J. G. H.
Elektricitetsverk. Se Elektrisk belysning. Suppl.
Elektriska båtar. Båtar kunna drifvas medelst
elektricitet genom en på propelleraxeln verkande
elektrometer, hvilken erhåller sin ström från ett i
båten uppställdt ackumulatorsbatteri.
Elektriska jernbanor, jern- eller spårvägar, på hvilka
vagnarna framdrifvas medelst elektricitet.
Den elektriska strömtillförseln kan vara direkt eller
indirekt. Vid direkt strömtillförsel är anordningen
följande. Medelst en fix dynamoelektrisk maskin
(generator), som är placerad antingen vid någon af
ändpunkterna eller vid midtpunkten af jernvägs- eller
spårvägs-linien, och som drifves af en ång-, gas-
eller vattenkraft-maskin, frambringas en elektrisk
ström, hvilken genom en ledare föres till en andra
dynamomaskin (motor), placerad på vagnen. Den senare
maskinen kommer till följd af strömmen att rotera
och direkt eller oftast förmedelst en utvexling
sätta vagnshjulen i gång. För att leda strömmen
till den på vagnen befintliga motorn har utförts en
mängd konstruktioner, som alla ega det gemensamt att
hufvudorganet är en eller två rörliga kontakter,
som medfölja vagnen, och som släpa eller rulla mot
en eller två med generatorn förbundna ledare. Dessa
ledare kunna befinna sig a) i eller under jordytan
eller b) öfver henne. I förra fallet kan man begagna
de båda jernvägsskenorna för att leda strömmen till
vagnen genom att förena dem med hvar sin pol på
generatorn och laga, att
hjulen på ömse sidor om vagnen ej komma i ledande
förbindelse annat än genom motorn, d. v. s. de måste
isoleras från axeln, eller denna afdelas i tvänne
isolerade hälfter. Som denna enkla anordning kan
användas, endast då banan ligger å någon för annan
trafik ej upplåten plats, och som med densamma alltid
äro förenade fara för kortslutning och en betydlig
kraftförlust, anbringar man för strömmens förande till
motorn en tredje skena, väl isolerad och skyddad
mot yttre åverkan. Denna skena kan utgöras af ett
både upptill och nedtill uppskuret kopparrör, fäst
på isolatorer i ett efter hela sin längd uppskuret,
i gatan nedlagt rör af beton och jern. Genom
den smala springan i detta rör är ledningen från
kontaktstycket, som löper i kopparröret, dragen
upp till vagnen. De vanliga skenorna användas som
åtérgångsledning. Kopparröret måste vara uppskuret
äfven nedtill för att smuts, vatten o. d. skola kunna
aflägsnas af det framlöpande kontaktstycket. — Den
nyaste anordningen för underjordisk strömtillförsel
är den af Ingeniör M. Vuillemier uppfunna, hvilken
tillämpats å en bana vid utställningen i Lyon
1894. Kontaktsskenan är äfven der belägen mellan
farskenorna och består af 2,8 m. långa skenstumpar,
lagda med foten uppåt i gatans plan på 3 m. afstånd
från hvarandra. Dessa skenstycken äro isolerade
från hvarandra och från farskenorna medelst balkar
af trä. Strömmen från generatorerna ledes genom en i
jorden lagd hufvudledare medelst grenledningar till
fördelningsapparater, förlagda längs linien på 100
m. afstånd från hvarandra och placerade i trummor i
gatan, i källare e. d. Från hvarje sådan apparat utgå
kablar till de kontaktsskenor, som denna har att mata,
och dessa apparater verka automatiskt, så att ström
tillföres endast den kontaktsskena, öfver hvilken
vagnens släpkontakt befinner sig. Som återgångsledning
användas äfven här de vanliga skenorna. — Mest nyttjas
strömtillförsel med en öfver jordytan befintlig
ledare. Denna är då placerad på stolpar af trä eller
jern på sidan af banan eller midt öfver densamma. I
början nyttjades både till- och återgångsledningar,
fästa på särskildt formade isolatorer, så att en liten
kontaktvagn, från hvilken tvänne isolerade trådar
förde till motorvagnen, obehindradt kunde rulla på
dem, framdragen af de isolerade trådarna. Senare
användes farskenorna som återgångsledning och således
endast en luftledning, som utgjordes antingen af
ett längs efter uppskuret kopparrör, i hvilket en
fjädrande kontakt af vagnen framdrogs, eller af en
vanlig grof kopparledare, mot hvilken pressades
en med en urhålkning för ledaren försedd rulle,
fäst på en från vagnens tak utgående fjädrande
arm. I stället för en rulle, som vid krökningar
lätt kan slinta, användes nu ofta en stång, placerad
vinkelrätt mot banans längdriktning, hvilken stång
får släpa mot undre sidan af kopparledaren. Sådan är
konstruktionen vid t. ex. Stockholm–Djursholms-banan,
der dessutom två dylika armar med vinkelrätt ställda
stänger finnas, för att vid passerandet af ojämnheter,
vid ledarens fastsättning o. d. alltid en arm skall
göra kontakt. I stället för dessa i luften hängande
vanprydande grofva ledningar eller rör nyttjas i
Amerika en tråd af en telefonlednings groflek. För
att härvid motståndet i strömkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
