Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hernösand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Heywood, J., föddes antagligen 1497. Han omnämnes
i en d. 29 Jan. 1577 upprättad förteckning öfver
återvändande katolska flyktingar och innehade vid
samma tid egendom i Kent och annanstädes. T. Newton
i »Epilogue or conclusion to H:s work» 1587 talar om
honom såsom då död.
Hiahu, en af Marquesas-öarna (se d. o.).
Hicks-Beach [-bītsch], Sir Michael Edward, baronet,
engelsk politiker, f. 1837, studerade i Oxford,
invaldes 1864 i underhuset, kallades 1874 af Disraeli
till chefsekreterare för Irland, blef 1877 medlem af
kabinettet och öfvertog 1878 kolonialportföljen. När
Gladstone 1880 kom till makten, afgick H.-B. med
sina kolleger, men i Salisburys första kabinett (Juni
1885–Jan. 1886) inträdde han såsom skattkammarkansler
(finansminister) samt ledare af underhuset, i
Salisburys andra ministèr var han chefsekreterare
för Irland 1886–87 och handelsminister 1888–92 och i
Salisburys tredje kabinett (sedan Juni 1895) är han
å nyo skattkammarkansler.
*Hiddemann, F. P., afled 1892 i Düsseldorf.
*Hidinge. 13,288 har. 1,960 innev. (1896).
Hidjas (Hedjas). Se Arabien.
Hien, P. Se Hein.
Hierasus, Lat. Se Seret.
Hieroglyf-ormen. Se Pythonslägtet.
*Hieronymus af Prag. Dödsdomen afkunnades d. 30 Maj.
Hieronymus Lorm. Se Landesmann.
Hiertta, Johan. Se Giertta (äfven i Suppl.).
*Hietaniemi. 94,077 har. 2,015 innev. (1896).
High court of appeal [hej kårt åvv appīl], den ena
af den engelska öfverdomstolens (Supreme court of
judicature) afdelningar. Den andra är High court of
justice [hej kårt åv djö’stis]. Se Storbritannien,
sp. 667
High court of commission [hej kårt åvv kåmmi’ssjön],
Eng. Se Höga kommissionen.
Highgate [hejgēt], förstad till London i
grefsk. Middlesex, 8 km. n. n. v. om Londonbron, med
den vackra S:t Mikaelskyrkan, hufvudstadens vackraste
kyrkogård, ett sjukhus för kopp-patienter och många
andra välgörenhetsanstalter.
High Peak [hej pīk], bergstrakt. Se Peak.
*Hiitola. — 2. Socknen tillhör sedan 1897 Nyslotts
stift.
Hikone, stad i japanska prov. Omi, i mellersta delen
af Nippon, vid östra stranden af Bivasjön, genom
jernväg förenad med Osaka. Omkr. 20,000 innev.
Hilarotragedi (af Grek. hilaros, munter). Se Grekiska
literaturen, sp. 1514.
Hilda, småplanet. Se Medusa, astron.
Hildach, Eugen, tysk romanssångare, f. 1849, var
jämte sin hustru, Anna H., f. Schubert 1852,
anställd som konservatorielärare i Dresden 1880–86,
hvarefter båda på konsertresor i Tyskland, Österrike,
Ryssland och Skandinavien (Stockholm 1891) väckt
bifall genom sin romans- och duettsång. Eugen H. har
äfven komponerat romanser till text af sin fru.
A. L.
*1. Hildebrand, B. E., afled i Stockholm
d. 30 Aug. 1884. Jfr H. Hildebrands nekrolog i
K. Vitt. hist. o. ant. akad:s »Månadsblad», 1884, och
C. T. Odhners lefnadsteckning öfver H. i »Inträdestal»
i Sv. akad. (i nämnda akad:s »Handl. ifrån år 1796»,
62:dra d. (1886).
2. Hildebrand, Hans O. H., lemnade 1896
platsen såsom sekreterare i Samf. f. utg. af
handskr. rör. Skand:s hist. S. å. höll han
i Edinburgh de sex Rhindska föreläsningarna
öfver ämnet: de forntida förbindelserna emellan
Britannien och Skandinavien. Han blef led. af
Vet. soc. i Upsala 1890, Vet. akad. 1891 och Svenska
akad. (efter F. A. Dahlgren) 1895. Han har vidare
författat bl. a. Heraldiska studier. I. Det
svenska riksvapnet. II. Landskapens vapen
(i »Ant. tidskr.», d. VII, 1883, och d. IX,
1887), Herr Stens Sankt Jöran (derst. d. VII),
K. Vitt. hist. o. ant. akad:s hundraårsfest
den 2 April 1886 (i akad:s Handl., d. 31, 1893),
Visby och dess minnesmärken (1892–93, illustr. af
Rob. Haglund), Skara domkyrka (i »Ant. tidskr.»,
XV, 1894) och F. A. Dahlgren. Minnesteckning (i
»Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», del 10, 1896). H:s
stora arbete Sveriges medeltid hade 1897 fortskridit
till 2:dra delens 5:te häfte. H. har utgifvit
»Stockholms stads skottebok 1502–1510» (1891).
3. Hildebrand, Henrik Robert Teodor Emil,
urkundsutgifvare, historiker, skolman, den föregåendes
broder, f. i Stockholm d. 22 Okt. 1848, blef 1867
student i Upsala, 1872 filos. kandidat och 1875 filos.
doktor, efter att hafva försvarat afh. Engelska
samhällsförhållanden före den normandiska
eröfringen. S. å. inskrefs han såsom e. o. amanuens
i Riksarkivet, der han fortfarande tjenstgör, och
utnämndes 1880 till lektor i modersmålet, historia och
geografi vid Stockholms högre realläroverk. Han deltog
i bildandet af Svenska historiska föreningen samt har
sedan 1880 varit medlem af dess styrelse, som utsett
honom till sekreterare och redaktör af den sedan
1881 utgifna »Historisk tidskrift». För historiska
forskningar har H. besökt arkiven i Berlin, Dresden
och Wien (1884) samt Köpenhamn (1889, 1893). Han
blef 1889 led. af Vitt. hist. o. ant. akademien,
valdes 1896 till sekreterare i Samf. f. utg. af
handskr. rör. Skandinaviens hist. och erhöll s. å. af
Sv. akad. det s. k. Karl Johans pris för historiskt
författareskap. Bland frukterna af H:s i flere
afseenden vägbrytande författareverksamhet må, utom
smärre uppsatser i Nordisk Familjebok och tidskrifter,
nämnas Den svenska kolonien i Rom under medeltiden
(1882; i »Hist. tidskr.»), Den svenska tideräkningen
1700–12 (s. å,; i Reallärov:s progr.), Wallenstein
och hans förbindelser med svenskarne (1883; i
»Hist. tidskr.»), Wallenstein und seine verbindungen
mit den schweden. Aktenstücke aus dem schwedischen
Reichsarchiv zu Stockholm (Frankf. 1885),
ett afgörande bidrag till Wallensteinsfrågans
lösning, hvilket med ens gjorde författarens namn
kändt i Europa; vidare Den svenska diplomatiens
organisation i Tyskland på 1600-talet (1884; i
»Hist. tidskr.»), Vasanamnet och Vasavapnet (1889;
i »Sv. autografsällsk:s tidskr.»), Lärobok i svensk
statskunskap (1889; 2:dra uppl. 1892), Brytningen i
Sveriges historia 1594 (1894; i »Hist. tidskr.»),
Karl IX:s testamente och tronskiftet 1611 (1895;
derst.), Gustaf Vasa (i föreningen »Heimdals»
småskrifter, 1896) och det betydande verket Svenska
statsförfattningens historiska utveckling från äldsta
tid till våra dagar (s. å.). Flere enskilda historiska
frågor hafva under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
