Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsstationer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindberg, Paula, sångerska, f. Frödin, trädde 1897 i
äktenskap med med. kandidaten H. Lindberg. Se vidare
Frödin. Suppl.
*2. Lindblad, J. M., afled i Hörby d. 14 Dec. 1893.
*Lindblad, J. V., afled i Stockholm d. 2 Febr. 1894.
Lindblom, Alexis Edvard, universitetslärare,
f. i Lyckeby 1807, student i Lund 1817, filos.
doktor 1826, adjunkt i praktisk filosofi 1831–51,
d. 1853, egnade sig hufvudsakligen åt
växttopografiska och växtgeografiska studier, särskildt
angående Bleking. Han uppsatte och redigerade 1839–46
»Botaniska notiser».
*Linde. 2. Socken. 2,261 har. 338 innev. (1896).
*Linde, L. G., dog i Stockholm d. 19 Juli 1890.
*Lindeborg, r. 4. Står Häfverö bör vara Hafverö.
Lindefors, förr jernbruk. Se Hok. Suppl.
*Lindegren, Amalia, dog i Stockholm d. 27 Dec. 1891.
Lindegren, August (Agi), arkitekt, tecknare, etsare,
f. i Hudiksvall d. 29 Dec. 1858, var elev vid
Tekniska högskolan 1878–82 och vid Konstakademien
1882–85, hvarefter han företagit studieresor till
Frankrike och Italien 1885–86, till Tyskland och
Italien 1888 (på Kommerskollegii yrkesstipendium)
för att studera väggmålningsteknik, till Tyskland
och Italien 1890 (för Upsala domkyrka) samt till
Tyskland och Frankrike 1896 (för Vesterås domkyrka).
L. är sedan 1885 arkitekt i Öfverintendentsämbetet och
sedan 1895 derjämte slottsarkitekt vid Drottningholm.
Bland hans arkitektoniska verk märkas Gransäters
villa vid Baggensfjärden (1886), Biologiska museet
(1893), i norsk stafkyrkostil, Villa Skoga å
Kolmården (1894), Nordiska museets provisoriska
tillbyggnad vid Stockholmsutställningen 1897,
Villa å Portudden vid Gripsholm (s. å.) samt
Folkets hus vid Grängesberg (under arbete 1898).
Genom fin smak och ett fullkomligt mästerskap i
den konstnärliga stiliseringen af växtformer har
L. vunnit stor berömmelse på de dekorativa konsternas
rika fält. Han har ledt dekoreringar i Johannes’
(1889–90), Katarina (1892), Jakobs (1892–93),
Östermalms (1894), Gustaf Adolfs (s. å.) och Adolf
Fredriks (1895) kyrkor i Stockholm, domkyrkorna i
Upsala (1890–93), Vesterås (1895–96) och Hernösand
(1895), kyrkorna i Hudiksvall (1888) och Nacka
(1891) samt Olai (1891) och Hedvigs (1894) kyrkor
i Norrköping. Vidare har han textat och illustrerat
böckerna »Broder Ragnvald och den heliga Catarina»,
af J. Böttiger (1887), »Om Riddaren med Ämbaret»
(1895) och »Due canzoni» (1891), öfvers. af
C. Wahlund, samt illustrerat »Lilla Brigitteboken
(1892), utg. af H. Wieselgren, »Hedvig Eleonoras
Drottningholm» (1897), af J. Böttiger, samt »Les
maisons souveraines de l’Europe», af F. U. Wrangel
(under arbete), hvarjämte han tecknat åtskilliga
bokband, som utförts af G. Hedberg. Vid Oskar II:s
jubileum år 1897 voro de flesta af de öfverlemnade
svenska adresserna textade och illustrerade af L.
Han har äfven etsat en del ex-libris ocl humoristiska
karrikatyrer samt ett porträtt af prof M. Sondén.
J. K–e.
Lindegrén, Sofie Vilhelmina, operasångerska f. i
Krokek, Östergötland, d. 31 Jan. 1863,
engagerades vid Stora teatern i Göteborg 1888 och vid
k. operan i Stockholm 1894. Hennes Hans i
»Hans och Greta» är en mycket lyckad typ. För
öfrigt har hon sjungit Santuzza i »På Sicilien»,
Micaela i »Carmen», Maria i »Brudköpet», Mignon
m. fl. sopranpartier. A. L.
Lindeman, Erik. Se Lindsköld.
*Lindeman, L. M., dog 1887.
*Linden, till 1885 landsförsamling och förort till
staden Hannover, utgör nu särskild stad och stadskrets
och hade 35,860 innev. 1895. Stor maskinfabrik
(omkr. 1,400 arb.) samt väfverier, spinnerier m. m.
1. Linden, Emil Alexander, operasångare, f. i
Uddevalla d. 10 Okt. 1859, var engagerad i
Göteborg, i Stockholm vid Mindre och Nya teatrarna
samt slutligen vid k. operan (1887–90), hvarefter han
verkat som impresario och föreståndare för »Lindens
teater- och konsertbyrå». Bland hans barytonpartier
må nämnas Tiggarstudenten, Figaro, Simeon i »Josef»
och Petrucchio i »Hårdt mot hårdt».
2. Linden, Matilda Emilia Charlotta, f. Jungstedt
i Norrköping d. 13 Okt. 1864, sedan 1891 den
föregåendes hustru, elev af Günther, Arlberg,
Signe Hebbe och Désirée Artôt, engagerad i Stockholm
vid k. operan 1888, i Göteborg 1891 och åter i
Stockholm 1892. Fru L. hör till vår operas allra
främsta artister, mindre genom någon stor och
ovanlig stämma än genom en sällsynt harmonisk
förening af lycklig apparition, intelligent
musikaliskt föredrag och en betydande dramatisk
talang för vidt skilda uppgifter. Hennes
Orfeus är på svensk scen och sannolikt på de flesta
utländska oöfverträffad, i Rebecka i »Hexfällan»
har hon skapat ett original af excentricitet,
Carmen har hon från ett osäkert försök småningom
utarbetat till en populär karaktersstudie och
i Nicklaus i »Hoffmanns sagor» har hon visat
afgjord fallenhet äfven för det operett-artade.
Bland öfriga mezzosopranpartier må i synnerhet
framhållas hennes Amneris i »Aïda», Cherubin i
»Figaros bröllop», Leonora och Navarresiskan.
A. L.
*Lindenschmit. 1. Wilhelm L. d. ä. — Hans broder
Ludwig afled 1893 i Mainz. — 2. Wilhelm L. d. y. afled
1895 i München.
*Linder, N., var 1886 generalsekreterare vid
3:dje nordiska filologmötet i Stockholm. (Hans
berättelse öfver mötets förhandlingar trycktes
af brist på medel först 1893, såsom tillägg till
berättelsen öfver det 4:de mötet.) 1891–93 var L. en
af hufvudstadens liberala och frihandelsvänliga
representanter i Andra kammaren och 1891–97
inspektor för Stockholms arbetareinstitut. Han
är medstiftare af och sedan Dec. 1895 ordförande
i »Samfundet för nordisk språkforskning». Bland
L:s efter 1885 offentliggjorda skrifter må nämnas
2:dra uppl. af Regler och råd etc. (1886, ej 1885,
såsom det uppgifves i hufvudarbetet), Om -er, -r,
-ar och -or såsom pluraländelser för neutrala
substantiver i svenska språket (1890) i der han,
i strid med Rydqvist och andra, ådagalägger, att
dessa ändelser äro fullt berättigade äfven i neutrer,
samt Om afledningsformerna -länding, -ländning och
-länning (1896). I ett par föredrag framlade han 1895
och 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
