Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solovjev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Campos. Till råga på S:s olyckor utbröt i Aug. 1896 ett
uppror äfven på Filippinerna, hvilkas befolkning illa
misshandlades i synnerhet af franciskanerna och
jesuiterna. De upproriske fordrade också i första
rummet, att munkordnarna skulle utvisas och de gods
utlemnas, som de olagligt tagit i besittning. I
Febr. 1897 beslöt sig den spanska regeringen för att
lugna Cuba genom eftergifter. Man misstrodde dock
dessa löften, och någon ändring i förhållandena på
ön framkallade de icke. Canovas’ kabinett inlemmade
derför i Juni 1897 sin afskedsansökan, men förmåddes
af regentinnan att stanna qvar. Den 8 Aug. blef
dock Canovas mördad af en anarkist. Krigsministern
i hans kabinett Azcárrago öfvertog tills vidare
ministerpresidentbefattningen, men redan i Okt. afgick
den konservativa ministèren, delvis till följd af det
konservativa partiets upplösning, och efterträddes af
ett liberalt kabinett under Sagasta. Denne återkallade
i Okt. Weyler, dekreterade i Nov. Cubas och Puerto
Ricos avtonomi och utnämnde marskalk Blanco till
öfverbefälhafvare på Cuba med uppdrag att genomföra
de utlofvade reformerna och att tillförsäkra de
upproriske nåd, om de nedlade vapnen. På Filippinerna
lyckades man deremot 1897 att nedslå upproret. Det
är möjligt, att utgången äfven på Cuba kunnat blifva
fredens återställande, om ej Förenta staterna blandat
sig i spelet. Flere mäktiga affärsintressen voro
der verksamma för att rycka ön ifrån S. Unionen,
som hela tiden genom sin hemliga hjelp upprätthållit
insurrektionen, framträdde 1898 öppet med yrkanden
af den beskaffenhet, att det var S. omöjligt att
gifva efter, och ett krig utbröt på våren s. å.,
hvilket slutade dermed, att S. i preliminärfreden i
Washington d. 12 Aug.
1898 måste afsäga sig alla rättigheter till Cuba,
afträda till staterna Puerto Rico, de öfriga
Antillerna och en af Ladronerna. Frågan om
Filippinerna, der upproret utbrutit med förnyad
styrka under Aguinaldo och amerikanerna eröfrat
Manila, lemnades öppen till definitivfreden. Denna
undertecknades i Paris d. 10 Dec. 1898, då S. afsade
sig höghetsrättigheterna öfver Cuba och till
staterna afträdde Puerto Rico och Filippinerna, de
senare mot en ersättning af 20 mill. dollars. (Se
Nord-Amerikas förenta stater. Suppl.). I Mars
1899 efterträddes Sagasta af Silvela.
J. Fr. N.
Spanmålskreditivfonden. Se Undsättningsfonden.
*Spanmålslagar. 1895 höjde regeringen utan
riksdagens hörande tullen å omalen spanmål från
1,25 kr. till 3,15 kr. per 100 kg. och å målen från
2,50 till 6,50 för samma mängd, och riksdagen höjde
sedermera tullen å den förra till 3,70 pr kg.
*Spannarp. 1,964 har. 818 innev. (1897).
Spanno, Prospero. Se Spani.
Spansk fluga. Se Spanska flugor och Tela vesicatoria.
Spansk krage. Se Phimosis.
Spansk vägg. Se Paravent.
*Sparbank. Antalet
sparbanker vid 1896 års slut var i Sverige 371.
Af dem tillhörde, räknadt efter hufvudkontorets
belägenhet, 100 städerna och 271 landsbygden;
endast 8 städer saknade egna sparbanker, men
3 af dessa hade afdelningskontor af ett par
länssparbanker. Antalet
delegare (motböcker) var 1,114,226, och deras
tillgodohafvande var 359,7 mill. kr. Sparbankernas
fond var vid årets slut 32,6 mill. kr. Lag
ang. sparbanker utfärdades d. 29 Juli
1892. Redogörelse för dem ingår nu i »Bidrag
till Sveriges offic. statistik. Y)». — Antalet
folkbanker, för hvilka folkbankslagen af d. 29
Juli 1892 är gällande, var 1896 24 (8 i städerna
och 16 å landsbygden), å hvilkas sparkasseräkning
antalet insättare var 27,243 med ett insatt belopp af
9,995,128 kr. Se vidare Folkbank (äfven i Suppl.). —
I Norge funnos vid 1897 års slut 394 auktoriserade
och i verksamhet varande sparbanker (64 i städerna,
330 på landsbygden). Insättarnas tillgodohafvande
var 251,614,947 kr.; bankernas egna fonder utgjorde
33,151,488 kr. — I Danmark var s. å. sparkassornas
antal 532, med en samlad summa af 650,8 mill. kr.,
fördelad på 1,062,000 konti. — I Finland, der
genom lag ang. sparbankerna af d. 19 Juni 1895
bl. a. infördes en under Senatens Finansexpedition
lydande inspektör, var 1897 sparbankernas antal 165
(32 i städerna), med 112,167 insättare (81,058 i
städerna). Deras tillgodohavande var 59,222,307 mark
(44,402,691 mark i städerna). Sparbankernas egna
fonder utgjorde 7,763,716 mark (6,416,632 mark
i städerna).
Sparfpapegojan. Se Sällskapspapegojor.
Sparkling hock, Eng., mousserande rhenvin. Jfr Hock.
Sparksko, skobrodd för sparkstöttingsåkare och
fotgängare.
Sparkvagn. Se Velociped.
*Sparlösa. 3,026 har. 1,139 innev. (1897).
Sparman, A. N. Se Palmcron.
Sparmärken. Se Postsparbank.
Sparre. 1. Se Timmer och Tak. — 2. Herald. Se Vapen,
sp. 255.
*Sparre. Under medeltiden förekommo flere
slägtgrupper, som buro en Sparre i vapnet. Det är
möjligt, att dessa varit befryndade med hvarandra,
men ovisst huru, då de gängse slägttabellerna till
största delen äro byggda på lösa gissningar och
konstruktioner af äldre genealoger. Af de större
slägtgrupperna är den s. k. Tofta-slägten den
äldsta. Slägtens förste genom urkunder kände
medlem är drotsen Abjörn Sixtensson, som dog
1310. Möjligen var han sonson till en herr Nils,
som enligt krönikornas samstämmiga vittnesbörd var
gift med konung Erik Knutssons dotter Märta. Men
man har ej något skäl att antaga, att denne Nils
hetat Sixtensson och haft en broder med namnet
Knut. Tofta-slägten var på 1300-talet Sveriges kanske
mest lysande ätt; i flere generationer beklädde dess
medlemmar rikets högsta ämbeten. Ätten utgick på
manssidan med riksmarsken Karl Ulfsson (se denne). En
annan sparre-slägt (Engsö-slägten), som lefde in på
1500-talet, härstammade från Ulf Bengtsson till
Lagmansö, af hvars söner Sigge Ulfsson var biskop
i Strengnäs och Fader Ulfsson riddare och riksråd
vid midten af 1400-talet. Den enda slägtgrupp, som
upptagit namnet Sparre, är den s. k. Sundby-slägten,
som kan ledas tillbaka till Sigge Larsson, hvilken
lefde i början af 1400-talet, och hvars sonsonsson
var riksmarsken Lars Siggesson (se S. 1.). H. R–n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
