Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agapanthus L'Hér., bot. - Agaper, kärleksmåltider - Agapetus. 1. Ett af den romersk-katolska kyrkans helgon - Agapetus. 2. Namn på tvenne påfvar - d'Agar, Jacob - Agar, konstnärsnamn för den franska skådespelerskan Florence Léonide Charvin - Agar-agar, tekn. - Agardh, en från Holstein härstammande svensk släkt - Agardh. 1. Karl Adolf A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydnadsväxter från södra Afrika. Sedan lång tid odlas
allmänt som krukväxt A. umbellatus (Crinum africanum
L.), med en 0,9 m. hög blomstängel, som uppbär en
vid flock af blå blommor, hvilka sakna lukt. Denna
växt är högst ömtålig för kyla.
A-N. (G. L-M.)
Agaper (af grek. agape, kärlek, kärleksbevis),
kärleksmåltider, kallades de i den äldsta kristna
kyrkan brukliga gemensamma måltider, som de
förmögnare församlingsmedlemmarna åstadkommo genom
gåfvor. Agaperna – ett slags efterbildningar af
Herrens afskedsmåltid med apostlarna – började och
slutade med bön och lofsång samt åtföljdes af den
heliga nattvardens begående. Då i 2:a årh. nattvarden
skildes från dessa måltider, fingo de alltmera
karaktären af vanliga gästabud, vid hvilka omåttlighet
och andra oordningar efter hand insmögo sig. Redan
Paulus gifver af denna orsak en tillrättavisning
(1 Kor. 11:20–22), och mot agaper uttalade sig flere
kyrkomöten, bland andra det i Laodicea (363). Längst
bibehöllo de sig i den grekiska kyrkan, men förbjödos
slutligen alldeles af Concilium quinisextum (692). I
nyare tider hafva herrnhutarna åter upptagit detta bruk.
(J. HDR.)
Agapetus ("den älskade"). 1. Ett af den
romersk-katolska kyrkans helgon, som led martyrdöden
270 under kejsar Aurelianus och hvars åminnelsedag
firas 18 aug. – 2. Namn på tvenne påfvar: A. I,
infödd romare, påfve 535–536, en arianismens ifrige
vedersakare; A. II, 946–955, likaledes infödd romare,
stadfäste år 948 ärkestiftet Hamburgs rätt till det
nordiska missionsområdet.
d’Agar, Jacob, fransk porträttmålare, f. 1642 i
Paris, d. 1715 i Köpenhamn. Elev af Ferdinand Vouet,
blef han 1675 ledamot af konstakademien i Paris;
men efter nantesiska ediktets upphäfvande, 1685, i
egenskap af reformert därifrån utesluten och tvungen
att gå i landsflykt, begaf han sig öfver England
till Köpenhamn, där han af Kristian V utnämndes till
hofmålare. Mycket anlitad af hofvet, undanträngde
han med sitt franska manér det dittills i Danmark
härskande holländska porträttmåleriet. Ett af hans
många porträtt af Kristian V finnes på Gripsholm.
O. G-G.
Agar (efter bibelns Hagar), konstnärsnamn för den
franska skådespelerskan Florence Léonide Charvin,
f. 1836. Hon gaf musiklektioner i Paris, tills hon
1858 började uppträda som kafésångerska där, öfvergick
sedan till teatern, spelade med framgång klassiska
och äfven moderna roller, särskildt på Odéon-teatern
och Théâtre français. Hon sjöng där med eggande verkan
"Marseljäsen" 1870, före fransk-tyska krigets utbrott,
men var under 1880-talet hänvisad till skådebanor af
mindre hög rang. Hon gifte sig 1881 med sin impresario
Marye och afled 1891 i Algeriet.
Agar-agar, tekn., en ur vissa alger erhållen produkt,
som användes ungefär som gelatin, hvilket det liknar
däruti, att det med varmt vatten ger en lösning,
som vid afsvalning stelnar till fast gelé. I
olikhet med lim och gelatin saknar dock agar-agar
förmågan att hoplimma föremål. Utom till appretyr,
matlagning m. m. användes det i stor utsträckning
inom bakteriologiska laboratorier, på grund af sin
egenskap att bilda ett gelé, som icke smälter vid
blodtemperatur. Bästa sorten är den japanska, som
redan med 200 à 300 delar vatten bildar gelé; sämre
sorter erhållas från Ceylon, Java m. fl. st.
K. S-N.
Agardh, en från Holstein härstammande svensk
släkt. Till Skåne flyttade omkr. 1760 bröderna
Hans och Jürgen Michael Aagardh, söner af en
kvartermästare vid ett holsteinskt kavalleri-regemente
och systersöner till en tidigare till vårt land
från Holstein inflyttad, rik tobaksfabrikör, som
de fingo ärfva. I Sverige började namnet snart
skrifvas A. Den ene brodern, Hans A., dog 1788
som handlande i Helsingborg och var fader till
en revisionssekreterare A., som adlades 1809,
men dog barnlös 1816. Den andre brodern, f. 1746,
d. 1809, handlande först i Helsingborg, sedan i
Båstad, var fader till Karl Adolf A. (se nedan).
P. M. G.
1. Karl Adolf A., teolog, matematiker,
naturforskare, statsekonom, föddes 23 jan. 1785 i
Båstad, hvarest fadern, bördig från Slesvig, idkade
handel. 1799 blef han student och inskrefs vid
universitetet i Lund 5 okt. – dagen efter Esaias
Tegnér – samt blef 1805 filos. magister. 1807
utnämndes han till docent i matematik, 1810 till
e. o. demonstrator och adjunkt i botanik och ekonomi
samt blef 1812 professor i dessa ämnen, efter att året
förut hafva varit uppförd på förslag till professuren
i matematik. 1816 prästvigd, blef han s. å. kyrkoherde
i S:t Peters kloster och kallades 1834 till biskop
i Karlstad, där han dog 28 jan. 1859.
Det första alstret af A:s författarskap,
Caricographia scanensis (1806), tillhör botaniken,
den vetenskap, som han framför andra skulle
rikta genom snillrika iakttagelser och trägna
forskningar. Därnäst utgaf han en afhandling öfver
ett matematiskt ämne. Af universitetets kansler,
grefve L. v. Engeström, kallad till informator
för en af hans söner, fick A. tillfälle att besöka
Stockholm och lära känna den störste af Sveriges
då lefvande botanister, professor Swartz, som gaf
en afgörande riktning åt hans studier. I Lund
var vid denna tid den mångsidige A. J. Retzius
och i Upsala den vidtbereste Thunberg professor i
naturalhistoria. Båda voro trogna anhängare af Linnés
skola, och deras hufvudsakliga mål inom botaniken var
att i sexualsystemets klasser inpassa nyupptäckta
fanerogama växter och noggrant beskrifva deras
skiftande former. I synnerhet kvarstod kryptogamernas
stora växtafdelning i samma oordnade skick, i hvilket
Linné lämnat densamma. Uppslaget till en ny riktning
gafs först af Swartz och Acharius, af hvilka den
förre valt ormbunkarna och mossorna, den senare
lafvarna till ämne för grundliga studier. Af de tvenne
återstående kryptogamiska grupperna valde E. Fries
svamparna och A. algerna, och det var hufvudsakligen
såsom algolog han skulle vinna ryktbarhet som
reformator. Hans arbete Dispositio algarum Sueciæ
(1810–12) sluter sig dock ännu till föregående
åsikter. I "Species plantarum" hade Linné 1753 under
släktena Fucus, Ulva och Conferva sammanfört dessa
hafvens och sötvattnens talrika alster, af hvilka
svenska botanister uppgåfvo blott 65 arter. Vid denna
tid hade dock i utlandet offentliggjorts flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
