- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
329-330

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agardh. 1. Karl Adolf A. - Agardh. 2. John Mortimer A. - Agardh. 3. Jakob Georg A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Saknad af medlärare och lärjungar, lämnade
A. Lund 1834 för att tillträda biskopsämbetet
i Karlstad. Därmed fick han ett alldeles nytt
fält för sin verksamhet. Van att segra öfver
svårigheter, satte han sig dock snart in i de nya
förhållandena. I de teologiska vetenskaperna, som
dittills varit honom tämligen främmande, blef han
inom kort en mästare. Ett helt årtionde sysselsatte
han sig med författarverksamhet endast på detta
område. Så öfversatte han Matteus’ evangelium (1838)
och första Mosebok (1839), utgaf Om förhållandet
emellan Jobs bok och judendomens anda
(1841), Om de
heliga evangeliernas uppkomst och sanning
(1842),
Schellings föreläsningar vintern 1841–42 (Karlstads
stifts tidn. 1843), Puseyismen (s. å.) m. fl. En
varm nitälskare för all undervisning, sörjde han både
för folkskolorna och de högre läroverken, och många
skrifter vittna om hans nit för deras sak. Utom
gränserna för dessa i egentlig mening biskopliga
plikter, verkade han för Värmlands privatbank och
hypoteksförening samt bevistade riksdagarna 1840,
1844 och 1847.

Mot aftonen af sin lefnad träffades A. af flere
motgångar, men han sökte tröst i arbetet. Han
utgaf åter några matematiska skrifter, bl. a. ett
par uppsatser om differentialkalkylens och
integralkalkylens metafysik. Äfvenså upptog han till
behandling en fråga, för hvilken han intresserat
sig redan under sin första matematiska period,
näml. frågan om numeriska ekvationers lösning. Vid
67 års ålder påbörjade han sitt omfattande arbete
Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige
(1852–63; den statistiska delen af C. E. Ljungberg),
om hvilket han själf yttrar: "det är skrifvet med
sympatetiskt bläck, hvars skrift är läslig endast vid
eld – och den, som ej läser den vid elden af kärleken
till fäderneslandet, bör lämna den oläst". I lifliga
drag skildrar denna bok hvad Sverige varit under
förgångna tider och visar hvad det i en framtid
kunde blifva.

Liksom alla andra stora män har A. blifvit mycket
olika bedömd. Hans samtid sparade icke på utmärkelser:
han blef 1817 ledamot af Vetenskaps-akademien,
1828 af Vetenskapssocieteten i Upsala och 1831 en
af de aderton i Svenska akademien samt kallades
till ledamot i många utländska sällskap; men äfven
angrep honom klandret skarpt och bittert. Samtiden
är dock minst i stånd att rättvist uppväga fel och
förtjänster. En oväldigare eftervärld skall icke
blott uppskatta hans förtjänster såsom vetenskapsman
och lärd, utan äfven erkänna, att hvad hans samtid
ofta kallade paradoxer icke alltid var frukten af
blott fantasirikedom och genialiskt öfverdåd,
utan ofta ledde sitt ursprung från det anande
snillets förmåga att framkasta nya idéer och se
svårigheter undanröjda, som blott kommande tider kunna
afhjälpa. A:s fosterlandskärlek skall också städse
vara ett lysande föredöme. Biografier öfver A. finnas
af F. F. Carlson i Svenska akad:s handl. (33:e d.),
och af J. E. Areschoug i Lefnadsteckningar öfver
k. sv. vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamöter
(b. I, h. 2). – En dotter af A. blef moder till
skalden Fröding.

2. John Mortimer A., den föregåendes brorson,
astronom, f. 1812 i Båstad, d. 1862 i Lund,
uppfostrades af sin farbroder, som då var professor
i Lund, tog 1832 filosofiska graden vid Lunds
universitet, utnämndes 1835 till docent i aritmetik
och 1841 till astronomie observatör samt blef
1846 professor
i astronomi. I denna egenskap deltog han
jämte H. Selander och K. J. A. Skogman i de af
regeringen påbjudna höjdmätningarna från kusten af
Ishafvet öfver fjällen till Haparanda samt utförde
sedan i förening med Selander beräkningarna öfver
observationerna. Han var under en följd af riksdagar
ombud för Lunds universitet. A. egde grundlig lärdom,
men hindrades af offentliga uppdrag från betydligare
författareverksamhet.
(A. N-R.)

3. Jakob Georg A., den förstnämndes son, algolog,
f. 8 dec. 1813 i Lund, blef 1826 student, 1832 filos.
doktor, 1834 docent i botanik, 1836 demonstrator
samt 1847 e. o. och 1854 ord. professor i samma
ämne. 1879 tog han afsked från professuren och dog i
Lund 16 jan. 1901. A. fortsatte sin faders verksamhet
icke allenast genom sina algologiska arbeten : Algæ
maris Mediterranei et Adriatici
(1842), och framför
allt genom sitt berömda verk Species, genera et
ordines algarum
(vol. I–III, 1848–1901), som utgör
en systematiskt ordnad framställning af algernas
stora och genom sin fysiologiska mångformighet
intressanta och viktiga afdelning af kryptogamernas
vidsträckta rike, utan äfven genom ett verk öfver
alla de kända naturliga växtfamiljerna, Theoria
systematis naturalis plantarum
(1858), försedt med en
inledning, som särskildt utgifvits på svenska under
titel Vextsystemets methodologie (s. å.). I detta
särdeles omfattande arbete bestämmer han visserligen
växtgruppernas begränsning och inbördes släktskap till
en stor del efter fröets utbildning och vidfästning,
men det innehåller sanningar, som helt visst äro af
den beskaffenhet och vikt, att de skola verksamt
förbereda den reform i afseende på familjernas
gruppering och affinitet, som utan tvifvel alltmera
skall inses vara behöflig. Vidare märkas hans Bidrag
till florideernas systematik
(1872), Till algernas
systematik. Nya bidrag
(Lunds univ. årsskr. 1872–90),
Linnés lära om i naturen bestämda och bestående arter
hos vexterne, efter Linnés skrifter framställd och
med motsvarande Darwins åsikter jemförd
(Bih. till
Vet. akad:s handl. 1885), Species sargassorum
Australiæ
(Vet. akad:s handl. 1889) och Analecta
algologica
(1892–99).

Till kännedomen om växternas morfologi, anatomi och
systematik lämnade A. ej obetydliga bidrag genom
värdefulla undersökningar om hafsalgers germination,
sporidiernas rörelse hos de gröna algerna,
laminariernas utvecklingssätt, gräsens blomster,
växternas stipler, rotknölarna hos Potamogeton,
om Pteris och Lupinus, monokotyledonernas stam,
fanerogamernas ägg, cellmembranernas byggnad
m. m. Såsom författare till ett populärt arbete,
Naturkunnighetens första grunder (1:a uppl. 1848,
6:e uppl. 1870), sökte han främja naturstudiernas
utveckling i våra skolor. Som universitetslärare
förde han kraftigt fram den botaniska vetenskapen
i vårt land och bildade en krets af lärjungar, som
nitiskt arbeta i samma anda. – A. deltog äfven i
offentliga värf och bevistade såsom ombud för Lunds
universitet och Lunds stad riksdagarna 1862–72. Han
visade sig städse ega stor insikt i ekonomiska
frågor. A. var äfven medlem af myntkonferensen mellan
Sverige, Norge och Danmark 1872. Han var ledamot af
Vetenskaps-akademien (sedan 1849) och flere andra
lärda samfund samt hedersledamot af flera utländska
äfvensom af Landtbruksakademien, Vetenskapssocieteten
i Upsala och Fysiografiska sällskapet i Lund, hvars
sekreterare han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free