Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas, en af Jesu tolf apostlar - Andreas, namn på tre ungerska konungar af Arpáds ätt - Andreas. 1. A. I, reg. 1046–61 - Andreas. 2. A. II, reg. 1205–35 - Andreas. 3. A. III, reg. 1290–1301 - Andreas Andreasson And, lärd, mecenat - Andreas Arvidi, estetiker - Andreasberg, Sankt, bergsstad i preussiska reg.-området Hildesheim - Andreasdukat. Se Andreasmynt - Andreaskors (lat. crux decussata l. andreana) ett lutande kors - Andreasmynt, mynt, som bära aposteln Andreas’ bild bakom det stora Andreaskorset - Andreas-orden. 1. Rysslands högsta orden. Se Ordnar - Andreas-orden. 2. Skotsk orden. Se Ordnar och Tistelorden - Andreas Sunonis. Se Hvide-ätten - Andree. 1. Karl Theodor A., tysk tidningsman och geograf - Andree. 2. Richard A., tysk geograf och etnograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som buro hans namn, näml. de s. k. "Acta Andreæ"
och "Acta Andreæ et Matthiæ", hvilka stodo i högt
anseende hos åtskilliga heretiska partier. Se Lipsius,
"Die apokryphischen apostelgeschichten" (1883).
J. H. B. (J. HDB.)
Andreas, namn på tre ungerska konungar af
Arpáds ätt. – 1. A. I, reg. 1046–61, lefde som
landsflykting i Ryssland, men återkallades 1046
genom ett folkuppror. Efter ett lyckligt krig mot
kejsar Henrik III befriade han 1052 Ungern ur dess
vasallförhållande till tyska riket. Angripen af sin
broder Bela, blef han af denne besegrad i slaget
vid Theiss, 1061, där han själf stupade.
– 2. A. II, reg. 1205–35, störtade i förening
med sin lidelsefulla gemål Gertrud Ungern i svåra
inre oroligheter. Sedan Gertrud 1213 blifvit dödad
genom en sammansvärjning af adeln, begaf sig A.
1217 på ett korståg till Palestina. Detta korståg
blef utan följder, och A. återvände till Ungern,
där han ända till sin död hade att kämpa mot uppror.
1222 utfärdade han den s. k. gyllene bullan, ett
frihetsbref för magnaterna, betraktadt såsom
Ungerns första grundlag.
– 3. A. III, reg. 1290–1301, den föregåendes
sonson, var den siste af Arpáds ätt. Se vidare
Ungern.
Andreas Andreasson And, lärd, mecenat, studerade i
utlandet (förmodligen vid det berömda universitetet i
Paris) och förvärfvade sig jämväl magistergrad. Efter
sin hemkomst blef magister A. kanik i Uppsala 1275
och kallades 1278, då den gamle domprosten Björn
afled, att efterträda honom. 1299 lämnade han detta
ämbete åt sin frände Israel Petersson och intog
dennes plats såsom förste kanik; men då Israel
snart afled, återtog han, 1302, domprostämbetet
och bibehöll det till sin död (i början af 1317). –
Magister A. var en af sin tids lärdaste svenskar och
därjämte en ifrig och frikostig befordrare af lärdom
och vetenskap. För att understödja studerande svenskar
inköpte han 1285 ett hus med tomt i Paris (det sedan
s. k. domus scholarium de Suecia), som han skänkte
till ett kommunitet, för hvilket 1291 utfärdades
omständliga och stränga stadgar. A. innehade själf
högsta ledningen af denna inrättning ända till
1313, då han öfverlämnade den i Uppsala domkapitels
vård. Huset såldes på 1350-talet. Till de vid Uppsala
domkyrka tjänstgörande korgossarna skänkte han en
holme i Fyrisån (den nuvarande Kvarnholmen, som då
likväl var betydligt större), med därå befintliga
hus, och bildade för dem äfven ett kommunitet
(communitas choralium) med undervisning. Ur denna
skola uppväxte sedermera Uppsalas katedralskola
och på visst sätt äfven dess universitet, hvilka
inrättningar ända till på 1500-talet hade sina
byggnader på den af A. skänkta platsen. 1302 lät
A. bygga ett stort stenhus i Uppsala åt ett där förut
inrättadt helgeandshus (domus Dei, en anstalt för
sjuka och fattiga), som han äfven i öfrigt understödde
med frikostiga donationer. – A:s stora lärdom och
duglighet togos ofta i anspråk för statssaker. Han
nämnes såsom närvarande vid Alsnöstadgans utfärdande
(omkr. 1279) och omtalas 1288 såsom riksråd. Då
fråga uppstod om sammanarbetning af de uppländska
rättssedvänjorna till en enda lag, kallades magister
A. till medlem af den nämnd, som tillsattes för att
verkställa detta arbete. I denna kommitté var han
den ende boklärde mannen, och det ypperliga språk,
som utmärker den 1296 stadfästa Upplandslagen, får
sannolikt tillskrifvas den snillrike domprosten.
Andreas A. tillhörde en frälsesläkt och förde i vapnet
en simmande and. Hans bror, Israel Andreasson And,
riddare och lagman i Tiundaland, förde i vapnet tre
gående änder på en snedbjälke. Detta vapen synes
ännu på Israels dotters grafvård, den märkliga
"fru Ramborgs häll" i Väster-Åkers kyrka. Ätten
utdog på manssidan med Israel Ands söner.
R. T.*
Andreas Arvidi, estetiker, f. i Strängnäs,
d. 1673, blef filos. magister i Dorpt, 1651 lektor
i Strängnäs och 1659 kyrkoherde i Österhaninge. Han
var riksdagsman 1668. A. skref den första svenska
poetiken,
Manuductio ad poesin suecanam, thet är En kort handledning til thet svenske poeterij, versz- eller rimj-konsten (1651),
en kompilation väsentligen efter tysken Opitz, och
sysselsättande sig blott med poesiens yttre form.
Se uppsats af O. Levertin i "Samlaren" 1894.
Andreasberg, Sankt, bergsstad i preussiska
reg.-området Hildesheim (Hannover) i Öfre Harz, 580–627
m. ö. h. 3,846 inv. (1900). Betydlig bergsdrift
och rika grufvor, som lämna silfver, järn, bly,
kobolt, arsenik och koppar. Liflig industri. Handel
med boskap och sångfåglar. A. har på senare tid
börjat besökas såsom kurort (granbarrsbad, mjölkkur
o. s. v.).
Andreasdukat. Se Andreasmynt.
Andreaskors (lat. crux decussata l. andreana)
ett lutande kors eller ett kors med snedt ställda balkar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
